Styvmamma-upproret

Men är inte allt det där redan allmän kunskap? Vem som helst kan väl förstå att det är jobbigare och stressigare att pussla ihop en bonusfamilj än en kärnfamilj? Att det är lättare att komma i kläm om man är "den nya" som inte vågar ta plats? Att det finns risker med att skaffa barn med någon som redan har barn sen innan?

Vad hade du själv för bild av bonusfamiljer innan du blev en del av en? Liksom, vad trodde du skulle hända?

För att det är ju uppenbart. Klart det är stressigare med bonusfamiljer just för att det är fler människor inblandade. I en kärnfamilj behöver du först (i de flesta fall) bara få det att fungera med din partner. Eventuella barn kommer in i en naturlig roll i familjen. Alla vet var dom står. I en bonusfamilj måste du inte bara ta hänsyn till din partner, utan även hans/hennes barn, eventuellt dina egna, särkullen/särkullarnas andre förälder etc etc. och alla måste kunna samarbeta på någon nivå. Kombinera det med att bonusbarnen just är barn och inte kan hantera sina känslor på bästa sätt än. Det kanske fortfarande är jobbigt att mamma och pappa inte bor ihop, känns som att man blir ersatt av förälderns nya etc. Lägg till nåt nytt gemensamt barn på det. Hur kan man inte tro att det är jobbigare än en kärnfamilj?

Går man in i en bonusfamilj vet man t.ex. att man (troligtvis) kommer vara låst i den staden familjen bor i, åtminstone tills alla barn är myndiga, förutsatt såklart att särkullarna har två närvarande föräldrar. Vet inte hur många trådar jag läst här om ledsna bonusmorsor som otrivs och vill flytta, men kan inte för att partnerns ex såklart inte låter honom flytta till en annan stad med barnen och han kan inte lämna dem. Självklart finns det bonusfamiljer som fungerar, på samma sätt som det finns kärnfamiljer som inte gör det. Det är lika uppenbart som att det är uppenbart att bonusfamiljer kommer mer fler utmaningar än kärnfamiljer. Fler personer ska fungera ihop och det är fler som man måste ta hänsyn till från början. 

För att det är ju uppenbart. Klart det är stressigare med bonusfamiljer just för att det är fler människor inblandade. I en kärnfamilj behöver du först (i de flesta fall) bara få det att fungera med din partner. Eventuella barn kommer in i en naturlig roll i familjen. Alla vet var dom står. I en bonusfamilj måste du inte bara ta hänsyn till din partner, utan även hans/hennes barn, eventuellt dina egna, särkullen/särkullarnas andre förälder etc etc. och alla måste kunna samarbeta på någon nivå. Kombinera det med att bonusbarnen just är barn och inte kan hantera sina känslor på bästa sätt än. Det kanske fortfarande är jobbigt att mamma och pappa inte bor ihop, känns som att man blir ersatt av förälderns nya etc. Lägg till nåt nytt gemensamt barn på det. Hur kan man inte tro att det är jobbigare än en kärnfamilj?

Går man in i en bonusfamilj vet man t.ex. att man (troligtvis) kommer vara låst i den staden familjen bor i, åtminstone tills alla barn är myndiga, förutsatt såklart att särkullarna har två närvarande föräldrar. Vet inte hur många trådar jag läst här om ledsna bonusmorsor som otrivs och vill flytta, men kan inte för att partnerns ex såklart inte låter honom flytta till en annan stad med barnen och han kan inte lämna dem. Självklart finns det bonusfamiljer som fungerar, på samma sätt som det finns kärnfamiljer som inte gör det. Det är lika uppenbart som att det är uppenbart att bonusfamiljer kommer mer fler utmaningar än kärnfamiljer. Fler personer ska fungera ihop och det är fler som man måste ta hänsyn till från början. 

Jag tror inte att det främst är dessa problem som ts syftar på, utan att bonusbarnen curlas och ursäktas in absurdum. Jag har läst flera trådar om barn som tillåts bete sig illa mot bonusföräldern utan att föräldrarna sätter ner foten, om att föräldern är mycket strängare mot de gemensamma barnen än mot de barn han har sen tidigare, att bonusbarnen behandlas som om de var mycket yngre än vad de är av föräldrarna osv. 

Konstigt att detta med att man borde vetat vad man gav sig in på bara gäller styvföräldrar. Det är inte särskilt många som skriver till föräldrar som beklagar sig över att de har olika slags problem med sina barn att de borde ha vetat vad de gav sig in på när de skaffade barn.

Precis. Alla biofamiljer som går åt helvete är det ingen som pekar med pinnar mot..

Jag tror inte att det främst är dessa problem som ts syftar på, utan att bonusbarnen curlas och ursäktas in absurdum. Jag har läst flera trådar om barn som tillåts bete sig illa mot bonusföräldern utan att föräldrarna sätter ner foten, om att föräldern är mycket strängare mot de gemensamma barnen än mot de barn han har sen tidigare, att bonusbarnen behandlas som om de var mycket yngre än vad de är av föräldrarna osv. 

Du generaliserar grovt. Min tråd vänder sig till de styvmammor som upplever problem i sina familjekonstellationer, vilket inte alla gör. Att man är låst till en viss stad stämmer inte, i mitt fall var det tvärtom så att min man flyttade till min stad för familjebildning. Återigen, du generaliserar. Att på förhand veta hur ens erfarenheter som styvmamma kommer att bli är omöjligt. Det är som att förutsäga ett äktenskaps utveckling med hundra procents säkerhet. Sluta kapa tråden din dumma åsiktsmaskin för du vet inte vad du pratar om. Jag vänder mig till andra styvmammor, hur svårt ska det vara att förstå?

Precis som barn i kärnfamiljer får göra om de har syskon. Det är liksom konsekvensen med att skaffa flera barn - de får dela på utrymmet. 

Har ena parten barn sedan tidigare så väljer man att skaffa syskon till det barnet, inte att starta en "ny kärnfamilj". Vill man inte se på barnet sedan tidigare som syskon, så borde man inte alls skaffa fler barn som familj utan i så fall dela på sig och eventuellt få barn med någon annan.