• Anonym (Bonusmamman)

    Hemma själv med sommarlovsledig bonus

    Är hemma från jobbet nu på heltid i väntan på förlossning av min förstfödde. Min mans barn, 10 år gammal, bor här mestadels och har umgänge med sin mamma varannan helg.

    Min man har valt att inte ha barnet på fritids i sommar men kommer själv jobba heltid.

    Jag känner mig frustrerad över att jag nu förväntas passa upp på barnet genom att fixa mat, vara tillgänglig, ta med på aktiviteter och anpassa mitt eget schema för att barnet är hemma. Hade jag fått välja hade barnet varit på fritids, men det är inte jag som bestämmer det.

    Min man ser inte problemet som jag upplever och är dels av åsikten att barnet inte kräver så mycket uppassning, samtidigt som han tycker att jag kan ordna lunch till barnet när jag ändå är hemma och ska äta själv, och dels anser att jag får vänja mig vid detta då jag snart har ett eget barn på heltid.

    Jag känner mig dum om jag nu åker iväg under en dag och umgås med vänner eller familj, eller om jag inte ser till att barnet exempelvis har mat och sånt. Dessutom känns det inte bra att lämna barnet ensamt längre stunder trots att det egentligen varken är mitt val eller ansvar (enligt mig).

    Dessutom är jag som höggravid ju hemma för att vila upp mig, vilket blir svårt när jag förväntas passa upp barnet och vara mitt i leken med barnet och dennas sommarlovslediga kompisar som springer ut och in.

    Hur tänker ni kring detta och hur hade ni själva agerat?

  • Svar på tråden Hemma själv med sommarlovsledig bonus
  • Anonym (Lasse)
    Anonym (Kari) skrev 2020-06-21 09:47:46 följande:

    Jag har lärt mig massor. Du har inte lärt dig nåt. Det är också fascinerande hur så många provoceras och av vad. Är bonoskvinnan den sista kvinnan som finns kvar där man fortfarande anser att hon ska skylla sig själv och att allt ansvar för alla problem, om inte beror på henne, men skit samma, hon måste sopa upp efter de andra.

    Vi har nyligen haft metoo som gjort att vi förstår att str

    Vaf ukturer styr. Hur länge fick de kvinnorna skylla sig själva innan skulden och ansvaret lades där det hör hemma? Hur länge blev de tystade? Även av andra kvinnor. Ingen rök utan eld, inte ens fel att två träter, osv. Hon fick säkert jobbet sängvägen.

    Jag har lärt mig hur strukteren i styvfamiljen ser ut, dynamiken, jag har sett att samma struktur går igen hos många andra. Jag går inte in för att ttjafsa. Jag håller med om att de som bara vill tjafsa kan sluta med det. Tomma ord, samma skit, ingen egen erfarenhet, bara en massa åsikter, allt med "elaka styvmodern" i bakhuvudet, "bittra kvinnor", "svartsjuka otäcka kvinnor". Tänk att det fortfarande är så att man hellre tänker att någon är bitter än att det kanske finns något stt läta sig.

    Fortsätt du att tjafsa om du vill, fortsätt att sälla dig till dom som bara vill tjafsa, som går in med den sär tonen om att det bara handlar om bittra kvinnor och fortsätt du att tro att du vet för att du har minsann en styvpappa.


    Om du lärt dig saker i den här tråden, medan du anser att anonym (ja) inte gjort det, hur kommer det sig att det inte blir några nya nyanser i dina inlägg utan du fortsätter att rapa samma åsikter om och om igen?

    OM du lärt dig något här kanske du nu skall försöka omsätta dina lärdomar i praktiker istället för att bara upprepa dig som en papegoja. Annars vore det du klädsamt om du istället erkände att anomym (ja) hade rätt och ni båda är fast i era respektive åsiktsfåror. Just nu bevisar du bara hens tes genom att skriva som du gör.
  • Anonym (Ja)
    Ess skrev 2020-06-21 10:01:43 följande:

    Offer för föräldrar som inte ville riskera bli bortvalda. Den ena tror fortfarande hen är medelpunkten i tillvaron, den andra har blivit vuxen på riktigt.

    Mina har också klarat sig själva hemma och värmt lunch i micron. Vissa saker har man fått vägleda via telefon, men det hör ju till att va förälder.

    Jag förstår inte varför man inte fortsätter med det även om det kommer in en ny partner.


    Det beror väl på vad man är överens om med sin partner såklart, särskilt om man bor under samma tak. För mig är det självklart att man ställer upp för sin partner och dennes barn om man ska bo ihop. Känner inte partnern samma sak så är jag inte intresserad.
  • Anonym (Mimmi)
    Anonym (Ja) skrev 2020-06-21 11:56:33 följande:
    Det beror väl på vad man är överens om med sin partner såklart, särskilt om man bor under samma tak. För mig är det självklart att man ställer upp för sin partner och dennes barn om man ska bo ihop. Känner inte partnern samma sak så är jag inte intresserad.
    Det är därför sånt måste redas ut innan man flyttar ihop.
  • Anonym (Kari)
    Anonym (Lasse) skrev 2020-06-21 11:34:57 följande:

    Om du lärt dig saker i den här tråden, medan du anser att anonym (ja) inte gjort det, hur kommer det sig att det inte blir några nya nyanser i dina inlägg utan du fortsätter att rapa samma åsikter om och om igen?

    OM du lärt dig något här kanske du nu skall försöka omsätta dina lärdomar i praktiker istället för att bara upprepa dig som en papegoja. Annars vore det du klädsamt om du istället erkände att anomym (ja) hade rätt och ni båda är fast i era respektive åsiktsfåror. Just nu bevisar du bara hens tes genom att skriva som du gör.


    Det var (ja) som ansåg att hon inte lär sig nåt. Det får stå för henne. Lika väl som mantrat om "stackars barn" upprepas om och om igen kan jag upprepa mitt mantra om strukturella problem och den speciella dynamik som har en tendens att uppstå i styvfamiljen och som ännu inte har satt sig lika hårt i "stackars-barn"-ivrarnas sinne som den om den elaka, bittra, känslokalla kvinnan.

    Omgivningens attityd spelar också en roll för den dynamik som uppstår i styvfamiljen. Hade kunskapen varit mer spridd hade det inte varit lika lätt att rida på föreställningen om elaka styvmodern och för män att påstå att man hatar deras barn.

    Allt hänger ihop.
  • Anonym (Ja)
    Anonym (Mimmi) skrev 2020-06-21 12:01:30 följande:

    Det är därför sånt måste redas ut innan man flyttar ihop.


    Precis
  • Anonym (Mimmi)
    Anonym (Ja) skrev 2020-06-21 11:56:33 följande:
    Det beror väl på vad man är överens om med sin partner såklart, särskilt om man bor under samma tak. För mig är det självklart att man ställer upp för sin partner och dennes barn om man ska bo ihop. Känner inte partnern samma sak så är jag inte intresserad.
    Skulle du vilja/orka lägga så mycket energi och tid som krävs på någon annans barn?
    Eftersom du skulle kräva det av en partner menar jag.

    Eller väljer du bort en partner med barn?
  • Ess
    Anonym (Ja) skrev 2020-06-21 11:56:33 följande:
    Det beror väl på vad man är överens om med sin partner såklart, särskilt om man bor under samma tak. För mig är det självklart att man ställer upp för sin partner och dennes barn om man ska bo ihop. Känner inte partnern samma sak så är jag inte intresserad.
    Jag har tillbringat viss tid med andras ungar och skulle därför själv aldrig förutsätta att en partner vill agera förälder. Visst kan man be varann om en tjänst om det skulle behövas, men i första hand skulle jag lägga upp det så att jag själv var ansvarig för mina ungar.

    Maken visste från början att jag inte gillar ungar, men han trodde inte det skulle bli något problem eftersom hans var så stora och han trodde de klarade av mer än de faktiskt gjorde. Han fick ett uppvaknande när han upptäckte att de inte klarade av saker som han själv gjort vid yngre ålder tom.
  • Anonym (Ja)
    Anonym (Mimmi) skrev 2020-06-21 12:09:48 följande:

    Skulle du vilja/orka lägga så mycket energi och tid som krävs på någon annans barn?

    Eftersom du skulle kräva det av en partner menar jag.

    Eller väljer du bort en partner med barn?


    Nej det går åt båda gållen såklart.
  • Anonym (Kari)
    Ess skrev 2020-06-21 12:10:12 följande:

    Jag har tillbringat viss tid med andras ungar och skulle därför själv aldrig förutsätta att en partner vill agera förälder. Visst kan man be varann om en tjänst om det skulle behövas, men i första hand skulle jag lägga upp det så att jag själv var ansvarig för mina ungar.

    Maken visste från början att jag inte gillar ungar, men han trodde inte det skulle bli något problem eftersom hans var så stora och han trodde de klarade av mer än de faktiskt gjorde. Han fick ett uppvaknande när han upptäckte att de inte klarade av saker som han själv gjort vid yngre ålder tom.


    Eller hur. Det blir betydligt bättre stämning av att han faktiskt frågar först och inte tar för givet. Upplever man att det inte är så lätt som han tycker att det borde vara så blir stämningen betydligt bättre av att han visar empati. Det tär enormt på energin att tryckas ned som barnhatare och dålig mamma.
Svar på tråden Hemma själv med sommarlovsledig bonus