Nygift och otrogen

Det är skillnad på kärlek och förälskelse. Han var inte kär, han var förälskad, kåt och nyfiken. Och bröllopsdagen var hans lyckligaste också. Han älskade mig då och han älskar mig nu. Han är inget monster som bara gifte sig för att ha en hushållerska.

Det går heller inte att säga att han inte brydde sig. Jag har sett delar av deras sms och jag vet att hon brydde sig. Att han älskade oss men gick så j helvete gång på henne och tänkte ?bara en gång? för att få bort frustrationen. Han visste det var fel men ville testa, det innebär inte att han inte älskade mig. Han har gjort klart att han hade känslor för oss både men dom för henne försvann snabbt. Och även under deras flingor valde han bort henne. Hon ville att han skulle stanna men han åkte hem till oss.

Att han va med henne hade ingenting om att han inte var tillräckligt kär k mig att göra. Deras otrohet handlade om spänningar mellan dom. Och nej, jag tror inte alla. Är systematiskt otrogna om dom varit det en gång. Jag tror absolut hans ångest är äkta och att han inte gör det igen. Men just nu spelar inte det så stor roll.. han är singel nu och får de facto ligga med andra.

Så är det... men han kommer också sakna känslan han hade med dig, som var bra mycket djupare.

Men allt det du beskriver har han ju gett mig! Under 9 år gav han mig allt det! Det är ju en sådan som han som alla borde förtjäna.. fram till han var otrogen. JAG FÅR LIKSOM INTE IHOP DET??? Varför blir jag inte arg på honom?? Varför saknar jag honom om han nu är kass??

Men snälla ni alla som skriver här tänk om min man faktiskt talar sanning! Tänk om han älskar mig, aldrig gjort det tidigare, aldrig kommer göra det igen och faktiskt genuint ångrar dig. Tänk om det han säger om förhållandet stämmer. Ni kan ju faktiskt inte veta! Varför är det så fel att lita på honom? Jag känner honom och han har ljugit för mig en gång och det har han fått äta upp big time! Ni använder att vi gifte oss precis innan som något förödande. Tänk tvärtom - att det pga bröllopet gör det lite mer värt att kämpa för varandra? Att vi inte vill slänga bort det vi har? (Och svara nu inte ?det gjorde han när han var otrogen?.) att vara otrogen är inte ett brott, han har inte lördag någon! Han hade sex med en annan vid två olika tillfällen! Det gör så ont men den här tråden känns inte proportionerlig. Ni skriver att han inte fått några konsekvenser. Tror ni inte vi bråkar, gråtit, pratat fram och tillbaks i överflöd det här året? Tror ni inte jag ställt ultimatum? Den enda konsekvensen ni anser rimlig är att han lämnas? Vi är två personer som älskar varandra och har en familj och boende!

Ni skriver att jag fortfarande är j en chock/förnekelsernas. Det har gått ett år. Visst borde den vara över nu?! Jag sörjer det som skett, det jag önskar skulle blivit. Förlusten av mannen jag älskar (för han är samma man fortfarande). Vad är så fel med det?!

Men snälla ni alla som skriver här tänk om min man faktiskt talar sanning! Tänk om han älskar mig, aldrig gjort det tidigare, aldrig kommer göra det igen och faktiskt genuint ångrar dig. Tänk om det han säger om förhållandet stämmer. Ni kan ju faktiskt inte veta! Varför är det så fel att lita på honom? Jag känner honom och han har ljugit för mig en gång och det har han fått äta upp big time! Ni använder att vi gifte oss precis innan som något förödande. Tänk tvärtom - att det pga bröllopet gör det lite mer värt att kämpa för varandra? Att vi inte vill slänga bort det vi har? (Och svara nu inte ?det gjorde han när han var otrogen?.) att vara otrogen är inte ett brott, han har inte lördag någon! Han hade sex med en annan vid två olika tillfällen! Det gör så ont men den här tråden känns inte proportionerlig. Ni skriver att han inte fått några konsekvenser. Tror ni inte vi bråkar, gråtit, pratat fram och tillbaks i överflöd det här året? Tror ni inte jag ställt ultimatum? Den enda konsekvensen ni anser rimlig är att han lämnas? Vi är två personer som älskar varandra och har en familj och boende!

Ni skriver att jag fortfarande är j en chock/förnekelsernas. Det har gått ett år. Visst borde den vara över nu?! Jag sörjer det som skett, det jag önskar skulle blivit. Förlusten av mannen jag älskar (för han är samma man fortfarande). Vad är så fel med det?!

Det börjar bli mer och mer uppenbart att du är ett troll.

Men snälla ni alla som skriver här tänk om min man faktiskt talar sanning! Tänk om han älskar mig, aldrig gjort det tidigare, aldrig kommer göra det igen och faktiskt genuint ångrar dig. Tänk om det han säger om förhållandet stämmer. Ni kan ju faktiskt inte veta! Varför är det så fel att lita på honom? Jag känner honom och han har ljugit för mig en gång och det har han fått äta upp big time! Ni använder att vi gifte oss precis innan som något förödande. Tänk tvärtom - att det pga bröllopet gör det lite mer värt att kämpa för varandra? Att vi inte vill slänga bort det vi har? (Och svara nu inte ?det gjorde han när han var otrogen?.) att vara otrogen är inte ett brott, han har inte lördag någon! Han hade sex med en annan vid två olika tillfällen! Det gör så ont men den här tråden känns inte proportionerlig. Ni skriver att han inte fått några konsekvenser. Tror ni inte vi bråkar, gråtit, pratat fram och tillbaks i överflöd det här året? Tror ni inte jag ställt ultimatum? Den enda konsekvensen ni anser rimlig är att han lämnas? Vi är två personer som älskar varandra och har en familj och boende!

Ni skriver att jag fortfarande är j en chock/förnekelsernas. Det har gått ett år. Visst borde den vara över nu?! Jag sörjer det som skett, det jag önskar skulle blivit. Förlusten av mannen jag älskar (för han är samma man fortfarande). Vad är så fel med det?!

Men snälla ni alla som skriver här tänk om min man faktiskt talar sanning! Tänk om han älskar mig, aldrig gjort det tidigare, aldrig kommer göra det igen och faktiskt genuint ångrar dig. Tänk om det han säger om förhållandet stämmer. Ni kan ju faktiskt inte veta! Varför är det så fel att lita på honom? Jag känner honom och han har ljugit för mig en gång och det har han fått äta upp big time! Ni använder att vi gifte oss precis innan som något förödande. Tänk tvärtom - att det pga bröllopet gör det lite mer värt att kämpa för varandra? Att vi inte vill slänga bort det vi har? (Och svara nu inte ?det gjorde han när han var otrogen?.) att vara otrogen är inte ett brott, han har inte lördag någon! Han hade sex med en annan vid två olika tillfällen! Det gör så ont men den här tråden känns inte proportionerlig. Ni skriver att han inte fått några konsekvenser. Tror ni inte vi bråkar, gråtit, pratat fram och tillbaks i överflöd det här året? Tror ni inte jag ställt ultimatum? Den enda konsekvensen ni anser rimlig är att han lämnas? Vi är två personer som älskar varandra och har en familj och boende!

Ni skriver att jag fortfarande är j en chock/förnekelsernas. Det har gått ett år. Visst borde den vara över nu?! Jag sörjer det som skett, det jag önskar skulle blivit. Förlusten av mannen jag älskar (för han är samma man fortfarande). Vad är så fel med det?!

Men snälla ni alla som skriver här tänk om min man faktiskt talar sanning! Tänk om han älskar mig, aldrig gjort det tidigare, aldrig kommer göra det igen och faktiskt genuint ångrar dig. Tänk om det han säger om förhållandet stämmer. Ni kan ju faktiskt inte veta! Varför är det så fel att lita på honom? Jag känner honom och han har ljugit för mig en gång och det har han fått äta upp big time! Ni använder att vi gifte oss precis innan som något förödande. Tänk tvärtom - att det pga bröllopet gör det lite mer värt att kämpa för varandra? Att vi inte vill slänga bort det vi har? (Och svara nu inte ?det gjorde han när han var otrogen?.) att vara otrogen är inte ett brott, han har inte lördag någon! Han hade sex med en annan vid två olika tillfällen! Det gör så ont men den här tråden känns inte proportionerlig. Ni skriver att han inte fått några konsekvenser. Tror ni inte vi bråkar, gråtit, pratat fram och tillbaks i överflöd det här året? Tror ni inte jag ställt ultimatum? Den enda konsekvensen ni anser rimlig är att han lämnas? Vi är två personer som älskar varandra och har en familj och boende!

Ni skriver att jag fortfarande är j en chock/förnekelsernas. Det har gått ett år. Visst borde den vara över nu?! Jag sörjer det som skett, det jag önskar skulle blivit. Förlusten av mannen jag älskar (för han är samma man fortfarande). Vad är så fel med det?!

Herregud. Bara för jag inte resonerar som dig om mitt ex så är jag ett troll?