Nygift och otrogen

Jag tror det är bra om ni bor på skilda håll ett tag och att du inte behöver fatta ett beslut nu.

Men jag måste säga att jag tycker du är stark som överhuvudtaget klarar av att träffa honom nu efter allt han har gjort.

Jag vet inte om jag hade klarat det.

Jag tror det är bra om ni bor på skilda håll ett tag och att du inte behöver fatta ett beslut nu.

Men jag måste säga att jag tycker du är stark som överhuvudtaget klarar av att träffa honom nu efter allt han har gjort.

Jag vet inte om jag hade klarat det.

Min systers sambo var otrogen (ett fylleknull) när de kämpade för att få barn och hade gjort under lång tid. Hon berättade inget förrän två år senare när dom till slut gick isär. Hon påpekade också att otrohet faktiskt kan föra förhållandet framåt - att man helt plötsligt förstod att ett förhållande någonsin är självklart utan behöver vårdas. När det börjar bli slentrian så tar man varandra för givna utan att riktigt förstår det och otrohet blir som en ögonöppnare. Men trots hennes resonemang höll hon på att gå under av tanken på honom med en annan. Då var det bara en natt utan känslor. oavsett om han ångrar sig, avskyr henne etc så har det ju fortfarande hänt. Han hade känslor för henne och svek dig. Kan du verkligen leva med det? för 99% skulle nog inte kunna det. 

Han verkade ju inte direkt längta efter ett till barn när det fanns ett barn att ta hänsyn till.. det barnet spottade han på. Hade han velat ha ett barn till med dig hade han bara legat med dig, Du måste ju förstå hur sinnesrubbat hans agerande är? Han gjorde sin älskarinna, som han hade kontakt med på ert bröllop, gravid och sa att han skulle lämna dig och nu är han ledsen och tycker det är jobbigt? Stackarn. Oavsett om han svar seriös eller inte så har han sagt till sin älskarinna att han skulle välja henne före dig.. sin ä l s k a r i n n a. Han kanske bekräftade henne? Du kommer alltså fortsätta med en man som gjort dom här sakerna för att han ångrar sig (är säkert genuin ånger men vad fan spelar det för roll)? Tur för älskarinnan att hon han undan..

Tack!

Jag vill ju träffa honom, vara med honom. Jag känner inte så mycket agg och ilska utan bara sorg. Jag saknar det som var vi...

Ledordet är just "var", dåtid. Det kommer aldrig att "bli" så igen.

Men tror du att det kan bli som ni hade det innan otroheten igen då?

Eller kommer du alltid att ha otroheten i tankarna när du tittar på honom?

Det är kanske saker du behöver fundera på innan du fattar ett beslut.

Just nu känns det som om jag är villig att ge det ett försök. Jag antar jag är nere i nån svacka men jag har börjat bagetalisera det har gjort, eller kanske börjat acceptera. Just nu vill jag bara förlåta och gå vidare med honom. Det har skett och det var så jävla vidrigt men nu vill jag ge honom en andra chans för att ärligt se om vi kan läka... men jag vet inte.