• Anonym (Inga)

    Styvmamma-upproret

    Är det inte dags för oss styvmammor/bonusmammor att sätta stopp nu? Många av oss kämpar med pappor som lever varannan vecka med sin första kull med barn och som styrs av dåligt samvete i sitt föräldraskap. Som curlar och curlar och låter bonusbarnen göra vad dom vill. Addera ett ex som beter sig likadant mot barnen ovanpå det så är soppan komplett. Har man gemensamma barn i en sådan här konstellation så får man snabbt vänja sig vid att de gemensamma barnen alltid kommer sist. Håller ni med?

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2020-03-17 10:42
    Detta inlägg riktar sig alltså till andra styvföräldrar som upplever problem i sina styvfamiljer och vill ventilera dessa problem. Om andra vill kommentera, vänligen respektera vår rätt att diskutera våra problem och bidra med något konstruktivt till tråden, inte det gamla utslitna kommentarerna: Du är en styvhäxa/du visste vad du gav dig in på när du valde en partner med barn/skilj dig då.

  • Svar på tråden Styvmamma-upproret
  • Ess
    Anonym (J.M) skrev 2020-03-10 08:04:52 följande:
    Vidrigt. Du skulle tagit vuxenansvaret och skiljt dig bums. ?Nej, sa jag ärligt, Jag tycker inte om dina barn?.

    Jag uppmanar alla att orosanmäla familjer med bonus?mammor? som Ess. Det är precis lika skadligt att växa upp med en förälder som inte älskar en som med en vuxen i hemmet som sitter som en igel på ens förälder och kallar sig ?bonusmamma? och inte tycker om en. Stackars barn.

    Blir förbannad på papporna som inte har mer stake än såhär. Ess man borde ha slängt ut henne så fort han fattade att hon hatade hans barn, det är omsorgssvikt att tillåta barnen utsättas för detta!
    Trams. Vadå växt upp?
    De var stora och själv ansvariga för hur de blir bemötta av utomstående. De blev artigt bemötta av mig, och blir fortfarande. Men jag tycker inte om dem och umgås inte med dem i onödan. Vilket är min fulla rätt, att välja bort dem.

    Innan du skiljer dig så tänk steget längre, att dina ungar faktiskt inte är önskvärda av en ny partner. Att en ny partner inte är en förälder av något slag åt dem, utan ditt ex och du själv själva får sköta dem och betala för dem osv.
    Att du kallar en ny partner för igel är rätt talade för hur du ser på ditt ex nya tjej.

    Vad ska du orosanmäla?
    Att en ny partner lämnar ansvaret där det hör hemma, hos föräldern. Att en ny partner inte gillar dina ungar, men accepterar att de kommer på utsatt umgänge.
    Vad ska soc göra åt det?
    Inte ett skit kan jag garantera dig. För det är vad man visar utåt som räknas dvs artig och korrekt räcker på långa vägar. Ska du anmäla alla som innerst inne tycker illa om särkullarna så kommer du ha mycket att göra.
    Det finns de som genuint gillar särkullarna, men de är inte så många. De flesta har en artig yta, men tycker det är skönt att va av med dem när de är hos den andra föräldern.

    Jag har hört en i verkligheten som gillar särkullen och den har levt med särkullen sen den var liten, de övriga ser dem som ett nödvändigt ont. 


  • Anonym (J.M)
    Anonym (Karin) skrev 2020-03-10 08:16:43 följande:

    Den enda som har ansvar för barnen är föräldrarna. Om föräldern valde V, Inga, Ess, mig, så är det föräldern som har ansvar för den person den har valt. 

    Du kan kasta skit bäst du vill, men kasta skiten på den som har ansvaret då i så fall. 


    Helt fel!! Jag har ett ansvar att orosanmäla de barn jag blir orolig för tex, fast jag inte är deras föräldrar. Jag har ett ansvar som vuxen om jag ser ett barn fara illa eller springa omkring vilse och ensam på gatan. Behöver inte vara släkt med barnet för att ha det ansvaret, räcker med att jag är vuxen.

    Och blir jag tillsammans med en man som har barn han bor med så är det ett STORT ansvar JAG OCKSÅ tar om jag bestämmer mig för att flytta in.

    Fattar inte att du har mage att kalla dig själv ?bonus-mamma? samtidigt som du säger att du är fri från ansvar över barnen, inte behöver älska dom eller sörja för deras behov eller ta hänsyn till deras känslor eller utveckling.

    Då är du ju varken en bonus eller en mamma och du är dessutom väldigt omogen och olämplig i ekvationen.

    Och ja, din man/pojkvän saknar omdöme som tillåter detta.
  • Anonym (Vider)
    Ess skrev 2020-03-10 08:04:59 följande:

    De har ju aldrig bott ihop direkt, stor åldersskillnad och träffas inte så ofta, så de har samma relation som med andra släktingar man träffar ibland. När de var mindre så var de roliga vuxna gäster man kunde leka med.

    När våra tre pratar om sina syskon så syftar de på de som är riktiga syskon, alltså våra gemensamma. 

    Jag antar att särkullarna gör likadant.

    Vi gör likadant, frågar någon efter syskon till ett av de gemensamma så brukar vi bara nämna de gemensamma tre. Någon gång vid läkarbesök har det varit relevant att nämna särkullarna också, men oftast inte.


    Ryser av dina inlägg. Och din totala avsaknad av förståelse för hur det påverkar människor att känna att de inte är välkomna i sitt eget hem är vidrigt. Du och din man verkar som gjorda för varandra. Ni verkar dock vara totalt usla med barn.
    Ess skrev 2020-03-10 08:28:50 följande:

    Trams. Vadå växt upp?

    De var stora och själv ansvariga för hur de blir bemötta av utomstående. De blev artigt bemötta av mig, och blir fortfarande. Men jag tycker inte om dem och umgås inte med dem i onödan. Vilket är min fulla rätt, att välja bort dem.

    Innan du skiljer dig så tänk steget längre, att dina ungar faktiskt inte är önskvärda av en ny partner. Att en ny partner inte är en förälder av något slag åt dem, utan ditt ex och du själv själva får sköta dem och betala för dem osv.

    Att du kallar en ny partner för igel är rätt talade för hur du ser på ditt ex nya tjej.

    Vad ska du orosanmäla?

    Att en ny partner lämnar ansvaret där det hör hemma, hos föräldern. Att en ny partner inte gillar dina ungar, men accepterar att de kommer på utsatt umgänge.

    Vad ska soc göra åt det?

    Inte ett skit kan jag garantera dig. För det är vad man visar utåt som räknas dvs artig och korrekt räcker på långa vägar. Ska du anmäla alla som innerst inne tycker illa om särkullarna så kommer du ha mycket att göra.

    Det finns de som genuint gillar särkullarna, men de är inte så många. De flesta har en artig yta, men tycker det är skönt att va av med dem när de är hos den andra föräldern.

    Jag har hört en i verkligheten som gillar särkullen och den har levt med särkullen sen den var liten, de övriga ser dem som ett nödvändigt ont. 


    Personlighetsstörd? Ngt allvarligt fel måste det vara. Så jävla sjukt.
  • Ess
    Anonym (Vider) skrev 2020-03-10 08:27:38 följande:
    Ryser av dina inlägg. Och din totala avsaknad av förståelse för hur det påverkar människor att känna att de inte är välkomna i sitt eget hem är vidrigt. Du och din man verkar som gjorda för varandra. Ni verkar dock vara totalt usla med barn.
    Det var inte deras hem, de kom på umgänge, dvs som gäster.
  • Anonym (V)
    Anonym (J.M) skrev 2020-03-10 08:10:07 följande:

    Vet inte vad du snackar om. Bonuspapporna jag känner gör ALLT för barnen. Leker med dom varje dag, läser godnattsagor, vabbar, har egentid med barnen och hittar på saker, tar ansvar hemma. Framförallt så älskar dom barnen och har en jättefin relation med dom. Trots att i minst ett fall så är ?biopappan? helt sjuk i huvet och har hotat mamman till livet samt trakasserat dom och skickat hat-sms till ?bonuspappan?.

    Ta av dig din jävla martyrtröja, den är bara narcissistisk.

    Jag är också kvinna. Jag har valt min partner för att han är fantastisk. Jag har valt bort en massa män som jag har varit attraherad av och förälskad i för att dom inte varit tillräckligt pålitliga.

    Dom enda som är offer i er situation är barnen och du sabbar deras liv genom att igla dig fast i deras hem och förpesta tillvaron i deras egen familj.

    Det är DU som är vuxen och har ett ansvar att göra slut och flytta!


    Det finns den typen också bland bonusmammor och hade jag haft små bonusbarn hade det inte varit något konstigt att göra så om barnen själva önskade det. Men här brister du också i förståelsen för i många fall så vill inte barnen (eller nån mamma till barnen som motsätter sig) att du ska ha den intima relationen till dem överhuvudtaget. Där är det önskvärda att du håller dig på avstånd och ger blanka sjutton i att ens försöka. Det är inte heller fel men du verkar inte riktigt förstå att alla inte vill ha en massa extramammor o pappor, där kan du också trampa i klaveret. Tro inte att allt avståndstagande alltid har med bonusmamma att göra, det är mer komplext än så.

    Att du sen är plump och kallar mig narcissistisk säger mer om dig än om mig. Du verkar vara en väldigt otrevlig person och en sån skulle inte jag vilja leva ihop med oavsett om det var i kärn eller bonusfamiljen, ditt gränslösa sätt att haspla ur dig rena personangrepp skulle kunna vara skadligt för barn att omge sig med.
  • Anonym (Vider)
    Ess skrev 2020-03-10 08:33:16 följande:

    Det var inte deras hem, de kom på umgänge, dvs som gäster.


    Deras PAPPA bodde för helvete där. Så du menar att du skaffade tre ungar med en man som kallar sina egna barn för GÄSTER? Ni verkar totalt empatistörda båda två.
  • Anonym (J.M)
    Ess skrev 2020-03-10 08:28:50 följande:

    Trams. Vadå växt upp?

    De var stora och själv ansvariga för hur de blir bemötta av utomstående. De blev artigt bemötta av mig, och blir fortfarande. Men jag tycker inte om dem och umgås inte med dem i onödan. Vilket är min fulla rätt, att välja bort dem.

    Innan du skiljer dig så tänk steget längre, att dina ungar faktiskt inte är önskvärda av en ny partner. Att en ny partner inte är en förälder av något slag åt dem, utan ditt ex och du själv själva får sköta dem och betala för dem osv.

    Att du kallar en ny partner för igel är rätt talade för hur du ser på ditt ex nya tjej.

    Vad ska du orosanmäla?

    Att en ny partner lämnar ansvaret där det hör hemma, hos föräldern. Att en ny partner inte gillar dina ungar, men accepterar att de kommer på utsatt umgänge.

    Vad ska soc göra åt det?

    Inte ett skit kan jag garantera dig. För det är vad man visar utåt som räknas dvs artig och korrekt räcker på långa vägar. Ska du anmäla alla som innerst inne tycker illa om särkullarna så kommer du ha mycket att göra.

    Det finns de som genuint gillar särkullarna, men de är inte så många. De flesta har en artig yta, men tycker det är skönt att va av med dem när de är hos den andra föräldern.

    Jag har hört en i verkligheten som gillar särkullen och den har levt med särkullen sen den var liten, de övriga ser dem som ett nödvändigt ont. 


    Vad yrar DU om? Du har nog inte vaknat upp ur din förlossningspsykos. Jag är inte skiljd och har ett fantastiskt förhållande med min man.

    Jag har inga barn med några ex och mina två ex (som jag inte har barn med) har inte ens nya tjejer utan lever barnlöst ungkarlsliv bägge två.

    Jag har en skyldighet att orosanmäla i mitt arbete men jag menar också att jag som vuxen alltid har ett ansvar att agera om jag ser ett barn fara illa tex på ett tåg, i ett köpcenter osv. För att det är ett barn och att jag är vuxen.

    Ja, här är det alltså DU som igen skriver ut att alla ska veta att bonusmammor minsann tycker illa om barnen dom valt att leva med och kalla sig bonusmammor för.

    Om någon ger så kallade bonusmammor ett dåligt rykte så är det DU.

    Mina manliga vänner som är bonuspappor hade blivit chockade om jag visade den här tråden för dom.

    Jag får göra det så att dom kan starta ett eget uppror, bonuspapporna ;)

    Dom har ju både empati och tillräcklig mognad för att fixa vad dom tagit på sig, med råge!

    Jag fick precis ett sms av en kompis där hennes son ritat en jättefin teckning på sin familj där han målat hennes man (som alltså är en bonuspappa) jättefint. Dom har en så kärleksfull relation, det är jättefint att se.

    Dom har också ett gemensamt barn, en bebis, men han är fortfarande lika fäst vid sina bonusbarn och dom behandlar alla som syskon i samma familj. Som det ska vara.
  • Anonym (Karin)
    Anonym (J.M) skrev 2020-03-10 08:30:44 följande:
    Helt fel!! Jag har ett ansvar att orosanmäla de barn jag blir orolig för tex, fast jag inte är deras föräldrar. Jag har ett ansvar som vuxen om jag ser ett barn fara illa eller springa omkring vilse och ensam på gatan. Behöver inte vara släkt med barnet för att ha det ansvaret, räcker med att jag är vuxen.

    Och blir jag tillsammans med en man som har barn han bor med så är det ett STORT ansvar JAG OCKSÅ tar om jag bestämmer mig för att flytta in.

    Fattar inte att du har mage att kalla dig själv ?bonus-mamma? samtidigt som du säger att du är fri från ansvar över barnen, inte behöver älska dom eller sörja för deras behov eller ta hänsyn till deras känslor eller utveckling.

    Då är du ju varken en bonus eller en mamma och du är dessutom väldigt omogen och olämplig i ekvationen.

    Och ja, din man/pojkvän saknar omdöme som tillåter detta.
    Jag kallar mig inte för bonusmamma. Det är du som använder ordet "bonusmamma", jag gör det inte. 

    Jag ser det inte som en bonus att han har barn och jag tänker inte påstå att jag är en bonus för hans barn. Det där jävla bonusdravlet tycker jag gärna att vi kan avskaffa.

    Mycket riktigt, mamma är jag till mina egna barn. Inte till hans barn. Jag har aldrig kallat mig för mamma åt hans barn heller. Aldrig haft någon ambition att bli mamma till någon annans barn. Det barnet har två fungerande föräldrar och har aldrig haft någon önskan om att få några fler föräldrar. Jag vet inte ens varför folk får för sig att man vill kalla sig för mamma till någon annans barn. 

    Så jag vore glad om du slutar att ta för givet att man vill kalla sig för det där jävla skitordet. 
  • Ess
    Anonym (Vider) skrev 2020-03-10 08:31:13 följande:
    Ryser av dina inlägg. Och din totala avsaknad av förståelse för hur det påverkar människor att känna att de inte är välkomna i sitt eget hem är vidrigt. Du och din man verkar som gjorda för varandra. Ni verkar dock vara totalt usla med barn.
    Ess skrev 2020-03-10 08:28:50 följande:

    Trams. Vadå växt upp?

    De var stora och själv ansvariga för hur de blir bemötta av utomstående. De blev artigt bemötta av mig, och blir fortfarande. Men jag tycker inte om dem och umgås inte med dem i onödan. Vilket är min fulla rätt, att välja bort dem.

    Innan du skiljer dig så tänk steget längre, att dina ungar faktiskt inte är önskvärda av en ny partner. Att en ny partner inte är en förälder av något slag åt dem, utan ditt ex och du själv själva får sköta dem och betala för dem osv.

    Att du kallar en ny partner för igel är rätt talade för hur du ser på ditt ex nya tjej.

    Vad ska du orosanmäla?

    Att en ny partner lämnar ansvaret där det hör hemma, hos föräldern. Att en ny partner inte gillar dina ungar, men accepterar att de kommer på utsatt umgänge.

    Vad ska soc göra åt det?

    Inte ett skit kan jag garantera dig. För det är vad man visar utåt som räknas dvs artig och korrekt räcker på långa vägar. Ska du anmäla alla som innerst inne tycker illa om särkullarna så kommer du ha mycket att göra.

    Det finns de som genuint gillar särkullarna, men de är inte så många. De flesta har en artig yta, men tycker det är skönt att va av med dem när de är hos den andra föräldern.

    Jag har hört en i verkligheten som gillar särkullen och den har levt med särkullen sen den var liten, de övriga ser dem som ett nödvändigt ont. 


    Personlighetsstörd? Ngt allvarligt fel måste det vara. Så jävla sjukt.
    Fy fan, föräldrar som du borde anmälas till soc, så att ni får stöd i ert föräldraskap. Så att ni lär er uppfostra era ungar till självständiga människor och inte handikappar dem genom er curling. Sedan att ni förväntar er att en ny partner ska gå in och fortsätta dalta era nästan vuxna curlingoffer är bara absurt.

    Inte konstigt att människor i tjugoårsåldern är som småbarn fortfarande. Ni borde bli anmälda av skolan så att ni kan genomgå en föräldrautbildning, så era barn växer upp mentalt också.

    Jag är trött på föräldrar som du och andra i tråden som inte klarar av att uppfostra era ungar. 

  • Anonym (J.M)
    Anonym (Karin) skrev 2020-03-10 08:45:54 följande:

    Jag kallar mig inte för bonusmamma. Det är du som använder ordet "bonusmamma", jag gör det inte. 

    Jag ser det inte som en bonus att han har barn och jag tänker inte påstå att jag är en bonus för hans barn. Det där jävla bonusdravlet tycker jag gärna att vi kan avskaffa.

    Mycket riktigt, mamma är jag till mina egna barn. Inte till hans barn. Jag har aldrig kallat mig för mamma åt hans barn heller. Aldrig haft någon ambition att bli mamma till någon annans barn. Det barnet har två fungerande föräldrar och har aldrig haft någon önskan om att få några fler föräldrar. Jag vet inte ens varför folk får för sig att man vill kalla sig för mamma till någon annans barn. 

    Så jag vore glad om du slutar att ta för givet att man vill kalla sig för det där jävla skitordet. 


    Men då ska du inte bo ihop med honom. För hans barn är lika mycket barn som ?dina? och alla andra barn. Sjukt att du inte fattar det. Med din inställning ska du inte ha en relation med deras pappa. Gör slut igår och sök hjälp NU för du är totalt olämplig med din inställning.
Svar på tråden Styvmamma-upproret