Styvmamma-upproret

Det är lika med att gå in i tråd på tråd och bara märka ord och dra tråden helt ot.

Känner man att man inte har de problemen så kan man bara hoppa över att svara i tråden, eller komma med ett råd till ts.

Problemen börjar oftast inte förrän det blir konkurrens om tid och engagemang från föräldern, vilket inte brukar inträffa förrän de gemensamma barnen kommit.
Då hamnar plötsligt särkullarna i skymundan, jämfört med tidigare då de var ensamma primadonnor på scenen och föräldern hade alltid i världen att lägga på dem. 

Man behöver inte sitta och grina, man går in och visar vart skåpet ska stå. Passar det sen inte särkullarna så kan de stanna hos sin andra förälder.

Håller med dig att det inte går att jämföra särkullar som kommer på köpet med adoptivbarn som är efterlängtade och där båda vuxna är föräldrar åt dem.

Tack, exakt därför startade jag tråden: för att dom styvmammor som upplever problem och hamnar i kläm mellan man, ex och styvbarn ska kunna ventilera. Inte för dom styvmammor som lever i en fungerande familj. Eller för övrigt kreti och pleti som kommer och ska vara åsiktsmaskiner utan att själva ha varit styvmammor.

Plus en på detta. Hade det varit liknande problem före man skaffade gemensamma barn så hade det inte blivit några gemensamma barn.

Jag vill åstadkomma en nyansering i bilden av den Elaka styvmodern. Jag vill att styvmödrar ska kunna prata öppet om att dom hamnar i kläm i den nya familjekonstellationen utan att folk dömer en som Styvhäxa eller säger att det bara är att skilja sig. Jag vill att det ska vara allmän kännedom för dom barnlösa kvinnor som träffar män med barn att dessa svårigheter som jag nämner i trådstarten kan förekomma. Jag vill att det ska vara till allmän kännedom att styvmödrar som är nyförlösta oftare får förlossningsdepression än nyblivna mödrar i kärnfamiljer. Att det är mer stressande att leva som styvmamma till ett styvbarn än som biologisk mamma till ett barn med Adhd, enligt forskning. Jag vill att detta ska bli allmän kunskap för att kunna informera andra kvinnor om riskerna med att skaffa barn med en man som redan har barn. Och jag vill att vi ska kunna diskutera dessa problem öppet för alla inblandades skull utan att det blir snack om Elaka styvhäxor direkt. Det skulle både barn, bonusbarn, styvmammor, män och ex tjäna på i längden. Det är ett styvmamma-uppror!

Du säger dig inte vilja bli sedd på som styvhäxa, och ändå är det dem du lierar dig med?

Jag håller med dig om mycket men känner att den forskningen om att det är mer stressande att vara leva som styvförälder än att vara biologisk förälder till barn med ADHD den tror jag faktiskt inte på, vem har gjort den forskningen?
Jag jobbar med barn i skola som har olika npf diagnoser, känns inte relevant att jämföra styvfamiljer med familjer med barn diagnoser.

Så gott som ALLA familjer barn med ADHD har kontakt med bup eller habiliteringen och måste lära sig olika förhållningssätt och bemötande, många barn måste ta ADHD mediciner osv. Hela familjen måste lära sig strukturer för att barnet ska klara sin vardag, många av barnen  behöver gå i resursklasser osv och många föräldrar får kämpa för att barnet ska få rätt stöd osv

De flesta styvfamiljer  behöver inte hjälp av bup eller habilitering så jag tycker inte att det känns som jämförbart utan är helt olika problem.

Visst är det jobbigt i många styvfamiljer men att jämföra det med familjer med barn med npf diagnoser känns som om man jämför fel saker.

Som sagt så gott som ALLA familjer som har barn med ADHD behöver stöd och hjälp ifrån bup och habilitering.
Många styvfamiljer upplever olika problem men många lever också utan större problem och mer med problem som alla familjer upplever.
Stor skillnad på att nästan 100%  av familjer med barn med ADHD måste få stöd i sin vardag kontra hur många styvfamiljer som behöver samma typ av stöd.

Sen finns det förstås vissa styvfamiljer som har eller behöver stöd i från bup eller liknande men långt ifrån lika många som familjer med barn med ADHD.

För mig som både lever i styvfamilj, vuxit upp i en och jobbar med barn med npf diagnoser känns den jämförelsen som underlig.
Föräldrar till barn med diagnoser för ofta kämpa för sina barn med läkare, psykologer, få fungerande mediciner, att barnet klarar skolan osv.
En helt annan typ av stress än man har som styvförälder.
Jag håller med dig om att många styvmammor mår dåligt och upplever stress, det är dock en helt annan typ av stress.
Vill inte förminska någon stress men förstår som sagt inte den jämförelsen.

Men är inte allt det där redan allmän kunskap? Vem som helst kan väl förstå att det är jobbigare och stressigare att pussla ihop en bonusfamilj än en kärnfamilj? Att det är lättare att komma i kläm om man är "den nya" som inte vågar ta plats? Att det finns risker med att skaffa barn med någon som redan har barn sen innan?

Vad hade du själv för bild av bonusfamiljer innan du blev en del av en? Liksom, vad trodde du skulle hända?