vi som ska påbörja en utredning för ofrivillig barnlöshet

Jag har ingen aning, men har hört att ofrivillig barnlöshet räknas som en sjukdom efter 1 år? Att det är därför man får behandling då etc. Borde ni inte kunna bli sjukskrivna för att åka på läkarbesöken då? Jag menar, skulle ni drabbats av nån annan sjukdom så skulle ju ingen i hela världen ifrågasätta att ni behövde träffa en specialistläkare i Malmö. Sen kan jag förstå om ni inte vill prata med era chefer om detta osv, men om ni ändrar er så kanske ni kan kolla upp om ni inte har rätten på er sida?

Hej,

Jag hänger gärna på denna tråden om jag får. Jag känner (tyvärr) igen några av er från andra trådar. Vilka kämpar ni är! <3 En dag ska vi sitta där med ett barn i famnen, jag lovar!

Vi påbörjade utredning i slutet av augusti och har hittills fått ett svar, resultatet av spolningen. Den visade stopp i höger äggledare :( Dock fri passage i vänster. Vi inväntar nu provsvar för mannens spermier och när vi fått det kan vi boka in ett nytt läkarbesök där vi ska summera alltihop (samt få reda på blodprover) och se hur vi går vidare.

På ett sätt hoppas jag att de kommer säga att det inte minskar chanserna så mycket med bara en äggledare och att det inte är något annat fel, att vi ska försöka ett år till. Men det är bara under förutsättningen att det faktiskt stämmer. Det vore så fruktansvärt att pinas ännu ett år och sen ändå behöva hjälp. Nåja, tålamod är verkligen något man fått lära sig att ha under det här året.

Känner igen dig också. (Mitt förra nick HannaPanna92) Tråkigt att vi möts i den här tråden :( Min största mardröm är också att få höra ?Vi hittar inga fel fortsätt försöka ett år till?. Eller såklart att få höra att det är 0% chans att vi kan få barn. Dessa tankar äter upp en inifrån

Ja, verkligen tråkigt :( Hur går det för er?

Jag skulle palla ett år till bara jag visste att det kommer hända, men ovissheten tar ju kol på en! Det var längesen jag kände att genuint hopp men eftersom jag hört att man kan ha större chans efter spolning så hoppas jag faktiskt lite denna gången. Känns på något sätt bra att tillåta sig att tänka positivt för en gångs skull även om det säkert är naivt av mig. Jag mår ju bättre för stunden iallafall, hehe!

Hej,

Jag hänger gärna på denna tråden om jag får. Jag känner (tyvärr) igen några av er från andra trådar. Vilka kämpar ni är! <3 En dag ska vi sitta där med ett barn i famnen, jag lovar!

Vi påbörjade utredning i slutet av augusti och har hittills fått ett svar, resultatet av spolningen. Den visade stopp i höger äggledare :( Dock fri passage i vänster. Vi inväntar nu provsvar för mannens spermier och när vi fått det kan vi boka in ett nytt läkarbesök där vi ska summera alltihop (samt få reda på blodprover) och se hur vi går vidare.

På ett sätt hoppas jag att de kommer säga att det inte minskar chanserna så mycket med bara en äggledare och att det inte är något annat fel, att vi ska försöka ett år till. Men det är bara under förutsättningen att det faktiskt stämmer. Det vore så fruktansvärt att pinas ännu ett år och sen ändå behöva hjälp. Nåja, tålamod är verkligen något man fått lära sig att ha under det här året.