Anonym (Lollo) skrev 2020-03-08 14:59:18 följande:
Tycker du det räcker? Att äta p-piller är ju inte att skydda sig i ordets fulla bemärkelse. Han är väl inte förståndshandikappad antar jag? Varför skyddar du honom? Så han hade sinnesnärvaro nog att kunna stoppa sig för att fråga om hon tog p-piller, men han kunde inte trä på en kondom någon av gångerna (läs, han sket i vilket), eller ha sinnesnärvaro nog att INTE boka ett hotellrum och fortsätta knulla henne där.
Anonym (Kvinna86) skrev 2020-03-08 13:10:57 följande:
Värdighet? Vi har ett barn, ett liv tillsammans. Jag behöver inte markera någon värdighet för honom i den här situationen. Han pissar inte på mig, han svek mig. Det är inte så att han systematiskt förnedrat mig. Men ja, det han gjorde är respektlöst både mot mig och vår dotter.
Nej han var inte påväg dit. Han bröt ju med henne och skämdes. Han valde mig. All otrohet är ju sårande och såklart att det är vidrigt att det gick så långt som till sex men många är ju otrogna under längre tid osv och dom blir förlåtna.
Vilket relativiserande. Han bröt med henne efter han fått sätta på henne som han ville och fantasin ebbat ut lite. Han kanske märkte att hon var sjuk i huvudet och då backade. Det är INTE att citat välja dig. Fatta att han fantiserade om henne under ert bröllop, han hade sex med dig och fantiserade om henne. Så jävla vidrigt att du blivit utsatt för det här.
Sluta, de blir inte alls förlåtna. Och de få som blir det, till vilket pris? Du vet också att de allra flesta inte är otrogna i sina äktenskap, de är i minoritet. De flesta otrohetshistorier utspelar sig INTE som nygifta, de flesta är INTE upprepat otrogna, de flesta gör INTE älskarinnan med barn (de flesta skyddar sig med kondom) och de flesta som utsätts för otrohet förlåter INTE. De flesta förhållanden håller INTE efter otrohet.
Nej så klart det inte räcker och jag försvarar inte hans agerande men eftersom det blev varken barn eller könssjukdomar till slut så är frågan om deras uteblivande av skydd en ickefråga för mig just nu. Hade han däremot gett mig hiv hade det så klart varit något annat men nu blev det inte så och då orkar jag inte sitta med "tänk om"-tänk.
Steget till att aktivt boka ett hotellrum för att knulla är kanske det värsta, han va så sugen att han sökte upp alternativ för sex typ. Helt sjukt, och jag kan inte förlika mig med att det är något min man gjort.
Nej kanske inte, men jag VILL så så gärna förlåta honom. Börja om med honom. Hur kan jag fortsatt älska någon som gjort något sånt? Det enda jag tänker på när jag tänker på honom är ju hans fina sidor.
Jag förstår att man tar dessa stora steg som barn, hus etc snabbt efter ett sådant besked, som någon panik i att försöka göra allt bra. Kanske funkar det.. jag vet inte.
Jag vet att jag ifrågasätter allt hon säger (har tom ifrågasatt om hon ens blev gravid) för jag kan ta inte in det. Och jag vet att genom att ifrågasätta henne så befriar jag honom från ansvar. Men det är på nåt sätt också för att överleva, genomleva. Det enda jag är tacksam för i allt det här är hennes abort.
