Under mitt liv på drygt 40år har jag så gott som bara träffat på ?glömska? män. Vad jag menar är att de glömmer födelsedagar, viktiga datum, de glömmer bort att fråga hur det gick när man varit hos läkaren tex.
Är ni glömska eller skiter ni i det?
Jag är väl inte ensam om att uppleva detta?
Jag har slutat påminna min man om saker som rör hans familj. Jag svarar inte på inbjudningar från dem till diverse saker, det får han sköta. Jag köper inte presenter tills hans familj, det är upp till honom. Jag påminner inte om grejer som handlar om hans del av bekantskapskretsen. Och mitt liv har blivit SÅ mycket lättare. Hans har däremot blivit betydligt knepigare. Sist när vi skulle fira ett av hans syskons födelsedagar så svarade han dagen innan att vi skulle komma (efter ungefär 45 påminnelser från födelsedagsbarnet). Ingen present inhandlad, förutom den blomma jag köpte på vägen eftersom JAG inte ville komma tomhänt. Hans äldre bror försökte snylta in sig på den (eftersom även hans fru skiter i att styra upp åt honom) men den gubben gick inte, han fick stå där och se korkad ut när gossarnas ömma moder frågade varför se inte köpt ngn present. Eller ja, hon frågade ju mig och svägerskan då men det hade hon inget för.
Det enda jag inte släpper är planering kring vårt barn, då hade barnet fått gå med sommarskor mitt i vintern som var två storlekar för små. Troligen hade han inte ens fått dagisplats.
Däremot går det jävligt bra för min man att planera, styra upp och komma ihåg saker som rör hans egen hobby. Mycket märkligt.
Män är inte som kvinnor.Det är skillnad.Glöm inte bort det.
Jag tror att de är lata och ignoranta. Det blir ju mindre jobb för dem om någon annan tar hand om allt. Kanske de inte fått lära sig hemifrån att ta ansvar? Detta är bara spekultationer av en som tvivlar på att det är glömska då de verkar kunna sköta sina jobb utan problem 
Har dylik erfarenhet från mitt ex. Min nuvarande har däremot bättre koll på saker och ting än mig. Han minns allt, håller koll på allt, minns alla viktiga dagar etc. Nu senast nämnde jag för en vecka sedan att jag fått läkartid dag x denna vecka. Har inte sagt något mer sedan dess. 2 timmar efter utsatt läkartid ringer han från jobbet för att fråga hur jag mår, vad läkaren sa, om det blir vidare undersökningar mm. Häpnade och tappade fattningen en sekund innan jag lyckades ge svar på vad läkaren sagt. Tilläggas bör att jag utreds för sjukdom och besöker läkare regelbundet för provtagningar och annat. Kan för mitt liv inte förstå hur den mannen lyckas hålla koll på precis allt. Tja, allt förutom sina nycklar och mobil då för de letar han efter oftare än han kommer ihåg mina läkartider
Sedan är han också väldigt mån om mig och min hälsa. Han bryr sig och är genuint intresserad av vad som pågår i mitt liv. Så denna sk "manliga glömska" man ser här och var tvivlar jag numera starkt på att existerar.
I min egen relation och faktiskt alla kvinnor jag har runt mig, så är det kvinnan som har koll och ser till att saker händer.
Kvinnan påminner mannen om att hans mamma fyller år imorgon. Hon får påminna honom dagen efter igen. Det är kvinnan som köper presenter, julklappar och gå-bort-presenter till hela mannens sida. Kvinnan ser till att mannens sida bjuds in regelbundet så att de ses och så att de får träffa barnbarn/syskonbarn.
Kvinnan ställer barnen i förskolekö , har koll på när det är planeringsdagar och lov. Kvinnan ser över barnens kläder inför de olika säsongerna, har all kontakt med förskola, skola, kommunen, barnläkare/bvc, kvinnan styr upp loven så att någon av föräldrarna är hemma och att barnen har något att göra, kvinnan planerar utlandssemestern. Kvinnan har koll på barnens favoriträtter och allergier. Kvinnan planerar långt innan mannens födelsedag och ser till att den blir som han önskar. Kvinnan har koll på papper som ska in till skola, fritids, läkaren och kommunen. Kvinnan handlar till barnens matsäck.
Jag kan hålla på i all evighet.
Intressant, för just det där du beskriver tycker jag låter som en personlighet. En grön person enligt DISA. De gör allt i sista minut och drar sig för allt men kan ändå ta på sig och lova saker hej vilt. De är ödmjuka och snälla men konflikträdda.
Haha!
Vem är det som informerar dig om födelsedagar? Varför bryr du dig inte mer? Varför öser du över ansvaret på någon annan att upprätthålla relationer?
Kan vara så att födelsedagar, viktiga datum och hur det gick hos läkaren är oviktigt för killar. Jag tycker inte det finns några viktiga datum, födelsedagar blir man ändå informerad om iaf de som berör mig, går du till läkaren för en rutin sak känns det inte nödvändigt att fråga då svaret ändå kommer vara, ja det gick bra. För hade det gått dåligt hade du ju inte varit här eller hört av dig tidigare.
Måste vara det tristaste inlägget någonsin på Familjeliv. Det du skriver är att så länge det inte gagnar dig personligen på något sätt så bryr du dig inte.
Att vilja andra väl, att måna om andra, det existerar inte.
Skillnaden är att män totalt sett har koll på så mycket mer, så därför kan de missa en och annan sak. Kvinnor har inte så mycket att hålla reda på, så de glömmer inte lika ofta bort saker.
Jag tror att kvinnor överlag har ett bättre korttidsminne än män och att män i sin tur överlag har ett bättre långtidsminne än kvinnor. Nån evolution grej som gör att vi gynnas av att kompensera varandra.
Demens är ju sen något vanligare bland kvinnor än män och det är ju främst korttidsminnet som drabbas vid demens, långtidsminnet tar snarare större plats när dement drabbade människor söker en stabil och trygg plats att fly till när världen omkring en inte längre är begriplig.