Styvmamma-upproret

Håller helt med om att man aldrig kan veta i förväg - lika lite som man vet hur en partner utan barn kommer bete sig några år in i relationen kan man veta hur en partner med barn kan bete sig.

Men... jag tror att många reagerar på att TS "drar alla bonusfamiljer över en gräns". Hon skriver "oss styv/bonusmammor" som om vi var en gemensam enhet och att vi alla hade samma upplevelser. Jag vet inte hur andra känner det men jag har väl blivit rätt trött och irriterad på att ngn tar sig friheten att "tala i mitt namn" och klumpa ihop mina åsikter med en minoritet människors åsikter.

Jo, alla barn mår bra att sättas före sin pappas/mammas nya partner i alla lägen. Att inbilla dig annat är önsketänkande.

Det här!!! Uppror för detta om något! Ts har ju inte alla den här inställningen. Hon älskar SINA barn och ser barnets halvsyskon som konkurrenter. Snacka om elaka styvmamman i Askungen.

Flytta inte ihop med män som redan har barn om ni inte älskar barnen och kan ta ansvar för dom som sig bör i en familj, dvs barnen kommer först. Alla bonusbarn borde ha ett uppror mit elaka styvföräldrar men barn kan ju tyvärr inte göra det, dom är inte myndiga eller har makt över sig själva, är helt utelämnade till sina föräldrar, samhället och dom vuxna som föräldrarna släppt in i familjen.

Vilket manipulativt, narcissistiskt dravel.

Läs ts och mitt inlägg och alla hat-inlägg från omogna kvinnor som inte borde ha några ?bonus?-barn.

Det finns gott om människor som älskar sina familjehemsbarn och adoptivbarn. När du bestämmer dig för att flytta ihop med din snubbe som har barn gör du valet att tränga dig in i deras familj och ha en föräldralik funktion i familjen.

Att det sen finns skitföräldrar som inte älskar barnen och sätter sina egna behov främst ändrar inte det.

Ge fan i att ta på dig att bilda en ny kärnfamilj om du inte älskar partnerns barn och är beredd att vara en vuxen istället för att bete dig som deras rivaliserande syskon.

Varför måste man älska någon annans barn menar du?

Men är inte allt det där redan allmän kunskap? Vem som helst kan väl förstå att det är jobbigare och stressigare att pussla ihop en bonusfamilj än en kärnfamilj? Att det är lättare att komma i kläm om man är "den nya" som inte vågar ta plats? Att det finns risker med att skaffa barn med någon som redan har barn sen innan?

Vad hade du själv för bild av bonusfamiljer innan du blev en del av en? Liksom, vad trodde du skulle hända?

För att det är ju uppenbart. Klart det är stressigare med bonusfamiljer just för att det är fler människor inblandade. I en kärnfamilj behöver du först (i de flesta fall) bara få det att fungera med din partner. Eventuella barn kommer in i en naturlig roll i familjen. Alla vet var dom står. I en bonusfamilj måste du inte bara ta hänsyn till din partner, utan även hans/hennes barn, eventuellt dina egna, särkullen/särkullarnas andre förälder etc etc. och alla måste kunna samarbeta på någon nivå. Kombinera det med att bonusbarnen just är barn och inte kan hantera sina känslor på bästa sätt än. Det kanske fortfarande är jobbigt att mamma och pappa inte bor ihop, känns som att man blir ersatt av förälderns nya etc. Lägg till nåt nytt gemensamt barn på det. Hur kan man inte tro att det är jobbigare än en kärnfamilj?

Går man in i en bonusfamilj vet man t.ex. att man (troligtvis) kommer vara låst i den staden familjen bor i, åtminstone tills alla barn är myndiga, förutsatt såklart att särkullarna har två närvarande föräldrar. Vet inte hur många trådar jag läst här om ledsna bonusmorsor som otrivs och vill flytta, men kan inte för att partnerns ex såklart inte låter honom flytta till en annan stad med barnen och han kan inte lämna dem. Självklart finns det bonusfamiljer som fungerar, på samma sätt som det finns kärnfamiljer som inte gör det. Det är lika uppenbart som att det är uppenbart att bonusfamiljer kommer mer fler utmaningar än kärnfamiljer. Fler personer ska fungera ihop och det är fler som man måste ta hänsyn till från början.