Nygift och otrogen

Det första jag tänker är att det är extremt lätt att sitta på sidan... om man inte blivit bedragen själv t ex och säga: Men lämna kvinna!!!!! Det är ungefär som att folk inte kan förstå varför en kvinna stannar kvar hos en man som misshandlar; fysiskt och/eller psykiskt. För det första blir man så sjukt sviken när en parter bedrar en att det är helt naturligt att tappa all stryka och vilja förlåta. Att ORKA finna kraften att säga till sig själv: nej jag accepterar inte detta kan vara långt borta. Det är många och komplicerade mekanismer som är i gång när vi bli svikna. Naturligt är också att försöka komma närmare..limma ihop. Jag tror verkligen man kan komma över otrohet om båda vill. Det går inte i den mest kritiska fasen... men om båda vill gå i terapi tillsammans och enskilt kan det gå. Men det kommer ta tid. Att fatta beslut om flytt eller nytt barn är nog inte rätt väg. Ni kommer behöva all tid att fokusera på hur ni ska ta er ur detta. Om ni flyttar eller skaffar barn lägger ni fokus på annat och riskerar att inte jobba igenom det onda och jobbiga. Jag lider med dig TS. Din man har svikit dig djupt. Du måste nu ge dig tid, er tid, att känna efter vad som är rätt för er. Du kan inte tvinga dig att förlåta. Din man måste nu visa vad han vill och du måste fundera om det är vad du vill. Kanske kommer du fram till att du inte kan lita på honom och mår bättre utan honom. Det som var bra förut är ju inte samma nu... det som hänt finns ju ändå där. Det är bara med tiden du vet vad som är rätt!! Kram

Alltså.. TS och nån till härinne fastnar i att det finns folk som stannar kvar trots otrohet.

Men det är högst någon promille som faktiskt stannat kvar.

Det i sig säger ingenting om hur lyckliga man är i det långa loppet och när många år gått. Trots allt är det ju just de facto åren som går som visar om det var klokt att stanna kvar. Att bara välja att stanna kvar gör inte automatiskt allt bättre och lyckligare.

Många är de som faktiskt skiljer sig ÄNDÅ när åren kommer ikapp och man inser att det inte blir bättre än så här.

Slå er för bröstet hur mycket ni vill men att stanna kvar och kämpa betyder inte ett skit. Faktiskt. Eftersom han de facto valde att vara otrogen FAST han var såååå kär..

Den upptagna mannen jag fick barn med, hans fru lämnade honom ändå efter tio år.... Alla trodde att de var så himla lyckliga och hade löst sina problem... Men fuck it.. Så mycket var den lyckan värd..

Det känns ändå orättvist att jag ska behöva ändra mig när han gjort fel men jag förstår vad du menar. Tack för peppande inlägg. Om du nu inte är ett troll så beundrar jag dig, jag önskar att jag resonerat som dig. Men hur kan någon som sårat en så grovt göra en lycklig igen? Jag gråter varje kväll, tänker på det som skulle varit. Att vi skulle haft en liten bebis, kanske hittat det boendet vi letat efter, firat ett år som gifta. Istället bor vi i olika boenden, allt pga henne.

Nej, hon har skrivit flera gånger att hon vet att hennes make gjort fel men hon måste väl självklart få ha rätt till sina känslor angående älskarinnan, det är inga konstiga känslor. 

Nu har det gått ett år för henne och den värsta chockfasen måste ha lagt sig och då kan man börja bygga upp förhållandet igen. På ts verkar det som om hon verkligen vill det och att de båda är klara med att dom älskar varandra. Då tycker jag mitt exempel på att det går är relevant och att barn och nya steg i förhållandet inte alltid ska ses som något negativt i en sådan här situation utan snarare som positivt.