• Anonym (Kvinna86)

    Nygift och otrogen

    Vet att det varit en liknande tråd innan som försvann men det var inte jag!!

    Jag lever med en man och en fyraårig dotter. I mars gifte vi oss, ett väldigt enkelt bröllop men väldigt fint för mig och det betydde mycket. I juni fick jag reda på (kollade hans mobil) att han fyra-fem gånger i april hade haft sex med en kvinna på hans gym. När jag fick reda på det hade dom avslutat sin relation och när jag konfronterade honom kom det fram att han hade sån ångest och inte vågar berätta av rädsla för att förlora mig.

    Jag har valt att stanna. Kanske stoppar jag huvudet lite i sanden. Istället har vi börjat prata om ett till barn och att flytta. Jag behöver pepp.. hur många av er har förlåtit er partner och faktiskt klarat av att gå vidare efter otrohet?

  • Svar på tråden Nygift och otrogen
  • Anonym (Lollo)
    Anonym (Stinsson) skrev 2020-03-09 14:55:10 följande:

    Men i det stora hela rör det sig om en otrohet med samma kvinna, inte att han hoppat runt till flera. Har hon nu eliminerats från deras liv är den perioden över. Många här verkar ha hängt upp sig på att dem var nygifta men jag tycker inte det spelar någon roll. Min make var otrogen när vi precis gift oss men det var inget avgörande (kanske mer än att jag ännu mer ville kämpa). Maken ska väl ändå vara lika förälskad i sin fru alla dagar inte bara kopplat till ett bröllop? Nu blev inte min mans älskarinna gravid men jag förstår inte storheten i det heller. Det var ju sexet som var det dåliga, han fick utlösning i henne oavsett om hon blivit gravid eller inte. Alltså är själva sexet sveket inte graviditeten.. hade älskarinnan fått barnet hade ju familjesituationen ändrats och då hade den frågan varit viktig. 


    Alla gör misstag, många misstag, men verkligen inte vilka misstag som helst. Särskilt inte upprepning av samma grova misstag. Som sagt, de flesta är ju inte otrogna inom sitt äktenskap. Det är din brist på nyansering som gör att man förstår att du antingen 1. är ett troll, eller 2. lever i massiv förnekelse. Hade du varit på riktigt (och/eller inte i grav förljugenhet) så hade du haft många motstridiga känslor. Känslan av att det är fördjävligt det han gjort; ilska, sorg, kränkthet osv. men att det goda på något sätt ändå övervägt det onda.

    Att du ser hans grova övertramp som något fint är inte sunt för dig. Det kommer bita dig i arslet längre fram i livet. Man kan inte vara sann mot sig själv, dvs vara en hel och levande människa och stänga av så mycket av verkligheten och sina riktiga känslor. Det gör dig till en falsk version av dig själv där du aldrig kan bli hel. Först och främst måste man bli hel som individ. Det är du uppenbarligen inte. När man är hel har man tillgång till hela sitt register av känslor och förmågor. Därefter kan man välja vilken partner man ska leva med. Att inte vara sann och hel utan lägga över det på sin partner/förhållandet är förödande. Förmodligen en anledning till att du bitit sig fast vid en partner som behandlar dig illa och kanske också en bidragande orsak till hans otrohet.
  • Anonym (Lollo)
    Anonym (Stinsson) skrev 2020-03-09 15:36:13 följande:

    Är det så provocerande att jag inte delar era råd om att fly direkt? Att faktiskt tro på att kämpa för den man vill dela livet med? Är min lycka så provocerande? Ts bad om pepp och jag och mitt äktenskap är ett bevis på att det går och att det t.o.m. kan bli bättre.


    LOL. Du är ju inte lycklig. Då hade du inte behövt vara här inne och veva. Då hade du inte brytt dig, men det gör du ju. Uppenbarligen är du här för att rättfärdiga din egen livslögn. (Fast jag satsar mina pengar på att du är ett troll. Eller kanske rent av ts ex-make?)
  • Anonym (Alice)
    Anonym (Kvinna86) skrev 2019-12-29 14:05:07 följande:

    Vet att det varit en liknande tråd innan som försvann men det var inte jag!!

    Jag lever med en man och en fyraårig dotter. I mars gifte vi oss, ett väldigt enkelt bröllop men väldigt fint för mig och det betydde mycket. I juni fick jag reda på (kollade hans mobil) att han fyra-fem gånger i april hade haft sex med en kvinna på hans gym. När jag fick reda på det hade dom avslutat sin relation och när jag konfronterade honom kom det fram att han hade sån ångest och inte vågar berätta av rädsla för att förlora mig.

    Jag har valt att stanna. Kanske stoppar jag huvudet lite i sanden. Istället har vi börjat prata om ett till barn och att flytta. Jag behöver pepp.. hur många av er har förlåtit er partner och faktiskt klarat av att gå vidare efter otrohet?


    Jag har inte läst hela tråden, och om du stannar eller inte är helt upp till dig. Men! Skaffa inte fler barn innan ni har rett ut och kommit över hans otrohet ordentligt. Ett barn kommer inte kunna lappa ihop er relation. Det är en människa, inte ett plåster. Det vore rent oansvarigt av er båda att börja skaffa barn nu. Gör inte så mot er själva eller det eventuella barnet. 
  • Anonym (Alice)
    Anonym (Kvinna86) skrev 2020-01-14 19:02:51 följande:
    Nej, han avskyr henne. Det är inget han fejkar... hon lekte med hans liv när hon övervägde att inte göra abort.

    Men fattar ni inte vad jag menar? Kan man inte lära sig nåt av en otrohet och lära sig att tygla sig för att man vet att gräset inte är grönare på andra sidan? Han har alltid innan och efter värdesatt oss och det är ju inga som vet om vad han gjort så han behöver ju bara ?skämmas? för mig. Sedan han blev upptäckt har han gjort allt för mig och låtit mig gå full insyn. Tror inte läckande bröst eller blöjor vad det som fick honom att göra det utan han attraherades av henne och tänkte inte längre än näsan räcker..
    Eh, nej. HAN lekte med SITT liv när HAN valde att inte skydda sig eller ta ansvar för sina egna spermier. Hade hon valt att behålla din mans barn hade det varit helt och hållet hennes rätt att göra och din man skulle vackert få betala underhåll för sitt nya barn. 
  • Sandrasöt88
    Anonym (Stinsson) skrev 2020-03-09 15:36:13 följande:

    Är det så provocerande att jag inte delar era råd om att fly direkt? Att faktiskt tro på att kämpa för den man vill dela livet med? Är min lycka så provocerande? Ts bad om pepp och jag och mitt äktenskap är ett bevis på att det går och att det t.o.m. kan bli bättre.


    Nej, det är inte provocerande. Till skillnad från dig så lever jag i ett lyckligt äktenskap och där min man verkligen menade det han sa när vi gifte oss med varandra (vilket din sopa till man inte gjorde). Du kommer också att vakna i sinom tid, men för vissa (lågbegåvade?) tar det bevisligen längre tid.
  • Fjäril kär

    Alltså.. TS och nån till härinne fastnar i att det finns folk som stannar kvar trots otrohet.

    Men det är högst någon promille som faktiskt stannat kvar.

    Det i sig säger ingenting om hur lyckliga man är i det långa loppet och när många år gått. Trots allt är det ju just de facto åren som går som visar om det var klokt att stanna kvar. Att bara välja att stanna kvar gör inte automatiskt allt bättre och lyckligare.

    Många är de som faktiskt skiljer sig ÄNDÅ när åren kommer ikapp och man inser att det inte blir bättre än så här.

    Slå er för bröstet hur mycket ni vill men att stanna kvar och kämpa betyder inte ett skit. Faktiskt. Eftersom han de facto valde att vara otrogen FAST han var såååå kär..

    Den upptagna mannen jag fick barn med, hans fru lämnade honom ändå efter tio år.... Alla trodde att de var så himla lyckliga och hade löst sina problem... Men fuck it.. Så mycket var den lyckan värd..

  • Oerhörd
    Fjäril kär skrev 2020-03-09 17:25:54 följande:

    Alltså.. TS och nån till härinne fastnar i att det finns folk som stannar kvar trots otrohet.

    Men det är högst någon promille som faktiskt stannat kvar.

    Det i sig säger ingenting om hur lyckliga man är i det långa loppet och när många år gått. Trots allt är det ju just de facto åren som går som visar om det var klokt att stanna kvar. Att bara välja att stanna kvar gör inte automatiskt allt bättre och lyckligare.

    Många är de som faktiskt skiljer sig ÄNDÅ när åren kommer ikapp och man inser att det inte blir bättre än så här.

    Slå er för bröstet hur mycket ni vill men att stanna kvar och kämpa betyder inte ett skit. Faktiskt. Eftersom han de facto valde att vara otrogen FAST han var såååå kär..

    Den upptagna mannen jag fick barn med, hans fru lämnade honom ändå efter tio år.... Alla trodde att de var så himla lyckliga och hade löst sina problem... Men fuck it.. Så mycket var den lyckan värd..


    Men ska vi vara såna så går väl de flesta relationer i kras, otrohet eller ej, känns inte direkt som ett mått på nånting...
  • Anonym (Lollo)
    Oerhörd skrev 2020-03-09 21:17:18 följande:

    Men ska vi vara såna så går väl de flesta relationer i kras, otrohet eller ej, känns inte direkt som ett mått på nånting...


    Eh, jo, ett avslutat förhållande är väl ett jättebra mått på en bristfällig relation! (Precis som otrohet är ett starkt mått på att den otrogna är en milt sagt bristfällig partner). Otrohet och skilsmässa är inte två av varandra oberoende faktorer, det föreligger ett klart och tydligt orsakssamband.
  • Fjäril kär
    Oerhörd skrev 2020-03-09 21:17:18 följande:

    Men ska vi vara såna så går väl de flesta relationer i kras, otrohet eller ej, känns inte direkt som ett mått på nånting...


    Ja statistiskt sett slutar vartannat äktenskap med skilsmässa... Och just otrohet och småbarnsåren är skyhöga faktorer vilket ofta dessutom går hand i hand.
  • Anonym (Linda)
    Oerhörd skrev 2020-03-09 21:17:18 följande:

    Men ska vi vara såna så går väl de flesta relationer i kras, otrohet eller ej, känns inte direkt som ett mått på nånting...


    Och att stanna kvar är därmed inte heller ett mått på nånting...
Svar på tråden Nygift och otrogen