Jag kan ju bara svara för mig själv, jag faller utan tvekan för snälla och försiktiga män, huruvida det utvecklas eller inte handlar i grund och botten om integritet och ansvarstagande.
Min nuvarande sambo är både snäll och försiktiga, men kan ta egna beslut och säger emot om han tycker någon har fel, även jag.
Ett ex var precis lika snäll, ödmjuk och försiktiga, tyvärr så hade det gått till överdrift och han kunde helt enkelt inte vara vuxen. Skickade jag honom till affären (ja, skickade, egna initiativ förekom inte) så ringde han minst 3 gånger för att kolla märken och fråga om saker istället för att fråga någon ur personalen. Blev han illa behandlad sade han aldrig ifrån, kunde inte säga nej och i slutändan orkade jag inte. Han har som tur är vuxit upp, min sambo beskriver att han nog var lite likadan i 20-års åldern.
Att hävda att alla kvinnor vill ha en burdus chefstyp är lika onyanserat som att påstå att alla män vill ha en gapig bloggblondin som varit med i paradise hotel.
Men för er snälla män där ute, det som inte är så attraktivt med er snällhet är om den övergår i mjäkighet och undfallande. En mycket liten minoritet bossiga tjejer vill ha en man som varken kan eller vill ha en åsikt, resten av oss vill att han ska ha input i det mesta, och att han vill samma sak tillbaka.
Att ha självförtroende är alltid en attraktiv egenskap, personligen tycker jag dock att det blir tråkigt det saknad ödmjukhet.