Är ni män så ”glömska”?

Då får man precis som kvinnor i samma situation lägga företaget på is och klara sig på sparpengar/fp. Vissa kunder försvinner kanske, det blir lite uppstart igen men så gör supermånga, främst kvinnor men också män.

Vill man så kan man. Jag har till och med jobbat som avbytare för en lantbrukare som ville vara föräldraledig på riktigt.

De brukar kallas mansbebisar, det är bekvämt när någon annan har koll.

Minnesforskning visar att människan kommer ihåg det den engagerar sig i och tycker är viktigt. Att upprätthålla sociala relationer är inte viktigt, anser kanske många män. Därför glömmer de dessa datum.

Fråga sedan kvinnorna hur bra de är på att komma ihåg var verktygen har sin plats i garaget eller hur man fyller på hydraulolja i domkraften. Om vi säger att kvinnorna sedan glömmer sådant lättare än män, kan man ju ändå inte säga att de är glömska som grupp. De är helt enkelt inte intresserade av detta.

Så lösenord är viktigare än partners och barns födelsedagar? Ego.

Det är ju helt naturligt att vi minns det som intresserar oss. Problemet är när någon inte intresserar sig för att göra sina närstående glada eller inte bryr sig om att de blir ledsna. Som någon skrev blir många män fruktansvärt ensamma efter skilsmässor bland annat på grund av det här ointresset för närstående. Vi behöver lära våra små pojkar värdet av vänskap, omtanke och nära relationer. Om vi pratar minst lika mycket med pojkarna som med flickorna om känslor och relationer kanske vi på sikt få en ändring.

Vad tråkigt ändå att män inte bryr sig om sociala relationer. Nu har ju många män kvinnor som tar hand om den biten; påminner om när hans mamma fyller år, säger åt honom att vara på den platsen vid den tiden för då tar dottern studenten, påminner 11 gånger om att det är julafton mycket snart och de måste handla julmat osv.

Nog är väl det viktigare än att minnas hur man fyller i olja i ett verktyg? Hur ofta gör man det ens? Och har man glömt det så är det lätt att googla eller ringa någon för att få hjälp. Det är inte lika lätt att göra så med relationer med andra.

Att liksom inte bry sig så mycket om andra, hur de mår och hur de har det är för mig ofattbart. Det lustiga i allt detta är att män väldigt gärna själva vill bli månade om. De vill ha någon som tar hand om dom, frågar kring deras dag, frågar kring deras intressen. När de blir firade är det så härligt och mysigt, men sedan när det är dags att fira någon annan blir det så besvärligt och jobbigt. Suck, varför måste hon fira sitt nya jobb, varför måste de fira sin 30-åriga bröllopsdag, varför måste frun fira sin födelsedag?

Håller med er om att männen behöver bli bättre på att vårda sina nära och kära och få bättre social kompetens. Samtidigt så tycker jag kvinnorna behöver bli bättre på att ta hand om praktiska saker som t.ex. laga en hydraulisk domkraft eller meka med bilar. (För övrigt krävs det ett tekniskt kunnande att t.ex. laga en domkraft, några av de jag har har jag ännu inte kunnat få att fungera och det är inte så enkelt med dem att man kan titta i instruktionsboken, instruktionerna där hjälper inte).

Nog tror jag att män bryr sig om sina sociala relationer men kanske inte prioriterar dem i samma utsträckning som kvinnor och kanske inte heller visar ömhet, närhet och intresse för att upprätthålla dem i samma grad som kvinnor.

Det här mönstret upprätthålls både genom män och kvinnors agerande. Många kvinnor accepterar och kanske till och med premierar män som inte pratar om sina känslor och tankar. Det finns ju trådar här på FL där somliga kvinnor föraktar män som är blyga, känsliga och oskulder. De kvinnorna borde tänka om.

Jag kan också tänka att kommunikation är viktigt i en relation. Om man har en önskan om att ens man ska förändra sig och ta ens firande på allvar behöver man adressera denna önskan i en konstruktiv dialog för att förklara hur viktigt det är för en. Men då kanske man också behöver lyssna på mannen som t.ex. kanske har idéer om hur exempelvis sexuallivet kan förbättras.

Att tro att andra automatiskt ska ha samma värderingar och tankar om saker som en själv är ju en naiv tanke. Om båda ser på relationen som en gemensam plattform där man kompromissar och diskuterar och jämkar sina egna önskningar och behov med den andres, blir det fråga om förhandling istället för en utgångspunkt att man själv har rätt.

Jag brukar glömma saker ofta. Inte sånt som födelsedagar och sånt, men mindre grejer. Ofta när det är typ grejer planerade för en dag så har jag glömt eller blandat ihop dagarna. Skriver ner saker så ofta jag kan men kan ändå glömma.

Tror det mest beror på att det är så satans mycket att göra på jobbet jämt så har 500 grejer därifrån i tankarna, konstant, dygnet runt... börjar kännas som det inte kommer funka så bra i längden. Redan högre blodtryck än jag borde ha :/

Äh! Överdrifter! Finns gott om andra sätt att göra sina närstående glada. Varje dag. Inte bara på en viss dag om året som hon råkar komma ihåg.

Oj, min sambo är hopplös på att komma ihåg nånting, förutom när det gäller sin hobby. Han är helt enkelt inte intresserad av något annat, och han kunde inte ens vara på sin dotters konfirmation för att han skulle tävla i sin hobby då. Då skämdes jag faktiskt, men jag tänker också att det är hans förlust i det långa loppet. Vi har inga gemensamma barn som tur är.

Det handlar inte om glömska tror jag utan att han helt enkelt inte är intresserad, och att han inte tänker på vad som är bäst för familjen, utan bara på vad som är bäst för honom själv. Jag kan dra massor av exempel. Som att han bara byter sitt eget badlakan istället för allas (som jag gör när jag ändå håller på). Han slutar jobbet tidigare än jag, och oftast när jag kommer hem hittar jag honom sovandes på soffan, istället för att han faktiskt börjat med maten (men vi har börjat så smått med matschema på våra barnveckor och då är det hans tur varannan dag, då är det jag som intar soffan istället). Han tar aldrig initiativ till städning, ändå är han ganska pedant, och tycker att man ska städa noggrant, min kontring är då att det är väl bättre att göra en lätt-städning en gång i veckan än noggrant typ aldrig. Byta sängkläder har han aldrig gjort sen vi flyttade ihop. Till exempel. Att jag står ut egentligen.