Nygift och otrogen

Men det är väl att det är så illavarslande. Att man inte kunde hålla sig mer än några dagar/veckor. Att det som skulle bli ett av de lyckligaste minnena istället blir en plåga. Att det är så mycket falskhet i själva giftermålet. Att också det bara var ett skådespeleri. Att stå och lova att hedra någon, när man i själva verket förnedrar dem.

Sedan är det väl stor skillnad på otrohet vid större svacka i ett förhållande och otrohet när förhållandet är relativt sett bra. Har man en stor svacka så är det fortfarande lika fel, men ändå på något sätt mer förståeligt. Det finns också andra saker som man kan jobba med gemensamt att ändra på för att förbättra relationen om man vill. När någon är otrogen när relationen ska vara som lyckligast så finns det liksom inte mycket att göra för den andra. Man kan ju inte toppa det. Kan man vara otrogen vid lyckligt förhållande så kan man ju verkligen vara otrogen precis när som. Då blir ju varenda mindre svacka i förhållandet vidrig för den som blivit bedragen. Varje gång man inte ställer upp på det partnern vill väcker oro. Ska man då behöva vara rädd för en ny otrohet. Då blir förhållandet snabbt osunt, när det inte finns utrymme för att vara mänsklig och att sätta gränser. Inte heller kan man slappna av vid lyckligt förhållande, eftersom man vet att det inte betyder något. Så kan man ju inte ha det. Nej, naturligtvis är omständigheterna ändå viktiga.

Vadå kunde inte? Andra klarar ju bevisligen av att stå emot? Varför skulle inte han kunna det?

Han kunde visst, han ville bara inte. STOR skillnad

Som jag nyss skrev betyder inte statistik ett dugg. För statistik tar inte hänsyn till vad folk känner och hur de mår.

Vad hjälper det dig om x människor stannar om de ändå inte är lyckliga?

Att förlåta betyder inte att du är lycklig. Att stanna betyder inte att du är lycklig. Tio månader borde ha fått dig att förstå att det inte är så enkelt som att det är samma sak som att vara förlåtande och lycklig. Desperation är inte kärlek. Desperation är inte lycka. Att säga att du förlåter betyder inte att du känner så eller tycker så. Det kan snarare vara ett desperat uttryck för att slippa gå..

Den du är, vad du är, hur du mår och hur du känner formar de beslut du tar och har ingenting att göra med statistik.

Vill du ha siffror så år 2018 gifte sig 51000 människor och samma år skilde sig 25000 par. I snitt slutar vartannat äktenskap med skilsmässa inom 3 år och majoriteten av de har barn och skilsmässan inträffar oftast innan barnet fyller 3. Hur många av dessa som handlar om otrohet vet vi inte men vi vet att det är en vanlig orsak till skilsmässa. Och hur mår de som inte skiljer sig? Det vet vi inte heller..

Ska vi fortsätta leka med siffror så är det ganska lätt att räkna ut att de som stannar kvar efter otrohet statistiskt sett kommer skilja sig ändå men av andra skäl. Har en partner visat upp dåliga och mindre smickrande sidor och synnerligen dåligt omdöme är det redan sprickor i fasaden och därmed lättare att upptäcka fler negativa sidor hos sin partner och hos sig själv och som troligen ändå leder fram till vägs ände och skilsmässa.

Jag tror inte han var så sugen på att vara otrogen så han gick och letade upp första bästa. Jag tror att han in i det sista försökte "stå emot" men så till sist föll allt och han sket i allt annat (oss) för ett par veckor. Enligt henne hade han ju också faktiskt funderat ett kort tag på att lämna mig. Känslorna för henne var så klart intensiva men när det blev realitet av allt och han förstod hur fel allt var svalnade känslorna fort och jag tror faktiskt inte att han någonsin kommer låta en relation gå så långt med någon annan igen. Jag har ju sett hur fruktansvärt han mått under det här året (med all rätt ska tilläggas). Jag tror det var hon som rubbade honom, han föll verkligen för henne. Det gör för mig ondare än om det varit vem som helst, det du försöker påtala.  Det är inte att försöka försvara honom, det är enligt mig att skuldbelägga honom ytterligare. 

 

Kanske, men inte just då. Det var inte så att han vaknade upp en morgon och kände för att vara lite otrogen. Jag litar på att han under våra 10 år inte haft liknande känslor för någon annan. Dom fann varandra helt enkelt, först som bekanta, sedan som vänner. Hon var spännande, hade en sprudlande personlighet och enligt honom väldigt allmänbildad. Dom hade mycket gemensamt. Det kanske är en sån person han klickade med på ett sätt han inte gjort tidigare och den kemin gick inte att motstå typ. Hade han vetat det han vet idag hade han kanske avbrutit deras vänskapsrelation redan när han märkte att han tänkte på henne på dagarna men förstod väl inte då hur fel det skulle bli. typ "lite fantasier har ingen dött av". 

 

Där har du fel, jag känner honom och jag kan köpa hans resonemang kring henne (även om jag tycker det är vidrigt). Men jag tror inte det hade kunnat vara vem som helst. Det var känslor inblandat. Dom hade sex för att dom ville vara med varandra inte bara för att dom va kåta och ville ligga och råkade vara i närheten av varandra.

 

Ja när dom skulle träffas som vänner med flera andra. Jag visste ju att dom skulle ses då, jag visste ju att hon var hans vän. Kanske inte, men när dom började distansera sig från varandra (vilket dom gjort då) blev han mer och mer klar med att det inte skulle hända igen, att det var mig han ville vara med. Sen hade det med all sannolikhet uppstått spänningar mellan dem. Men jag tror han hade bestämt sig för att det faktiskt var över och det var mig och vår familj han ville satsa på. Lik förbannat hade han ju dock redan knullat henne så skadan var ju redan skedd men det verkade inte han fatta.

jo det gjorde han faktiskt. När allt uppdagades vände han helt mot henne, en vecka efter att allt kom fram skrev han ett långt meddelande där han skrev att hon var manipulativ och bekräftelsekåt. Jag bad honom inte göra det men jag fick se det efteråt och nu med distans förstår jag så klart hur fel det var. Men han försökte intala sig själv (och mig) från start att den andra kvinnan var en dålig kvinna som manipulerat honom.

Nej men hans fysiska otrohet varade i två veckor. Men att han fantiserat om henne ett år tror jag inte känner då de bara känt varandra ett halvår. Sedan tror jag säkert att det fanns något direkt mellan dem men absolut inte i epitet med hur det var i slutet, utan det växte fram. 

återigen så tror jag att hon är den enda och hon fanns i hans liv ett halvår, inte 20% av vårt förhållande. 

Jag köper ditt resonemang men återigen så litar jag på hans ångest och att han faktiskt inte skulle vara otrogen igen. Jag förstår tanken om att ett barn kan förena, locka fram känslor man glömt av osv. Jag tycker tanken är god. Men jag kommer inte testa det med risk för att det inte blir så. Hade jag varit gravid när jag fick reda på allt hade det varit annorlunda, då hade jag inte gjort abort. Men däremot måste jag få sörja barnet jag aldrig fick men var så redo för. Det är en enorm sorg för mig, att jag var helt inställd på att utöka vår familj medan han var helt inställd på att knulla gymkompisar. 

Hans otrohet var en "engångsföreteelse" (i den bemärkelsen att det enbart var den här relationen och jag tror aldrig att han kommer göra något liknande igen, många är faktiskt enbart otrogna med en person men sedan får ångesten och skammen dem att aldrig göra det igen). Därför tycker jag "trygg pappa" blir fel. Min dotter har en trygg pappa, han gjorde brutalt fel. Men jag tror inte han skulle utsatt ett nytt barn för samma. Han vet bättre nu. 

och som svar på det sista - nej. Han älskar mig, nu mer än någonsin kanske. Han skulle inte längta efter något annat. Men det spelar ingen roll för det är redan försent att göra rätt. 

Precis. Så klart sådant agerande är naivt men samtidigt fullt mänskligt i en sån här situation. Jag kommer, om jag kommer stå kvar vid vår seperation, antagligen vara efterklok. 
Jag vet så klart redan nu att det är han och inte hon som sårat mig, men hon var likväl en del av förstörandet av vår familj. 

Nästa gång vet han antagligen bättre. Innan kunde han prata om hur jobbigt en otrohet skulle vara, nu vet han. Det är en ganska stor skillnad enligt mig. 

Jag håller också med där. Graviditeten hade varit ett problem OM hon födde barnet. Vi tvivlade först på om hon faktiskt ens var gravid men vet nu att hon var det. Graviditeten är så klart en jobbigare sak för henne att bearbeta är för oss. Men det är hennes smäll att ta. 

Nja, att han hade dåliga sidor visste jag, ingen är ju perfekt. Sen nej jag trodde inte han skulle göra så här mot mig, men samtidigt är det inget unikt. Folk är otrogna. Bra människor är otrogna. Den där jäkla frestelsen alltså.. det gör honom inte till en helt annan person, det visar däremot på flera av hans dåliga sidor, som jag dock hävdar inte kommer visa sig igen. 
Jag kommer inte bli bedragen av honom igen, men det spelar ingen roll för han har redan bedragit mig.