Styvmamma-upproret

Ojojoj Ess. Börjar insikten sakta trilla in? Har svårt att tro det dock efter att ha läst dina inlägg sedan år tillbaka.

Jag har inga barn. Dock träffar jag barn/ungdomar/unga vuxna i mitt arbete som tvingats växa upp med vetskapen om att de är oönskade. Att de som du säger ses som gäster hemma hos sina egna föräldrar. Hos de som sett till att de kommit till denna världen. Jag ser dagligen hur detta påverkar människor långt upp i vuxen ålder. Att du sen sitter och fortsätter försvara din rätt att passivt behandla din mans barn som pestsmittade råttor är inte ditt problem längre. Utan din mans barns. Din man är den absolut största förövaren här, såklart. Men du är medförövare och ni tillsammans kan pga er dumhet/okunskap/elakhet ha skapat så fruktansvärt mkt psykisk ohälsa hos dessa individer. Men det är förmodligen någonting du aldrig kommer erkänna/förstå.

INLED inte en relation med någon vars barns du inte kan involvera i ditt liv. Och inled INTE en relation med någon som uppenbarligen inte bryr sig nämnvärt om sina redan befintliga barn.

Skitsnack. Det är JAG som lever med pappan till mina barn. Och han är helt fantastisk. Jag sitter inte på familjeliv och skriver att han är helt värdelös och spyr hat över hans ex och andra biologiska familjemedlemmar till honom.

Du klarade visst inte av att tänka där riktigt va? Du kom fram till att det var jag som var skild.

Du kanske inte ska hänga i den här tråden då eftersom du inte har grejerna helt klart för dig. 

Du har alltså sett styvbarn på vykort och nu vill du vara med och diskutera allt du vet om det. 

Helt rätt. Vi får väl tacka ?Inga? för att hon synliggjort ett gigantiskt missförhållande i samhället vi inte pratar om.

Nej, du sitter på familjeliv och leker expert i ett ämne du inte vet någonting om. Bra där. Hur var det nu med omdömet du bredde på om att andra saknade? 

Nej, jag har inga ?styvbarn? alls. Jag tänker till skillnad från dig på barnens bästa och det är något jag gör även på arbetstid.

Omdömet är bra. Jag tar hand om relationen till min man, den är bra. Jag har inte blivit tillsammans med en man som jag inte respekterar och litar på och jag har tidigare valt bort män med barn eftersom jag ville skaffa barn med någon som fick sitt första med mig.

Du å andra sidan snackar massa skit om din livspartner trots att du fortsätter leva med honom, du hatar hans barn och tycker att det är din rättighet att göra det och fortsätta förpesta deras liv.

Du saknar omdöme.

Ojojoj Ess. Börjar insikten sakta trilla in? Har svårt att tro det dock efter att ha läst dina inlägg sedan år tillbaka.

Jag har inga barn. Dock träffar jag barn/ungdomar/unga vuxna i mitt arbete som tvingats växa upp med vetskapen om att de är oönskade. Att de som du säger ses som gäster hemma hos sina egna föräldrar. Hos de som sett till att de kommit till denna världen. Jag ser dagligen hur detta påverkar människor långt upp i vuxen ålder. Att du sen sitter och fortsätter försvara din rätt att passivt behandla din mans barn som pestsmittade råttor är inte ditt problem längre. Utan din mans barns. Din man är den absolut största förövaren här, såklart. Men du är medförövare och ni tillsammans kan pga er dumhet/okunskap/elakhet ha skapat så fruktansvärt mkt psykisk ohälsa hos dessa individer. Men det är förmodligen någonting du aldrig kommer erkänna/förstå.

INLED inte en relation med någon vars barns du inte kan involvera i ditt liv. Och inled INTE en relation med någon som uppenbarligen inte bryr sig nämnvärt om sina redan befintliga barn.

Varför är du tillsammans i 20 år med en man du hatar och vars barn du hatar? Snälla, uppsök en psykolog, du är inte frisk eller sund öht

Du kan alltså inte formulera dig. Du ville mest bara hänga med Smulpaj och J.M och kasta lite skit då. Inte anstränga dig så mycket för att tänka eller diskutera nåt vettigt.