• Anonym (Inga)

    Styvmamma-upproret

    Är det inte dags för oss styvmammor/bonusmammor att sätta stopp nu? Många av oss kämpar med pappor som lever varannan vecka med sin första kull med barn och som styrs av dåligt samvete i sitt föräldraskap. Som curlar och curlar och låter bonusbarnen göra vad dom vill. Addera ett ex som beter sig likadant mot barnen ovanpå det så är soppan komplett. Har man gemensamma barn i en sådan här konstellation så får man snabbt vänja sig vid att de gemensamma barnen alltid kommer sist. Håller ni med?

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2020-03-17 10:42
    Detta inlägg riktar sig alltså till andra styvföräldrar som upplever problem i sina styvfamiljer och vill ventilera dessa problem. Om andra vill kommentera, vänligen respektera vår rätt att diskutera våra problem och bidra med något konstruktivt till tråden, inte det gamla utslitna kommentarerna: Du är en styvhäxa/du visste vad du gav dig in på när du valde en partner med barn/skilj dig då.

  • Svar på tråden Styvmamma-upproret
  • Anonym (förstår)
    Anonym (Victoria) skrev 2020-03-09 18:28:16 följande:
    Och de gemensamma barnen får bo i ett och samma hem tillsammans med båda sina föräldrar... Hur kan man förvänta sig att det kommer bli 100% rättvist när barnen inte är i samma situation? 
    Så det ska vara fritt fram för ungar att bete sig hur som helst bara för att deras föräldrar är skilda? Snacka om att göra dem en björntjänst och lära dem att odla en offerroll.
  • Anonym (Karin)
    Anonym (Victoria) skrev 2020-03-09 18:28:16 följande:

    Och de gemensamma barnen får bo i ett och samma hem tillsammans med båda sina föräldrar... Hur kan man förvänta sig att det kommer bli 100% rättvist när barnen inte är i samma situation? 


    Här hör man ju att det finns ett horn i sidan på dig. Är du en så kallad biomamma? Som är bitter för att du har förlorat kontroll. (Ingen dömer dig.) Eller är du ett så kallat bonusbarn som är missnöjd med förälder? (Ingen dömer dig.)
  • Anonym (Inga)
    Ess skrev 2020-03-09 16:50:11 följande:

    Nej det är inte allmän kunskap, det förväntas att den nya ska ge upp sitt och ägna sig åt partnerns barn, men inte ha något att säga till om.

    Jag är en person som inte backar för konflikter, jag skulle aldrig acceptera att va något slags dörrmatta som alla andra kom före och aldrig fick ha en åsikt. Jag satte tvärstopp när maken prioriterade sina större barn över de gemensamma i början. Han trodde det skulle fungera som tidigare i stort sett, att jag skötte mitt och han passade upp särkullarna. Men han blev snabbt varse om att jag inte tolererade det, utan dumpade halva ansvaret i knät på honom. Sen var det slut med skjutsandet osv. Sömnbristen gjorde sitt till också, så han orkade helt enkelt inte att agera betjänt åt dem längre. 

    Ska man genomdriva en förändring får man inte va rädd för sura miner och man måste ha en vilja av stål och inte vika.


    Får jag fråga hur många särkullarna var och hur många gemensamma barn ni skaffade? Och hur du stod ut under småbarnstiden? Det är svårt att leva i ständig konflikt.
  • Anonym (Inga)
    Anonym (Victoria) skrev 2020-03-09 18:31:37 följande:

    Haha, "din dumma åsiktsmaskin"? Roligaste jag har hört på länge! Skulle det vara ett försök till en förolämpning? Är det så du pratar med människor som inte stryker dig medhårs?


    Ja det är det :)
  • Anonym (Inga)
    Anonym (Tumbs up!) skrev 2020-03-09 18:33:44 följande:

    Väldigt bra skrivet!


    Precis så är det. De äldre halvsyskonen behöver dela utrymmet med de yngre. Och tvärtom. Det blir aldrig en kärnfamilj och alla barnen måste ge plats åt varandra.
  • Anonym (Inga)
    Anonym (förstår) skrev 2020-03-09 18:27:26 följande:

    Ja, tänk på alla föräldrar som skriver saker i stil med att de ibland skulle vilja sälja sin unge på blocket. De möts aldrig av lika hätska kommentarer som bonusmammor som skriver att de är trötta på sina bonusbarn.


    Tyvärr så gör föreställningen om den onda Styvhäxan att många kvinnor håller tyst om sina problem och separerar istället för att ventilera sina problem med släkt och vänner och kämpa med förhållandet.
  • Anonym (styvförälder)
    Anonym (Inga) skrev 2020-03-09 18:16:03 följande:
    Du är ju bara en idiot.
    Anonym (styvförälder) skrev 2020-03-09 15:15:38 följande:

    Jag håller med dig om mycket men känner att den forskningen om att det är mer stressande att vara leva som styvförälder än att vara biologisk förälder till barn med ADHD den tror jag faktiskt inte på, vem har gjort den forskningen?

    Jag jobbar med barn i skola som har olika npf diagnoser, känns inte relevant att jämföra styvfamiljer med familjer med barn diagnoser.

    Så gott som ALLA familjer barn med ADHD har kontakt med bup eller habiliteringen och måste lära sig olika förhållningssätt och bemötande, många barn måste ta ADHD mediciner osv. Hela familjen måste lära sig strukturer för att barnet ska klara sin vardag, många av barnen  behöver gå i resursklasser osv och många föräldrar får kämpa för att barnet ska få rätt stöd osv

    De flesta styvfamiljer  behöver inte hjälp av bup eller habilitering så jag tycker inte att det känns som jämförbart utan är helt olika problem.

    Visst är det jobbigt i många styvfamiljer men att jämföra det med familjer med barn med npf diagnoser känns som om man jämför fel saker.

    Som sagt så gott som ALLA familjer som har barn med ADHD behöver stöd och hjälp ifrån bup och habilitering.

    Många styvfamiljer upplever olika problem men många lever också utan större problem och mer med problem som alla familjer upplever.

    Stor skillnad på att nästan 100%  av familjer med barn med ADHD måste få stöd i sin vardag kontra hur många styvfamiljer som behöver samma typ av stöd.

    Sen finns det förstås vissa styvfamiljer som har eller behöver stöd i från bup eller liknande men långt ifrån lika många som familjer med barn med ADHD.

    För mig som både lever i styvfamilj, vuxit upp i en och jobbar med barn med npf diagnoser känns den jämförelsen som underlig.

    Föräldrar till barn med diagnoser för ofta kämpa för sina barn med läkare, psykologer, få fungerande mediciner, att barnet klarar skolan osv.

    En helt annan typ av stress än man har som styvförälder.

    Jag håller med dig om att många styvmammor mår dåligt och upplever stress, det är dock en helt annan typ av stress.

    Vill inte förminska någon stress men förstår som sagt inte den jämförelsen.


    Den presenteras i höst och kommer från Örebro universitet. Den togs upp förra året i Malou efter tio, under tema/veckan Bonusfamiljen. Det är bara att googla. Idiot.
    Jag måste säga att där försvann min respekt för dig totalt.
    Man kallar inte folk för idiot, jag har inte på något sätt varit otrevlig mot dig utan ifrågasätter den studien.

    Jag är som sagt uppvuxen i en styvfamilj och lever själv i en  jag och jobbar med barn och familjer som har olika npf diagnoser och det finns många olika undersökningar och vem som har rätt inte alltid självklart.

    Eftersom nästan 100 % av familjer med ADHD behöver hjälp genom habilitering och bup och jag har kontakt med dom just genom familjer som har barn med ADHD och andra npf diagnoser tycker jag att det är en väldigt konstig jämförelse, som sagt de flesta styvfamiljer behöver inte hjälp i från bup.

    Många styvfamiljer lever under stress men många lever utan större problem dvs jämför det med att så gott som att alla familjer med barn med npf diagnoser och hur många styvfamiljer som behöver olika vårdinsatser just pga av att dom är just styvfamilj.
    Jämför ca 100% av familjer där barn har npf diagnos med hur många procent av styvfamiljer. Verkar det vettigt?

    Jag kan tänka mig att VISSA  dvs en viss procentsats av styvfamiljer upplever samma stress men det är långt ifrån alla styvfamiljer.

    NPF diagnoser (ADHD, autism mm) anses vara den funktionsnedsättning där föräldrar upplever mest stress av alla föräldrar med funktionsnedsättning just för att man aldrig kan förutse vad som ska komma.
    Skulle de flesta styvföräldrar känna likadant skulle alltså de flesta styvföräldrar precis som många föräldrar till barn med npf diagnoser vara sjukskrivna.
    Många föräldrar till just barn med npf diagnoser är någon gång sjukskrivna för stress pga av barnets funktionsnedsättning.

    Finns säker vissa styvföräldrar som har samma stress men att så stor andel av dom behöver sjukskriva sig för stress just för att dom är styvföräldrar, nej det tror inte jag som jobbar med dessa barn.

    Tror inte att du är så insatt i npf diagnoser.

    Jag diskuterar gärna på forum men bara för att någon ifrågasätter vad du skriver och inte tycker som du kallar man inte den personen för Idiot,
    det kunde jag har förstått om jag hade varit otrevlig men jag ifrågasatte bara en undersökning, men du var otrevlig.!

    Vad du upplever i din familj är vad du upplever och visst du kanske tillhör dom som har det lika stressigt som familjer med npf diagnoser.

    Min familj och dom i min släkt som lever i styvfamiljer plus dom av mina vänner som gör lever inte med samma stress.

    Men alla familjer har det olika och man upplever situationer olika.
  • smulpaj01

    Med tanke på den ilska, bitterhet och hat du ger uttryck för i denna tråden så är det inte det minsta förvånande att din styvfamilj gått åt h-vete. Bara att lära av dina misstag och starta upp ett nytt liv som varannan vecka ensamstående förälder.

    Och innan du kallar mig idiot, så kan jag meddela att jag har levt i en underbar familj med flera bonus barn samt gemensamt!

    Har varit bonusmamma i tidigare relationer också och har fortfarande kontakt med både mamman och dottern efter ca 20 år.

    Fundera lite på din attityd och ditt agerande så kanske du får en större förståelse om varför er relation var dödsdömt?!

  • Anonym (Victoria)
    Anonym (förstår) skrev 2020-03-09 18:36:15 följande:
    Så det ska vara fritt fram för ungar att bete sig hur som helst bara för att deras föräldrar är skilda? Snacka om att göra dem en björntjänst och lära dem att odla en offerroll.
    Inte alls. Undrar bara hur många bonusbarn som hellre får nån dyr present än att få bo med båda sina föräldrar? Du tog upp det som om det var synd om de gemensamma barnen att en förälder kanske är lite strängare mot dem, när de har vinstlotten av att få bo med sina föräldrar och slippa hoppa fram och tillbaka hela tiden.
  • Anonym (V)
    smulpaj01 skrev 2020-03-09 19:22:03 följande:

    Med tanke på den ilska, bitterhet och hat du ger uttryck för i denna tråden så är det inte det minsta förvånande att din styvfamilj gått åt h-vete. Bara att lära av dina misstag och starta upp ett nytt liv som varannan vecka ensamstående förälder.

    Och innan du kallar mig idiot, så kan jag meddela att jag har levt i en underbar familj med flera bonus barn samt gemensamt!

    Har varit bonusmamma i tidigare relationer också och har fortfarande kontakt med både mamman och dottern efter ca 20 år.

    Fundera lite på din attityd och ditt agerande så kanske du får en större förståelse om varför er relation var dödsdömt?!


    Fast det här resonemanget faller liksom så platt. Eftersom du hela tiden i inlägg efter inlägg lägger skuld på styvföräldrarna så kan ju de styvmammor som nu har gemensamma barn med män med barn sen tidigare göra slut, skaffa sig en ny partner som per automatik då blir styvförälder till hennes barn och med din logik så blir hon där helt utan skuld för allt som går snett i den styvfamiljen utan då är det styvförälderns fel. Du framstår inte som vidare smart om du tror att alla barn, biomammor, män och din katt om du nu har är en sån är likadana o stöpta i samma form som dig och de du har haft runtomkring dig.
Svar på tråden Styvmamma-upproret