• Frostälva

    Son kallas "flicka med snopp"

    Min (precis fyllda) 4 årige son kallas "flicka med snopp" av främst ett specifikt barn på förskolan. Vet inte riktigt hur jag ska bemöta detta, detta har hänt förut å då tog vi upp med med förskolepersonalen (som verkade väldigt förvånade och "hade inte alls hört något sådant"). Sen var det tyst en period, men nu har han återigen börjat nämna detta.

    Vet lixom inte om jag ska säga något när han börjar prata om detta.

    Tycker mest att det är sorgligt att en pojke inte ska kunna ha långt hår och färgstarka kläder utan att 5 åriga barn (!!) ska fälla kommentarer om det.

    Förskolan tänkte vi prata med på måndag iaf..


    Tonight is the night when we travel into the heart of the unknown
    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2018-02-21 19:53
    nej, min son går inte klädd i typiska tjejkläder, ingenstans har jag skrivit att han skulle vara klädd i klänning eller dyl. Han går klädd i färgstarka kläder (mycket grönt t.ex.), visst han har lila skor, men det är det många av de andra pojkarna på avdelningen har.
  • Svar på tråden Son kallas "flicka med snopp"
  • Mirelle
    Tow2Mater skrev 2018-02-18 00:23:50 följande:

    Kanske man ska kunna få tycka lite som man vill också, och uttrycka det?


    Som jag ser det bör man iofs skilja på ärlighet, sårande klumpighet och elakheter förtäckta som "ärlighet". Det kan vara en hårfin gräns ibland, men man vet ofta själv med handen på hjärtat när man är ärlig och när man nyps, så att säga. Det sistnämnda gäller framförallt oss vuxna, eller i alla fall vi som är lite äldre än dagisbarn.

    Med det sagt gäller ju tråden kommentarer från ett förskolebarn. Jag menar att barnet kanske inte menade något illa. Förskolebarn har ofta inga filter mellan tankarna och munnen. Jag har själv sagt knasiga saker i mina dagar och jag har t ex hört ett dagisbarn säga "han är en tjej" om en långhårig hårig man på ett skivomslag :) Ganska... kreativ... lösning när man är liten (snarare än något så vuxet som en värderingsfråga). Det är väl inte konstigt att sätta ord på något man inte är så van vid. Men klumpigt, särskilt ur ett vuxenperspektiv. Och väldigt sårande att höra för ts son, av flera skäl. Ts borde prata med föräldrarna på ett avslappnat sätt och berätta att även om det andra barnet inte menade det så blev ts son ledsen, och att det kan vara en bra idé att berätta att han inte vill bli kallad för flicka.
  • EnAnonumius
    Port II skrev 2018-02-18 18:15:56 följande:
    Samhället i allmänhet är mycket mer tolerant mot maskulina kvinnor än feminina män. Att pojkflickor ses som mer negativt är därför logiskt.

    Då kan man fråga sig varför feminina män har lägre status? Ur ett evolutionärt perspektiv kommer den maskulina kvinnan att kunna föra sin avkomma vidare men risken är överhängande att den feminina mannen blir utan avkomma.

    Jag säger som alltid i dessa frågor. Biologin samspelar med miljön. Utifrån det blir det ett utfall.
    Så kom detta kortet "feminina mannen har sämre status ur ett evolutionärt perspektiv".
    Ja det har det det är inget som jag förnekar att flickpojkar inte har samma framgång.Men vad fan har det med mobbing att göra? Vad har det med sakfrågan att göra?  Inget.

    Om du tittar på vad männen väljer när de skall producera avkommor och bilda familj så är det fan inte vi pojkflickor som ligger högt i kurs, nej det är feminina kvinnor eller som man ibland kallar dem för "girleygirl" som står högst i kurs..

    Sedan så kan DU fundera på varför det är majoriteten av männen som mobbar flickpojkar, och senare i tonåren ofta misshandlar dessa flickpojkar, de utgör ju knappast något hot mot dem i deras "manlighet" alls,  dessutom en man som misshandlar andra män för att dessa är annorlunda står knappast högst i kurs ur ett evolutionärt perspektiv hos kvinnan heller.

    Sedan så kan du ju fundera på vad detta har med långt hår att göra, din kommentar då tråden handlade om mobbing? Inte ett jäkla skit. För det har med kulturella normer att göra detta med långt respektive kort hår att göra.

    Det finns gott om kulturer på detta klot som både män och kvinnor är långhåriga, männen förlora knappast sin maskulinitet för den saken skull. Så det är bara subjektivt kulturellt trams att det är maskulint med kort hår.

    Annars så kan du ju fråga romarna, de var rädda för nordmännens vrede. Dessa nordmän var långhåriga och var plundrar och krigare och mycket skickliga sjömän. De hade en annan egenhet också, de var väldigt noga med att hålla sitt hår välkammad och gjorde rent det ofta. De till och med kammade sitt skägg och gjorde rent det.


    Så som man känner sig själv, så känner man ALDRIG andra.
  • Port II
    EnAnonumius skrev 2018-02-18 23:05:34 följande:

    Så kom detta kortet "feminina mannen har sämre status ur ett evolutionärt perspektiv".

    Ja det har det det är inget som jag förnekar att flickpojkar inte har samma framgång.Men vad fan har det med mobbing att göra? Vad har det med sakfrågan att göra?  Inget.

    Om du tittar på vad männen väljer när de skall producera avkommor och bilda familj så är det fan inte vi pojkflickor som ligger högt i kurs, nej det är feminina kvinnor eller som man ibland kallar dem för "girleygirl" som står högst i kurs..

    Sedan så kan DU fundera på varför det är majoriteten av männen som mobbar flickpojkar, och senare i tonåren ofta misshandlar dessa flickpojkar, de utgör ju knappast något hot mot dem i deras "manlighet" alls,  dessutom en man som misshandlar andra män för att dessa är annorlunda står knappast högst i kurs ur ett evolutionärt perspektiv hos kvinnan heller.

    Sedan så kan du ju fundera på vad detta har med långt hår att göra, din kommentar då tråden handlade om mobbing? Inte ett jäkla skit. För det har med kulturella normer att göra detta med långt respektive kort hår att göra.

    Det finns gott om kulturer på detta klot som både män och kvinnor är långhåriga, männen förlora knappast sin maskulinitet för den saken skull. Så det är bara subjektivt kulturellt trams att det är maskulint med kort hår.

    Annars så kan du ju fråga romarna, de var rädda för nordmännens vrede. Dessa nordmän var långhåriga och var plundrar och krigare och mycket skickliga sjömän. De hade en annan egenhet också, de var väldigt noga med att hålla sitt hår välkammad och gjorde rent det ofta. De till och med kammade sitt skägg och gjorde rent det.


    Kulturella normer har med biologi att göra.
  • Trent
    Tow2Mater skrev 2018-02-18 00:23:50 följande:

    Kanske man ska kunna få tycka lite som man vill också, och uttrycka det?


    Givetvis får man tycka som man vill men man får inte uttrycka allt. Och en del bör man inte uttrycka.

    Ditt tidigare svar i tråden var förresten också hjärndött. Om jag varje dag slår alla som går förbi mitt hus i huvet med ett slagträ, ska alla gå en annan väg eller ska jag sluta slå?
  • EnAnonumius
    Port II skrev 2018-02-18 23:34:28 följande:
    Kulturella normer har med biologi att göra.
    Du har förstås objektiva källor att hänvisa till?
    Nej jag köper inte skitsnack som "googla själv".
    Du påstår då ligger bevisbördan hos dig med.

    Men medan du slänger fram dina objektiva bevis så kan du fundera på varför vi saknar en global enhetlig kultur.
    Det är ett av kraven som måste uppfyllas om kultur skall vara bottnad i biologi som du du påstår.

    Så släng fram med bevis på ditt påstående objektiva bevis med förankrad forskning så.
    Det enskilt viktigaste kravet för din bevisning är att materialet du hänvisar till skall kunna sökas på universitets bibliotekens databaser.


    Så som man känner sig själv, så känner man ALDRIG andra.
  • Tow2Mater
    Trent skrev 2018-02-19 00:29:31 följande:
    Givetvis får man tycka som man vill men man får inte uttrycka allt. Och en del bör man inte uttrycka.

    Ditt tidigare svar i tråden var förresten också hjärndött. Om jag varje dag slår alla som går förbi mitt hus i huvet med ett slagträ, ska alla gå en annan väg eller ska jag sluta slå?
    Vi pratar om förskolebarn.

    Ingen aning om vad du menar, eller forsöker säga, med din rant om att 'slå i huvet'...
  • Inga bekymmer

    Ni som förespråkar att man som förälder ska klä sin pojke pojkigt och klippa håret kort bara för att han är pojke, ni har inte erfarenhet av att ha ett sånt barn som protesterar emot det med bestämdhet. Båda mina barn har väldigt starka åsikter och viljor när det kommer till vilka kläder de vill ha och trivs i. Vissa barn bryr sig inte alla om kläder utan tar på sig det föräldern tar fram men mina barn är inte så, om de inte har kläder de trivs i. Jag tycker att alla, både vuxna och barn ska få ha kläder som de känner sig bekväma i och trivs med, så länge de är funktionella. Vi styr på så sätt att vi inte köper klänningar till honom (bortsett från utklädningskläder), men kompromissar så att han kan få tex en tröja som glittrar eller med motiv med färg som han gillar.

    Äldsta är väldigt grabbig och gillar bilar, actionhjältar, Ninjago och allt som faller inom normen för vad pojkar leker med. Samma gäller kläder. När lillebror föddes så klädde vi honom i samma kläder som storebror haft de första två åren ungefär, tills han själv med stor bestämdhet började uttrycka vad han ville ha på sig. Vi klippte även hans hår kort i ungefär samma ålder. Väldigt tidigt utryckte han att han ville ha långt hår och hade vi fortsatt hålla honom korthårig hade vi fått tvångsklippa honom och han hade varit ledsen varje gång. Han vill också ha kläder i som han tycker är fina färger dvs rosa, lila och regnbågsfärger. Han gillar motiv som hästar, enhörningar, prinsessor och i stort sett allt som anses tjejigt. Han leker också helst och bäst med tjejer eftersom de ofta vill leka med samma saker.

    Nu till jul önskade han sig mest av allt My little pony-hästar. Ska jag som förälder då gå och köpa bilar till honom istället som han inte ens kommer leka med eller bli glad för, men storebror kan få vad han önskar sig eftersom det faller inom normen? Han hade fullt med pojkiga leksaker i början efter brorsan men ägnade dem inte mkt intresse alls, så detta att det är nån slags genusmamma som styr sin pojke att bli feminin är ren bullshit. Visst, det kanske finns de som gör det, men de allra flesta gör inte det så det är i regel inget som kommer från föräldern.

    För en man som inte är det minsta feminin så känns det nog svårare till en början när sonen visar sig vara lite annorlunda kanske men jag är såå glad att min man fattat att det är mycket viktigare att barnet känner sig accepterad som han är än att han beter sig enligt samhällets normer!

    Ni som tycker att man ska tvinga in barnet i normen, ni har aldrig funderat över vad som händer med barnet som inte känner sig accepterad och älskad av sina föräldrar som han eller hon är? Personligen tror jag det gör mycket större skada än nån enstaka kommentar från någon i skolan eller förskolan, så jag rustar honom till att kunna säga ifrån och inte ta åt sig. Men än så länge har vi inte haft några problem med att andra barn varit elaka i förskolan och han är nu 5 år. Jag upplever att förskolan han går på pratar mycket om hur man är en bra kompis osv så där tror jag de gör ett bra jobb! Något barn har frågat mig om han bara tycker om att leka med tjejgrejer och jag har då bara svarat att det är barnleksaker men att han gillar saker som många tjejer kanske också brukar gilla. Sen har det inte varit mer med det.

  • Studentpappa
    Trent skrev 2018-02-19 00:29:31 följande:

    Givetvis får man tycka som man vill men man får inte uttrycka allt. Och en del bör man inte uttrycka.

    Ditt tidigare svar i tråden var förresten också hjärndött. Om jag varje dag slår alla som går förbi mitt hus i huvet med ett slagträ, ska alla gå en annan väg eller ska jag sluta slå?


    Så länge du inte är inlåst på psyket så tar alla med normal funktion på hjärnan en annan väg.
    Träna hårt, Ät bra, Dö ändå
  • Port II
    EnAnonumius skrev 2018-02-19 00:45:17 följande:

    Du har förstås objektiva källor att hänvisa till?

    Nej jag köper inte skitsnack som "googla själv".

    Du påstår då ligger bevisbördan hos dig med.

    Men medan du slänger fram dina objektiva bevis så kan du fundera på varför vi saknar en global enhetlig kultur.

    Det är ett av kraven som måste uppfyllas om kultur skall vara bottnad i biologi som du du påstår.

    Så släng fram med bevis på ditt påstående objektiva bevis med förankrad forskning så.

    Det enskilt viktigaste kravet för din bevisning är att materialet du hänvisar till skall kunna sökas på universitets bibliotekens databaser.


    Vad är det du ifrågasätter. Att biologi påverkar normer?
  • Iowhannah
    Inga bekymmer skrev 2018-02-19 05:42:20 följande:

    Ni som förespråkar att man som förälder ska klä sin pojke pojkigt och klippa håret kort bara för att han är pojke, ni har inte erfarenhet av att ha ett sånt barn som protesterar emot det med bestämdhet. Båda mina barn har väldigt starka åsikter och viljor när det kommer till vilka kläder de vill ha och trivs i. Vissa barn bryr sig inte alla om kläder utan tar på sig det föräldern tar fram men mina barn är inte så, om de inte har kläder de trivs i. Jag tycker att alla, både vuxna och barn ska få ha kläder som de känner sig bekväma i och trivs med, så länge de är funktionella. Vi styr på så sätt att vi inte köper klänningar till honom (bortsett från utklädningskläder), men kompromissar så att han kan få tex en tröja som glittrar eller med motiv med färg som han gillar.

    Äldsta är väldigt grabbig och gillar bilar, actionhjältar, Ninjago och allt som faller inom normen för vad pojkar leker med. Samma gäller kläder. När lillebror föddes så klädde vi honom i samma kläder som storebror haft de första två åren ungefär, tills han själv med stor bestämdhet började uttrycka vad han ville ha på sig. Vi klippte även hans hår kort i ungefär samma ålder. Väldigt tidigt utryckte han att han ville ha långt hår och hade vi fortsatt hålla honom korthårig hade vi fått tvångsklippa honom och han hade varit ledsen varje gång. Han vill också ha kläder i som han tycker är fina färger dvs rosa, lila och regnbågsfärger. Han gillar motiv som hästar, enhörningar, prinsessor och i stort sett allt som anses tjejigt. Han leker också helst och bäst med tjejer eftersom de ofta vill leka med samma saker.

    Nu till jul önskade han sig mest av allt My little pony-hästar. Ska jag som förälder då gå och köpa bilar till honom istället som han inte ens kommer leka med eller bli glad för, men storebror kan få vad han önskar sig eftersom det faller inom normen? Han hade fullt med pojkiga leksaker i början efter brorsan men ägnade dem inte mkt intresse alls, så detta att det är nån slags genusmamma som styr sin pojke att bli feminin är ren bullshit. Visst, det kanske finns de som gör det, men de allra flesta gör inte det så det är i regel inget som kommer från föräldern.

    För en man som inte är det minsta feminin så känns det nog svårare till en början när sonen visar sig vara lite annorlunda kanske men jag är såå glad att min man fattat att det är mycket viktigare att barnet känner sig accepterad som han är än att han beter sig enligt samhällets normer!

    Ni som tycker att man ska tvinga in barnet i normen, ni har aldrig funderat över vad som händer med barnet som inte känner sig accepterad och älskad av sina föräldrar som han eller hon är? Personligen tror jag det gör mycket större skada än nån enstaka kommentar från någon i skolan eller förskolan, så jag rustar honom till att kunna säga ifrån och inte ta åt sig. Men än så länge har vi inte haft några problem med att andra barn varit elaka i förskolan och han är nu 5 år. Jag upplever att förskolan han går på pratar mycket om hur man är en bra kompis osv så där tror jag de gör ett bra jobb! Något barn har frågat mig om han bara tycker om att leka med tjejgrejer och jag har då bara svarat att det är barnleksaker men att han gillar saker som många tjejer kanske också brukar gilla. Sen har det inte varit mer med det.


    Det här var skönt att läsa! Ni är uppenbart väldigt lyhörda föräldrar och det glädjer mig att ni låter båda era barn vara precis som de är.

    Många transpersoner upplever, redan i barndomen, hur samhället tvingar in dem i könsstereotypiska fack, vilket sedan leder till depressioner och självmordsförsök. Därför (och av andra humanistiska skäl) anser jag att alla föräldrar SKA vara lyhörda inför sina barn och se till att de blir älskade och accepterade precis som de är!
Svar på tråden Son kallas "flicka med snopp"