Är ni män så ”glömska”?

Jag är delvis sån, dock inte så extrem som ts beskriver, men det handlar om ointresse. Födelsedagar är inte viktigt för mig personligen, och orkar således inte engagera mig så mycket i andras heller, även om jag kommer ihåg mina närmaste kompisars födelsedagar.

Man kan vårda relationer på andra sätt än att komma ihåg just födelsedagar.

Jag och min fru fungerar väldigt olika när det gäller att komma ihåg saker

Om jag hämtar ett barn på förskolan och han har bytt kläder under dagen, så är det inget jag noterar, men min fru ser det direkt. Hon fattar inte hur jag kan missa att pojken hade en röd tröja på morgonen och en blå på eftermiddan. Jag har ingen aning, kläder är kläder.

Jag och andra sidan fattar inte hur hon kan logga in på internetbanken, och sen frågar jag 30 sekunder efter att hon loggat ut hur mycket pengar det var på reservkontot, och då har hon ingen aning. Hon vet inte om där var 5000 eller 25000. Hon måste logga in igen och läsa upp siffrorna direkt.

Jag kan komma ihåg vart jag la ett verktyg för 3 år sen i garaget, medans hon kommer ihåg detaljer ur nått samtal 2013 (jag har normalt inget minne av att samtalet ens ägt rum...)

Jag vet precis på dagen när bilarna ska besiktigas, vad försäkringarna kostar, när de ska servas osv, hon har snorkoll på lov, utvecklingssamtal och vad de olika mammorna heter till klasskompisar.

Vi är olika, men kompleterar varandra bra.

Samtidigt så tycker jag kvinnorna behöver bli bättre på att ta hand om praktiska saker som t.ex. laga en hydraulisk domkraft eller meka med bilar. (För övrigt krävs det ett tekniskt kunnande att t.ex. laga en domkraft, några av de jag har har jag ännu inte kunnat få att fungera och det är inte så enkelt med dem att man kan titta i instruktionsboken, instruktionerna där hjälper inte).

Jag är delvis sån, dock inte så extrem som ts beskriver, men det handlar om ointresse. Födelsedagar är inte viktigt för mig personligen, och orkar således inte engagera mig så mycket i andras heller, även om jag kommer ihåg mina närmaste kompisars födelsedagar.

Man kan vårda relationer på andra sätt än att komma ihåg just födelsedagar.

Jag och min fru fungerar väldigt olika när det gäller att komma ihåg saker

Om jag hämtar ett barn på förskolan och han har bytt kläder under dagen, så är det inget jag noterar, men min fru ser det direkt. Hon fattar inte hur jag kan missa att pojken hade en röd tröja på morgonen och en blå på eftermiddan. Jag har ingen aning, kläder är kläder.

Jag och andra sidan fattar inte hur hon kan logga in på internetbanken, och sen frågar jag 30 sekunder efter att hon loggat ut hur mycket pengar det var på reservkontot, och då har hon ingen aning. Hon vet inte om där var 5000 eller 25000. Hon måste logga in igen och läsa upp siffrorna direkt.

Jag kan komma ihåg vart jag la ett verktyg för 3 år sen i garaget, medans hon kommer ihåg detaljer ur nått samtal 2013 (jag har normalt inget minne av att samtalet ens ägt rum...)

Jag vet precis på dagen när bilarna ska besiktigas, vad försäkringarna kostar, när de ska servas osv, hon har snorkoll på lov, utvecklingssamtal och vad de olika mammorna heter till klasskompisar.

Vi är olika, men kompleterar varandra bra.

Google Effects on Memory: Cognitive Consequences of Having Information at Our Fingertips | Science

Abstract

The advent of the Internet, with sophisticated algorithmic search engines, has made accessing information as easy as lifting a finger. No longer do we have to make costly efforts to find the things we want. We can ?Google? the old classmate, find articles online, or look up the actor who was on the tip of our tongue. The results of four studies suggest that when faced with difficult questions, people are primed to think about computers and that when people expect to have future access to information, they have lower rates of recall of the information itself and enhanced recall instead for where to access it. The Internet has become a primary form of external or transactive memory, where information is stored collectively outside ourselves.

science.sciencemag.org/content/333/6043/776

En tanke som slog mig häromdagen är att det på FL och i min vänskapskrets är modern som ses som den huvudsakliga projektledaren för familjen. Kan inte komma på något bättre ord för det.
Men menar att ni projektledare tar för givet att pappan ska tillfrågas. T ex så tar min kompis (med kontrollbehov) sambo för givet att hon sköter bebisen och packar väskor, skickar med frukt etc med barnen till skolan. Både avseende deras barn och hennes barn sedan tidigare. Ska han göra det så måste han tillfrågas.

"Kan du packa ner frukt till X?"

"Kan du byta blöja på X?"

Medans projektledaren aldrig tillfrågas utan förväntas se till att andra ska göra.

Desamma när jag var liten, jag visste nästan vad som skulle göras men satt på mitt rum och inväntade order i hopp om att mamma skulle göra det själv: Jag höll tummarna jättehårt i flera år att hon aldrig skulle komma på iden att ge mig ansvarsområden. Hos oss var det så att om mamma skulle bort frågade hon om jag ville göra XYZ, jag svarade "Jag ska". Men när mamma kom hem hade jag bara gjort Y eller ingenting, antingen för att jag som vanligt sköt på XZ och Y eller för att mitt minne inte var hemma. Jag hade som vana att "glömma" att städa mitt rum tills mamma gjorde det själv. Detta anser projektledaren vara optimal förberedelse för vuxenlivet, om man har hankön.

En gång var min mamma på borta i minst två veckor men när mamma kom hem var allt som vanligt. Huset hade inte brunnit ner, vi hade inte ens svultit ihjäl.

Jag har som barn aldrig tillfrågats om jag kan ha egna ansvarsområden som att packa mina väskor, städa mitt rum etc.

Så är jargongen hos några av mina vänner också. Mannen förväntas vara för dum för att ta hand om sina egna barn. Medans kvinnorna anser sig klara det all övrig tid, oavsett ålder på barnen. Ska barnen på kalas är det mamman som fixar, om inte så tillfrågas pappan om denne kan. Det är aldrig pappan som frågar mamman om hon vet hur man gör.

Projektledarens projekt på jobbet är att dela ut olika ansvarsområden som de anställda får ansvara över som sitt eget projekt t.e.x. "Kan du se till att X är servad varje vecka?" och "Kan se till att allt finns på lager?", de anställda upprepar samma sak varje gång.

Projektledarens projekt i hemmet är att dela ut små enkla uppgifter som familjemedlemmarna får ansvara lite över som sitt eget projekt t.e.x.  "Kan du packa ner frukt till X?" och "Kan du köpa det som står på den här listan?", projektledaren upprepar samma sak varje gång.

Är detta en vanligt fenomen?

Japp, men sen har vi ju frågan om vad projektledarrollen innefattar. Jag har stött på många kvinnor som anser sig ha tolkningsföreträde kring allt som gäller inredning, städning, matlagning, etc... de nöjer sig inte med att man delar upp sysslorna lika, det ska även göra såsom hon anser att det ska göras. Det räcker inte med att Arne städar, det ska göra som hon vill. 

Samma personer har en förmåga att anse att allt som just hon gör är så mycket viktigare än det han gör, allt hon gör är värt minst dubbelt så mycket som det han gör. Om hon diskat och han dammsugit så är hennes insats fenomenalt, men hans bara sånt som ska göras.

Jag hade en sambo som var sån, gnällde över hur hon fick ta så mycket, såg sig själv som projektledare (sanningen var att hon sög på det eftersom hon var extremt irrationell, så alla hennes projekt slutade med att någon annan fick rätta till i efterhand för de var så illa planerat). Tröttnade på hennes gnäll och så satte vi oss ner och delade ALLA sysslor exakt lika, inga undantag och inga hjälpinsatser. 3 veckor senare ville hon byta tillbaka som det var innan för det visade sig att jag gjort MER än henne och gjort saker som hon inte ens tänkt på.

Det verkar som att många kvinnor har något slags kontrollbehov i hemmet.

Håller med er om att männen behöver bli bättre på att vårda sina nära och kära och få bättre social kompetens. Samtidigt så tycker jag kvinnorna behöver bli bättre på att ta hand om praktiska saker som t.ex. laga en hydraulisk domkraft eller meka med bilar. (För övrigt krävs det ett tekniskt kunnande att t.ex. laga en domkraft, några av de jag har har jag ännu inte kunnat få att fungera och det är inte så enkelt med dem att man kan titta i instruktionsboken, instruktionerna där hjälper inte).

Nog tror jag att män bryr sig om sina sociala relationer men kanske inte prioriterar dem i samma utsträckning som kvinnor och kanske inte heller visar ömhet, närhet och intresse för att upprätthålla dem i samma grad som kvinnor.

Det här mönstret upprätthålls både genom män och kvinnors agerande. Många kvinnor accepterar och kanske till och med premierar män som inte pratar om sina känslor och tankar. Det finns ju trådar här på FL där somliga kvinnor föraktar män som är blyga, känsliga och oskulder. De kvinnorna borde tänka om.

Jag kan också tänka att kommunikation är viktigt i en relation. Om man har en önskan om att ens man ska förändra sig och ta ens firande på allvar behöver man adressera denna önskan i en konstruktiv dialog för att förklara hur viktigt det är för en. Men då kanske man också behöver lyssna på mannen som t.ex. kanske har idéer om hur exempelvis sexuallivet kan förbättras.

Att tro att andra automatiskt ska ha samma värderingar och tankar om saker som en själv är ju en naiv tanke. Om båda ser på relationen som en gemensam plattform där man kompromissar och diskuterar och jämkar sina egna önskningar och behov med den andres, blir det fråga om förhandling istället för en utgångspunkt att man själv har rätt.