• Anonym (Kvinna86)

    Nygift och otrogen

    Vet att det varit en liknande tråd innan som försvann men det var inte jag!!

    Jag lever med en man och en fyraårig dotter. I mars gifte vi oss, ett väldigt enkelt bröllop men väldigt fint för mig och det betydde mycket. I juni fick jag reda på (kollade hans mobil) att han fyra-fem gånger i april hade haft sex med en kvinna på hans gym. När jag fick reda på det hade dom avslutat sin relation och när jag konfronterade honom kom det fram att han hade sån ångest och inte vågar berätta av rädsla för att förlora mig.

    Jag har valt att stanna. Kanske stoppar jag huvudet lite i sanden. Istället har vi börjat prata om ett till barn och att flytta. Jag behöver pepp.. hur många av er har förlåtit er partner och faktiskt klarat av att gå vidare efter otrohet?

  • Svar på tråden Nygift och otrogen
  • Anonym (Lollo)
    Anonym (Kvinna86) skrev 2020-03-11 20:08:46 följande:

    Så klart ingen tycker att det var tacksamt med en otrohet eller önskar att det ska ske igen men jag förstår ändå var stinsson menar med att det kan stärka ett förhållande, gör inte du det?


    Åh, nej, det är såklart inte alls så att det stärker ett förhållande hur som helst. Uppenbarligen förstör det de flesta förhållanden. Det kanske potentiellt kan vara så att det med oerhört mycket jobb och väldigt mycket tid och personlig utveckling kan stärka ett riktigt dåligt förhållande, att det blir ett wake up call där man gör kraftiga förändringar. Men naturligtvis blir ett sedan tidigare bra förhållande skadat av otrohet. Det jag har sett händer är att känslor intensifieras efter påkommen otrohet. Man blir varse om att man inte alls är självklara längre och att känslorna på så sätt blir mer angelägna och mer desperata. Det är ju inte på långa vägar samma sak som ett starkt förhållande. Det handlar om desperation. Precis som man ÄLSKAR klasskamraterna som mest precis på skolavslutningen. Det är jobbigt att ta farväl.
  • molly50
    Anonym (Kvinna86) skrev 2020-03-11 19:40:18 följande:
    Ja så klart dom borde haft kondom. Eller rättare sagt dom borde inte legat, iaf inte innan han i så fall skulle lämnat mig. Men deras gemensamma barn finns inte längre, det blev aldrig något. Kanske är det en stor sorg för henne men för mig är det numera en icke-fråga. 
    Visst hade båda ett ansvar för att skydda sig. Men kanske ännu mer han som är gift med dig och redan har barn och inte ville ha fler.
    Anonym (Kvinna86) skrev 2020-03-11 19:49:20 följande:
    Det känns ändå orättvist att jag ska behöva ändra mig när han gjort fel men jag förstår vad du menar. Tack för peppande inlägg. Om du nu inte är ett troll så beundrar jag dig, jag önskar att jag resonerat som dig. Men hur kan någon som sårat en så grovt göra en lycklig igen? Jag gråter varje kväll, tänker på det som skulle varit. Att vi skulle haft en liten bebis, kanske hittat det boendet vi letat efter, firat ett år som gifta. Istället bor vi i olika boenden, allt pga henne.
    Inte bara pga henne. Mest pga att din man inte kunde motstå frestelsen.
    Vill ni försöka glömma och gå vidare så börja med att blockera henne så att hon inte kan kontakta er mer.
    Anonym (Kvinna86) skrev 2020-03-11 20:04:44 följande:

    Det är nog just det som du sätter fingret på där som gör det så konstigt allting, han svek mig i dubbel bemärkelse. Både via fysisk otrohet men också via emotionell. Det är ju liksom två otroheter i otroheten. För honom verkar det bara vara den fysiska som är en otrohet på något sätt.


    jag litar faktiskt på att intentionen var att träffas som vänner där i slutet, men om de kunnat hålla händerna från varandra hade ju varit en annan fråga. Hon har dock bekräftat för mig också att han slets med sitt samvete och faktiskt led över att ha dom känslorna han hade för henne. Det var inte så att han njöt av sin otrohet så att säga.. 


    Ofta är det väl så att för män är den sexuella biten värre och för oss kvinnor den emotionella.
    Därav att din man tycker att han bara varit otrogen sexuellt.
    Men han måste ju också bli medveten om att det för dig är minst lika illa med den emotionella biten. Att han haft starka känslor för henne.
    Ja,det är just det. Hade du kunnat lita på att de skulle hålla händerna borta från varandra om de hade fått chansen att träffas igen utan din vetskap?.



  • Anonym (Lollo)
    Anonym (Kvinna86) skrev 2020-03-11 20:04:44 följande:

    Hon har dock bekräftat för mig också att han slets med sitt samvete och faktiskt led över att ha dom känslorna han hade för henne. Det var inte så att han njöt av sin otrohet så att säga.. 


    Å jo, han njöt. Visst hade han häftigt sex och visst kom han i henne upprepade gånger. Så jo....väldigt mycket njutning tyvärr. Och tyvärr är det ju också så att den njutningen att få vara med henne trumfade över det eventuellt dåliga samvete han hade. På så sätt kunde han upprepa om och om igen.
  • Anonym (jaha)
    Anonym (Kvinna86) skrev 2020-03-11 20:08:46 följande:
    Gillar att du skrev "hitta vägar runt", för jag antar att det är så det på något sätt blir. Acceptera att han var ett as och sen arbeta utifrån det. Men oj vad svårt alltså! Vad finns det för vägar runt? Sveket kommer som du skriver alltid finnas kvar, än så länge har jag inte accpeterat att det kommer göra det och det är nog också det som avgjorde att jag lämnade min man. 
    Så klart ingen tycker att det var tacksamt med en otrohet eller önskar att det ska ske igen men jag förstår ändå var stinsson menar med att det kan stärka ett förhållande, gör inte du det?
    Människor kan anpassa sig till det mesta OM man är villigt att helt göra om sig själv och sina värderingar. Men en intressantare fråga är varför man skulle vilja göra det? Vad har man tjänat på att få ett förhållande att överleva om du till slut bara är en skugga av den du var, om du lag dig platt och format om dig själv helt och hållet för att passa någon annan? Är det ett friskt förhållande?

    Jag tror att tragiska händelser kan stärka människor, lite sådär som utsatt hur utvecklar valkar. Man lär sig saker om sig själv och människor, man blir mindre naiv och mer realistisk. Men jag tror aldrig svek, lögner och manipulation stärker ett förhållande.
  • Anonym (jaha)
    Anonym (Kvinna86) skrev 2020-03-11 19:53:35 följande:
    Kanske inte, eller så är det just villkorslös kärlek för en liten bebis som gör att vi kan lägga detta bakom oss. (ja, jag hör hur naivt det låter). Alla pratade om den tuffa barntiden när vi väntade vår dotter men vi upplevde inte den, jag svor aldrig över vakna nätter eller skrik - jag älskade det. Att inte få dela ett till barn med den jag älskar känns brutalt. Och som sagt vi försökte få barn när han var otrogen, tänk om det hade tagit sig. Inte hade jag gjort abort då.. jag önskar nästan att de tagit sig så det inte funnits några andra alternativ än att fortsätta leva med varandra och börja om 
    Att skaffa ännu ett oskyldigt barn som han kan svika genom att knulla andra är väl ingen bra idé. Du verkar inte kunna acceptera att han inte var den du trodde han var utan tror att han är snäll innerst inne och yttre faktorer får honom att agera på olika sätt. En annan kvinna får honom att svika, ett nytt barn får honom att stanna... andra kvinnor kommer alltid finnas, ska ni hålla på och göra nya barn på löpande band för att han inte ska dra menar du?
  • Sandrasöt88
    Anonym (Kvinna86) skrev 2020-03-11 19:53:35 följande:

    Kanske inte, eller så är det just villkorslös kärlek för en liten bebis som gör att vi kan lägga detta bakom oss. (ja, jag hör hur naivt det låter). Alla pratade om den tuffa barntiden när vi väntade vår dotter men vi upplevde inte den, jag svor aldrig över vakna nätter eller skrik - jag älskade det. Att inte få dela ett till barn med den jag älskar känns brutalt. Och som sagt vi försökte få barn när han var otrogen, tänk om det hade tagit sig. Inte hade jag gjort abort då.. jag önskar nästan att de tagit sig så det inte funnits några andra alternativ än att fortsätta leva med varandra och börja om 


    Du hade ju nyss lämnat honom, och nu har du planer på att sätta ett barn till världen för att du i din enfald tror att det skulle "lappa" ihop er... sök hjälp snarast är mitt tips för du klarar uppenbarligen inte att bearbeta detta på ett rationellt sätt.
  • Anonym (Stinsson)
    Anonym (Kvinna86) skrev 2020-03-11 19:49:20 följande:
    Det känns ändå orättvist att jag ska behöva ändra mig när han gjort fel men jag förstår vad du menar. Tack för peppande inlägg. Om du nu inte är ett troll så beundrar jag dig, jag önskar att jag resonerat som dig. Men hur kan någon som sårat en så grovt göra en lycklig igen? Jag gråter varje kväll, tänker på det som skulle varit. Att vi skulle haft en liten bebis, kanske hittat det boendet vi letat efter, firat ett år som gifta. Istället bor vi i olika boenden, allt pga henne.
    Vill du leva ditt liv med din make måste du förändra dig och även om han gjort felet så beror det ju på något. Hon - älskarinnan - kommer alltid att ha funnits i era liv och av och till kommer du bli påmind om henne men det kommer inte längre göra ont på samma sätt. Jag var lika nedbruten som du men som sagt vårt barn förenade oss. Att få skapa nya, kärleksfulla minnen i ett nytt hem som inte förknippades med hans otrohet gjorde att vi kunde gå vidare. Jag tror inte som många här skriver att det vanligaste är att lämna utan jag tror att flera faktiskt tar sig igenom det. det blir inte större än vad man gör det till. 
  • Anonym (jaha)
    Anonym (Stinsson) skrev 2020-03-12 14:20:43 följande:
    Vill du leva ditt liv med din make måste du förändra dig och även om han gjort felet så beror det ju på något. Hon - älskarinnan - kommer alltid att ha funnits i era liv och av och till kommer du bli påmind om henne men det kommer inte längre göra ont på samma sätt. Jag var lika nedbruten som du men som sagt vårt barn förenade oss. Att få skapa nya, kärleksfulla minnen i ett nytt hem som inte förknippades med hans otrohet gjorde att vi kunde gå vidare. Jag tror inte som många här skriver att det vanligaste är att lämna utan jag tror att flera faktiskt tar sig igenom det. det blir inte större än vad man gör det till. 
    Jaha så nu ska du lägga skulden för hans idioti på TS?
    Skulle det vara TS fel att han är dum i huvudet och inte kan hantera ett eventuellt missnöje på ett bättre sätt?

    Det var nog inte ert barn som förenade er, det var ditt sätt att lägga dig platt och ta på dig skulden för hans idioti som gjorde det. Det är väl klart att det inte blir "större än vad man gör det till" om den ena är beredd att agera dörrmatta och låta sig bli överkörd som det passar den andra och dessutom ta på sig skulden för den andras idioti.

    Men du behöver inte tro, det är bara att slå upp hur många par som är tillsammans 2-3 år efter en otrohet?
  • molly50
    Anonym (Stinsson) skrev 2020-03-12 14:20:43 följande:
    Vill du leva ditt liv med din make måste du förändra dig och även om han gjort felet så beror det ju på något. Hon - älskarinnan - kommer alltid att ha funnits i era liv och av och till kommer du bli påmind om henne men det kommer inte längre göra ont på samma sätt. Jag var lika nedbruten som du men som sagt vårt barn förenade oss. Att få skapa nya, kärleksfulla minnen i ett nytt hem som inte förknippades med hans otrohet gjorde att vi kunde gå vidare. Jag tror inte som många här skriver att det vanligaste är att lämna utan jag tror att flera faktiskt tar sig igenom det. det blir inte större än vad man gör det till. 
    Men varför ska TS förändra sig för honom?
    Om hon inte duger som hon är i hans ögon så är det kanske inget att bygga på ändå?
    Och varför propagera för att de ska sätta ett till barn till världen mitt i den kris de befinner sig i?
    Är inte det egoistiskt mot barnet?
    Är det inte bättre att försöka jobba på tilliten och förhållandet först istället för att skaffa ett till barn som kanske blir skilsmässobarn efter några år?
  • Anonym (Kvinna86)
    Anonym (Kvinna31) skrev 2020-03-11 21:34:10 följande:

    Det är inte pga henne det är pga din man. Han valde att förstöra erat äktenskap


    Ja men hade inte kommit in i hans liv hade han inte varit otrogen. (Ja jag vet att jag resonerar fel här, att det så klart är hans och inte hennes fel men just nu mår jag bättre av att hata henne och skuldbelägga henne).
Svar på tråden Nygift och otrogen