Styvmamma-upproret

Jag förstår fortfarande inte varför det skulle vara positivt för bonusbarnen att få en slappare uppfostran bara för att deras föräldrar inte bor ihop. Tvärtom gör man dem en björntjänst om man ständigt ursäktar deras beteende och har alltför låga förväntningar på dem. Det drabbar också andra som t.ex. bonusföräldern som förväntas ta en massa skit från bonusbarnen utan att få säga ifrån.

Nix. Morsan var bonusmamma (mina syskons benämning på henne), jag har själv levt med barn som för mig var en bonus och som jag fortfarande har kontakt med på deras egen önskan nu långt efter att jag och mitt ex separerat och jag har valt bort personer ur mitt liv som inte haft en sund syn på föräldraskap. Sådär som vuxna och normalbegåvade människor klarar av att göra.

De har ju aldrig bott ihop direkt, stor åldersskillnad och träffas inte så ofta, så de har samma relation som med andra släktingar man träffar ibland. När de var mindre så var de roliga vuxna gäster man kunde leka med.

När våra tre pratar om sina syskon så syftar de på de som är riktiga syskon, alltså våra gemensamma. 

Jag antar att särkullarna gör likadant.

Vi gör likadant, frågar någon efter syskon till ett av de gemensamma så brukar vi bara nämna de gemensamma tre. Någon gång vid läkarbesök har det varit relevant att nämna särkullarna också, men oftast inte.

Det är obegripligt för mig hur pappor med två kullar barn kan behandla de äldsta på ett så curlande sätt. Jag gissar att det beror på dåligt samvete över den första separationen. Men det gör varken den första kullen med barn eller den andra kullen med barn gott. I mitt eget hushåll tex så ställs det inga krav på att de äldre barnen ska hjälpa till hemma. Medan våra minsta förväntas hjälpa till hemma. Det skiljer många år mellan dom men ändå blir det så här. Jag har tagit beslutet att börja säga ifrån och ta en mer aktiv roll som styvmamma nu för jag pallar inte att se på mer.

Jag måste säga att där försvann min respekt för dig totalt.

Man kallar inte folk för idiot, jag har inte på något sätt varit otrevlig mot dig utan ifrågasätter den studien.

Jag är som sagt uppvuxen i en styvfamilj och lever själv i en  jag och jobbar med barn och familjer som har olika npf diagnoser och det finns många olika undersökningar och vem som har rätt inte alltid självklart.

Eftersom nästan 100 % av familjer med ADHD behöver hjälp genom habilitering och bup och jag har kontakt med dom just genom familjer som har barn med ADHD och andra npf diagnoser tycker jag att det är en väldigt konstig jämförelse, som sagt de flesta styvfamiljer behöver inte hjälp i från bup.

Många styvfamiljer lever under stress men många lever utan större problem dvs jämför det med att så gott som att alla familjer med barn med npf diagnoser och hur många styvfamiljer som behöver olika vårdinsatser just pga av att dom är just styvfamilj.

Jämför ca 100% av familjer där barn har npf diagnos med hur många procent av styvfamiljer. Verkar det vettigt?

Jag kan tänka mig att VISSA  dvs en viss procentsats av styvfamiljer upplever samma stress men det är långt ifrån alla styvfamiljer.

NPF diagnoser (ADHD, autism mm) anses vara den funktionsnedsättning där föräldrar upplever mest stress av alla föräldrar med funktionsnedsättning just för att man aldrig kan förutse vad som ska komma.

Skulle de flesta styvföräldrar känna likadant skulle alltså de flesta styvföräldrar precis som många föräldrar till barn med npf diagnoser vara sjukskrivna.

Många föräldrar till just barn med npf diagnoser är någon gång sjukskrivna för stress pga av barnets funktionsnedsättning.

Finns säker vissa styvföräldrar som har samma stress men att så stor andel av dom behöver sjukskriva sig för stress just för att dom är styvföräldrar, nej det tror inte jag som jobbar med dessa barn.

Tror inte att du är så insatt i npf diagnoser.

Jag diskuterar gärna på forum men bara för att någon ifrågasätter vad du skriver och inte tycker som du kallar man inte den personen för Idiot,

Märkligt. Du borde ha varit aktiv i din relation och som vuxen hela tiden när det finns barn med i bilden. Förutom att det är meningen att man ska vara aktiv i sin relation, inte vara passiv och klaga och hata i hemlighet.

Men du borde fortfarande skilja dig då alla barn i erat hem förtjänar att enbart leva med vuxna som älskar dom.

Är du rädd för att skilja dig för att du tror att dina biologiska barn kommer få en bonusmamma i din kaliber? Jag tror det är så.

Okej, så allt har funkat bra för er då. Grattis. Var glad för det.

Ja för tänk att jag känner en underbar tjej som har två barn med sin man, ett gemensamt och ett som han har med sitt ex.

Hon är så fin även med hans barn och dom är en familj allihop.

Det var inte lätt med hans ex i början men min bekant har inte gjort något fel i ekvationen. Dom har en jättebra relation, hon och barnet.

Det är så det ska vara om man ska bo ihop med barn. Annars får man låta bli.

Ingen tvingar dig att kalla dig nånting och framförallt tvingar ingen in dig i barnens hem, liv och uppväxt, det ligger BARA på dig.

Det funkar bra när de som är vuxna också är mogna nog att ta sitt ansvar och inte börjar skylla på barnen för sin partners handlingar.

Det funkar bra när de som är vuxna också är mogna nog att ta sitt ansvar och inte börjar skylla på barnen för sin partners handlingar.