Lärare i förorten

Min dotter gick först ett år på en kommunal skola och sedan två år på en friskola. Tyvärr. Den kommunala skolan var nämligen bättre, men det var just en skola med hög status och väldigt duktiga elever och min dotter kände att det var för mycket press och hon hade just lite av en kris och på friskolan fanns hennes kompisar. Friskolan var sämre (det var en Vittra-skola, men de skiljer sig nog ganska mycket också), men gick väl någorlunda ändå.

Det går inte att säga om kommunal eller friskola är bättre, det beror på den enskilda skolan förstås. Jag jobbar själv på en friskola som är bra, men jag har också jobbat på dåliga friskolor (och sagt upp mig efter ett år då).

Lärarna har inget val, rektorerna pressar dem att göra så. Hela systemet med skolpoäng är problemet. Det ger föräldrarna mycket makt. Skolor kan få sin ekonomi raserat om flera föräldrar plötsligt flyttar sina barn till en annan skola.

Okej ja alla har vi våra egna upplevelser. På friskolan var det höga krav på betyg för att komma in OCH min dotter kom in med en hårsmån. Hon fick kämpa MEN det fanns inte utrymme för att käfta emot lärare och att skolka......OM hon nu skulle varit av den ullen.

Hela systemet i Sverige bygger på grundskola för alla och alla ska komma upp till en viss nivå. Ska man ändra på det, så får man gå tillbaka till ett system som tidigare, ett system som en del länder så som Tyskland fortfarande har - dela in barnen efter prestation och skapa olika skolformer. Så som Sverige hade tidigare: Folkskolan, realskolan och läroverket. Jag har själv gått i skola i ett sånt system, så jag har sett båda. Då kan du ha dessa barn i "lägsta" skolformen och de stör inte dem duktiga.

Vill vi verkligen ha det så? Jag är kluven där. Man får ett mer segregerat samhälle. Och barn till lågutbildade föräldrar eller barn med vissa svårigheter skulle då ha svårare att få en bra utbildning. Jag har sett en enklare variant som fungerade bra. Då hade de en specialskola i kommunen och alla barn som störde i längden, som inte fungerade att ha i klassen, flyttades dit. Och de brukade slussas tillbaka också om de mognade, skötte sig bättre. Fungerade jättebra! Sedan avvecklades den specialskolan och det blev kaos. Synd.

Det hänger alltid på vilka andra elever som finns där, inte på skolformen. Är det en skola som många vill komma in på, så finns det "bra" elever där och då har de ju dessa höga betygskrav också. Jag jobbade på en gymnasie-friskola där de hade (för) låga betygskrav, och eleverna var därefter. 

På "min tid" 60-70-tal så fanns ngt som hette "OBS-klass". Säkert inte ultimat MEN undervisning kunde bedrivas ostört bland "normala" barn. De flesta av oss var just "normala" och majoritetens bästa borde väl vara rådande?

Precis. Det skulle behövas något sånt. Eller en specialskola, eftersom man kan ha svårt att ordna något bra på samma skola.

VEM skulle våga komma med ett sådant förslag idag? Liksom när allt andas  "allas lika värde"? ALLA ska vara lika dåliga är den signal jag får från makteliten! Jag HOPPAS jag har fel. HOPPAS

Jag tycker det låter bakvänt, det bästa för alla skulle vara om man gjorde mindre klasser. Typ 5-10 barn i varje klass. Så kallade normala barn mår också bättre av mindre grupper. Många bråkiga barn mår mycket bättre i mindre grupp och blir inte utåtagerande då. Det blir win win för alla. Men det kostar för mycket så det kommer inte bli av, iallafall inte under våran levnadstid tyvärr.

I den bästa av världar skulle man ha så små klasser.....eller inte! Finns ju ett värde i mångfald också!?. Grejen är att FÖRÄLDRARNA tar ansvar. Jag har en väninna vars yngste son VÄGRADE gå in i skolan på lektionerna. Han satt ute på skolgården och VÄGRADE gå in. Hon berättade om detta för mig och sa förtrytsamt......-"De tycker att det är MITT fel på ngt vis".......vad svarar man på sådant?