Ess skrev 2020-03-10 08:04:59 följande:
De har ju aldrig bott ihop direkt, stor åldersskillnad och träffas inte så ofta, så de har samma relation som med andra släktingar man träffar ibland. När de var mindre så var de roliga vuxna gäster man kunde leka med.
När våra tre pratar om sina syskon så syftar de på de som är riktiga syskon, alltså våra gemensamma.
Jag antar att särkullarna gör likadant.
Vi gör likadant, frågar någon efter syskon till ett av de gemensamma så brukar vi bara nämna de gemensamma tre. Någon gång vid läkarbesök har det varit relevant att nämna särkullarna också, men oftast inte.
Ryser av dina inlägg. Och din totala avsaknad av förståelse för hur det påverkar människor att känna att de inte är välkomna i sitt eget hem är vidrigt. Du och din man verkar som gjorda för varandra. Ni verkar dock vara totalt usla med barn.
Ess skrev 2020-03-10 08:28:50 följande:
Trams. Vadå växt upp?
De var stora och själv ansvariga för hur de blir bemötta av utomstående. De blev artigt bemötta av mig, och blir fortfarande. Men jag tycker inte om dem och umgås inte med dem i onödan. Vilket är min fulla rätt, att välja bort dem.
Innan du skiljer dig så tänk steget längre, att dina ungar faktiskt inte är önskvärda av en ny partner. Att en ny partner inte är en förälder av något slag åt dem, utan ditt ex och du själv själva får sköta dem och betala för dem osv.
Att du kallar en ny partner för igel är rätt talade för hur du ser på ditt ex nya tjej.
Vad ska du orosanmäla?
Att en ny partner lämnar ansvaret där det hör hemma, hos föräldern. Att en ny partner inte gillar dina ungar, men accepterar att de kommer på utsatt umgänge.
Vad ska soc göra åt det?
Inte ett skit kan jag garantera dig. För det är vad man visar utåt som räknas dvs artig och korrekt räcker på långa vägar. Ska du anmäla alla som innerst inne tycker illa om särkullarna så kommer du ha mycket att göra.
Det finns de som genuint gillar särkullarna, men de är inte så många. De flesta har en artig yta, men tycker det är skönt att va av med dem när de är hos den andra föräldern.
Jag har hört en i verkligheten som gillar särkullen och den har levt med särkullen sen den var liten, de övriga ser dem som ett nödvändigt ont.
Personlighetsstörd? Ngt allvarligt fel måste det vara. Så jävla sjukt.