Har precis börjat bli aktiv med att öppna mina tankar om sekundär barnlöshet. kort och gott: Jag har försökt aktivt att få ett syskon i över 2 år. En graviditet under dessa år som slutade i MA i vecka 11+.
Alla som försöker bli gravida vet hur många tankar och känslor som finns i en och hur jobbigt det är i perioder.
Jag hoppas att vi kan dela tankar och erfarenheter med varandra.
Berätta gärna om er histora.
Åh. Kör bisolvon och vitamin kvinna denna cykeln. Har blivit lite halvdant med tabletterna. Är sämst på att ta tabletter när det är 3ggr om dagen. Vissa dagar har varit 3 ggr vissa 2. Har haft ägglossningsvärk igår/idag och är bara på cykeldag 11. Verkar som min ägglossning är lite tidigare än normalt. Vi för på för fullt varannan/var 3 dag.
Vi får se hur det tar sig. Jag vågar inte tänka längre än dag för dag. Alla känslor kring denna syskonresa är så påtagliga nu, känns som en oändlig väg.
Bara jag som blir lite extra depp såhär innan jul just med alla dessa känslor om en önskan till ett syskon? På någon sätt känner man sig glömd. Varför drappar det oss?
Hej! Jag tänkte att jag skulle börja hänga i den här tråden. Vi har försökt med ett syskon i över ett år, men inget händer. Jag fick kolla progesteron och AMH via Landstinget men läkaren var så himla mähäig. Vi har bestämt att bekosta en fertilitetsutredning och nån typ av behandling själva så imorgon ska jag kontakta en fertilitetsklinik. Känns jobbigt men lite spännande.
Ser fram emot att få fördriva lite överanalyseringstid med att istället läsa om hur det går för er!
Hej! Jag tänkte att jag skulle börja hänga i den här tråden. Vi har försökt med ett syskon i över ett år, men inget händer. Jag fick kolla progesteron och AMH via Landstinget men läkaren var så himla mähäig. Vi har bestämt att bekosta en fertilitetsutredning och nån typ av behandling själva så imorgon ska jag kontakta en fertilitetsklinik. Känns jobbigt men lite spännande.
Ser fram emot att få fördriva lite överanalyseringstid med att istället läsa om hur det går för er!
väntar på bil suck dagarna går ju såå sakta! äl + 3 dag. min mans svägerska är gravid med sin 3a, gör ju än inte mindre sugen.
Första gick på sjunde försöket. Då hade jag 12 dagar lutealfas men nu har jag inte ens 10. Oftast runt 8 dagar. Jag köpte progesteronkräm för flera månader sen, men har inte testat. Funderar på att köra en sväng den här cykeln. Jag har ägglossning nu i veckan.
Inga diagnoser men jag har bara en äggstock. Därför var läkaren lite fundersam på hur man bedömer AMH-värdet. Hon trodde att man måste dubbla mitt värde för att kunna jämföra med referensintervallet.
gick dr snabbt med nr 1? ni har ingen diagnos någon av er sen innan? bra att ni tagit kontakt ett steg på vägen
Nä inte något sådant. Bara att om vi blir gravid en tredje gång ska vi försöka tjata till oss ett tidigt ul på fertilitetsklinik, har både bm och gynekolog på gynakuten sagt. Men jag äter vitamin kvinna, räknade till 21 vitaminer och mineraler i den och den ska främja fertilitet. Och sambon käkar nått fertilitetspaket med vitaminer . Tänkte jag skulle ringa nästa år till lokala bm och kolla läget vad dom säger
Jaa det har varit hemskt. Speciellt senaste gången. Första vul trodde dom den bara gömde sig. Andra va dom lite orolig men trodde fortfarande den bara gömde sig. Tredje kändes ganska körd men fanns ändå en chans. Såå om jag skulle få komma på vul nästa grav vill jag ha gått minst 10 veckor så de inte finns en.chans för den att gömma sig. Vill behöva gå på bara ett vul där de antingen är bra eller åt helvete liksom. Få veta på en gång i så fall .
Åh. Kör bisolvon och vitamin kvinna denna cykeln. Har blivit lite halvdant med tabletterna. Är sämst på att ta tabletter när det är 3ggr om dagen. Vissa dagar har varit 3 ggr vissa 2. Har haft ägglossningsvärk igår/idag och är bara på cykeldag 11. Verkar som min ägglossning är lite tidigare än normalt. Vi för på för fullt varannan/var 3 dag.
Vi får se hur det tar sig. Jag vågar inte tänka längre än dag för dag. Alla känslor kring denna syskonresa är så påtagliga nu, känns som en oändlig väg.
Bara jag som blir lite extra depp såhär innan jul just med alla dessa känslor om en önskan till ett syskon? På någon sätt känner man sig glömd. Varför drappar det oss?
Hej! Jag tänkte att jag skulle börja hänga i den här tråden. Vi har försökt med ett syskon i över ett år, men inget händer. Jag fick kolla progesteron och AMH via Landstinget men läkaren var så himla mähäig. Vi har bestämt att bekosta en fertilitetsutredning och nån typ av behandling själva så imorgon ska jag kontakta en fertilitetsklinik. Känns jobbigt men lite spännande.
Ser fram emot att få fördriva lite överanalyseringstid med att istället läsa om hur det går för er!
Beklagar verkligen era minus och missfall.
Sekundär barnlöshet kan bero på kvinnans immunförsvar. Efter första graviditeten kan immunförsvaret tagga upp och försöka förhindra fler graviditeter, då blir det bara minus eller missfall sen. Vissa får problem redan att få första barnet pgr av immunförsvaret.
Tyvärr "tror inte" svenska läkare på att immunförsvaret kan orsaka fertilitetsproblem. Det finns bara en enda klinik i Sverige som sysslar med detta och det är ivfFalun, men de hjälper endast om man gör ivf där.
Men utomlands har de hållit på med immunutredning och behandling under mycket lång tid. I USA har de hållit på sedan 1990-talet.
Det finns en tråd här på Familjeliv som heter "Vi som snart är gravida efter utredning i Aten" där är vi många kvinnor som endera varit till Aten eller är på väg dit för utredning. Många har också fått sina barn tack vare immunmedicinering.
Medicineringen består främst av Intralipiddropp, Kortisontabletter, Fragmin och trombyl. Men det kan också behövas starkare mediciner.
Om ni vill veta mer kan jag rekommendera boken "is your body babyfriendly" som finns att köpa på Bokus och Adlibris för ca 200kr.
Ni är välkomna till Atentråden för mer info.
Jag som helt glömde bort att ta bisolvon inför denna gång! Hoppas det funkar för dig! Jag fick min ÄL på cykeldag 12 fast alla kalendrar sa att den skulle infalla på dag 15. Så nu är det bara att vänta. Känner igen mig i det du skriver,att ta saker dag för dag annars blir man så himla vilsen. Bäst är ju när man helt glömmer bort att ha koll, att man har så mycket för sig så man inte kollar kalendern m.m.
Jag har blivit bättre på det, nu när hoppet är lika litet som ett sandkorn. Försöker som säga till mig själv att det kommer bli bra. Men det är alltid en lättare period för mig kring ÄL.
När har du BIM?