Jw83 skrev 2020-03-14 13:52:59 följande:
I allt detta så kan man också fråga sig om det ni har verkligen skulle vara värt att rädda. För många människor så kommer trohet naturligt, man älskar sin partner så mkt att ingen annan ens närmar sig som konkurrent. Din make blev ordentligt förälskad. Han kände så starka känslor för henne att du inte ens existerade i hans tanke. Han blev en helt annan människa, klev över sina gränser och kunde inte ens motstå henne när han gifte sig med dig. Det är starka känslor! Kanske är det henne som han borde leva med? Känslorna som ni har/hade för varandra kräver hårt arbete och han måste anstränga sig. Kanske är ni inte rätt för varandra? Ni levde inte ihop för att ni älskade varandra massor utan enbart av vana. Det ska inte vara svårt att vara med någon. Det ska inte vara hårt arbete att vara trogen. Är det verkligen rätt att han ska leva utan den himlastormande kärleken resten av sitt liv? Nu har han upplevt hur det känns att göra allt, gå över alla gränser, för en person. Kommer han nöja sig med svår, omständigheter och ansträngd kärlek?
Vill inte du känna eldig passion? Vill inte du leva med någon där känslorna är så starka att otrohet aldrig kommer på kartan?
Det är väl själva tanken på det som gått förlorat som gör mig ledsen, det jag trodde jag hade. Jag trodde verkligen att vi skulle hålla ihop och inte i min vildaste fantasti kunde han göra något sådant. Jag visste ju t o m att hon fanns och dom var vänner men jag tänkte aldrig ens tanken på att det var något mellan dem. Jag har fortfarande svårt att acceptera allt. Samtidigt känner jag mig dålig som inte försöker mer, ger det mer tid.
För samtidigt, väldigt många är otrogna i sina förhållanden. jag tror det är att förenkla det och säga att alla inte är kära eller att man inte älskar sin partner.
haha nej han kommer aldrig vilja vara med henne oavsett om jag aldrig tar honom tillbaka. Av alla kvinnor i det här landet är nog hon den han skulle minst vilja vara med.
Men jag är ju hans himlastormande kärlek, vi har ju också haft den passionen i början. Men då behövde han inte tänka på sitt konsekvenstänk. Det du beskriver är ju vi. Han säger ju att han också känner så! Därför har jag så svårt att acceptera otroheten, den känns helt ologisk!!
