Livet efter en otrohetsaffär. Hur går det för er som beslutade att fortsätta?

Ja det är ju självklart ett sätt för dom att lätta sitt eget samvete, helt klart!
Jag har funderat mycket på det där och kommit fram till att jag numer skiter i att "vara större" eller den som " gör det rätta". Nu vet jag såklart inte hela er historia så jag kan egentligen bara prata för mig själv.

Min fru var alltså otrogen med min bästa vän i 9 månader!

Jag tog på mig skulden för att det blev så dåligt och trodde att hennes beteende berodde på mig! Min "kompis" var mitt stöd i det hela och jag var glad att jag hade honom att prata med eftersom min fru var så konstig! Jag känner mig som en åsna idag. En riktig pajas!
Jag tänker inte ta mer skit från henne. Jag har varit trogen och ärlig mot henne i hela vårt nästan 20-åriga förhållande. Jag var stolt över henne och har offrat väldigt mycket ( en annan historia) för hennes skull.
Det visade sig att det inte var mycket värt. Allt det betydde var att man blev tagen för given. Aldrig någonsin igen kommer jag låta hennes eller någon annans vilja gå före min egen. Passar det inte henne så kan hon dra åt helvete!

Ja fyfan, jag hade åtminstone turen att han var otrogen med kvinnor jag inte känner. Du är ju sviken på två håll, både din kompis och din fru svek 

Ångrar din fru att hon bedrog dig och har hon insett vilket fel hon har gjort.

Ja det har hon! Hon har dessutom totalt förändrat sig. Hon har blivit en den kvinna jag alltid velat ha. Hon tar mig aldrig längre för given. Vi är ärliga mot varandra på ett helt nytt sätt. Vi kan prata om saker vi tidigare undvikit. Vi har sex säkert 5 dagar i veckan och hon vågar ta för sig mer i sängen. Hon har så att säga blivit lite "dirty". Allt är egenligen skitbra och livet borde kännas toppen, eller hur?

Carpe Diem! Fånga dagen och allt sånt. Lev i nuet! Låt inte det förflutna påverka  nutiden och lev inte i det förflutna!!

Hennes ursäkter och ånger idag är ärligt menade och jag är såklart tacksam för det, men dessa ursäkter kommer flera år för sent. Jag borde ha fått dom då! Det helvete jag hade då är inget jag önskar någon. Jag hade behövt höra det då och fått göra mitt eget val om jag skulle stanna hos henne och kämpa för oss eller gå.
Det valet stal hon från mig. Jag hade kanske varit tillsammans med någon kvinna idag som inte behövde bete sig som en slampa och svika alla de nära bara för lite uppmärksamhet.

Jag kan förlåta mycket. Jag förlåter att hon var otrogen och blev kär utan att tala om det för mig. Idag struntar jag nästan i det. Det jag däremot inte kan förlåta är att hon stal min egen vilja. Att hon behöll mig under denna tid som en backup under tiden dom höll på. Fegt och uselt och typiskt henne!

Det här borde alla som propagerar för att inte berätta läsa.

Det är precis som du skriver oftast inte otroheten i sig som gör den största skadan utan alla lögner och att man blev lurad på att göra egna val. Så brukar de allra flesta som blivit bedragna tycka, men ändå sitter folk och argumenterar livligt för att man ska "skydda" den bedragne genom att ljuga.

Känner du så tycker jag faktiskt att det är bättre att gå isär. Jag har själv varit otrogen det är fruktansvärt och jag har aldrig ångrat något så mkt. Hade min sambo dock regerat och resonerat som dig hade vi aldrig räddat relationen. Var med någon annan om du vill och hon tycker det är ok (personligen tror jag bara skadan kommer bli större) men försök sen gå vidare. Går det inte eller om du bara vill köra ditt race lämna.

Har varit tillsammans med min fru i 20 år, 3 barn. Hon lämnade mig för en annan för ca 7 år sen. Troligen hade hon varit otrogen under en tid men jag fick en story serverad. Det slutade som man befarade efter ett drygt halvår och hon kröp tillbaka... jag önskade henne aldrig tillbaka men var dum nog att gå med på det. Tog bara nåt år innan det var dags igen... ny otrohetsrelation som varade nåt år innan jag konfronterade henne... hennes försvar var att jag inte bekräftade henne och rörde henne... ingen ånger från hennes sida nånstans...

Till saken är att hon uttryckt avsky för otrohet under hela vår relation... fortfarande...

Hon är manipulativ och retoriskt skicklig...

Sex har vi inte haft på flera år... och med henne är det inget jag saknar.

Förr har jag egentligen inte haft nån direkt åsikt om otrohet... men nu - fan lämna om man nu vill knulla på annat håll.

Visa nån respekt... själv orkar jag inte längre... jag har tagit allt ansvar som finns under småbarnsåren... älskar mina barn och det är enda anledningen att jag är kvar.

Kan bara inte förstå hur hon tänker - om hon tänker - hon gör karriär, förfasar sig över andra som är otrogna. Jag ville inte att vi skulle gifta oss från början för jag undrade vilken betydelse det hade... för henne var det väldigt viktigt...

Otrohet finns inte i min värld... varför skulle jag då inleda en relation...

Suck... :(

Carl,

Har läst en del av dina inlägg. Den du lever med beskriver du som ett monster till sexgudinna.

Herrejisses, hon har dig ju fortfarande i sitt våld. Du är just nu en utmaning för henne. Hon ger dig så mycket sex att du inte pallar mer. Hon ger dig så bra sex att du inte vill ha nåt annat. Samtidigt som lite lite vänligt säger att det är okej att du träffar någon annan.

Jag tror så här:
- Om du skulle träffa någon annan och dumpa henne skulle hon bli helt rabiat.
- Du kommer inte klara att ta det steget. Hade du klarat det så hade du redan gjort det, men tanke på vad hon gjort mot dig och hur du känner inför det så är det helt uppenbart hon håller dig fast i sitt järngrepp.

Hej Mr P!
Ja det har du helt rätt i.
Det gör mig skräckslagen att tänka på att jag kommer att förlora henne på samma gång som jag vill bryta totalt och börja om helt och hållet.

Vet hon om dina tvivel och hur reagerar hon på dom?

Kanske kan vara en idé att flytta ifrån varandra ett tag och se hur det känns?

Hej. Jag och barnens mamma va i lag i 13år då hon va otrogen och jag kom på henne. Vi gick skilda vägar efter nått år av sorg och lite problem då hon valde att flytta med den nya direkt. Men nu  några år efter så har vi varit kk i mer än halva tiden fast hon bor med han.
Ja skulle helst bo tillsammans för att ge barnen en uppväxt som familj med sina rätta föräldrar men hon vill el kan inte lämna han. Så jag har funnit mig i denna situation och kan väl va glad för att slippa ta hänsyn till någon partner och endå få mina lustar mättad.
Och vi har en bra dialog ang barnen och deras veckor hos varandra. Men detta är ju hur våran situation är och vart. Sen så är det ju absolut inte något som passar andra. Så mitt råd är väl att låta tiden utvisa hur det blir mellan er och älskar du henne och hon dig så kommer det nog ordna sig och kännas bättre med tiden. Önskar er all lycka. Mr M

Jag känner alldeles för väl igen mig i situationen du beskriver,  och särskilt det sista,  fetmarkerade. 

Min fru och jag har varit tillsammans i över 10 år, och hon har under senaste året haft en affär med en vän, från ett socialt sammanhang.  En upptagen man, som dessutom känner mig litegrann.  

Det kom fram nyligen, och hon är ångerfull. Dock tror jag hon på riktigt blev kär i honom... fast tveksamt om han blev det. Mer kul grej för honom...

Och... kvar hade hon mig, som sin backup (som jag känner det). Så jäkla fegt och uselt, precis som du säger. Kommer man nånsin förbi den känslan av att vara sin egen frus andrahandsval och trygghet, som hon behöll fast hon höll på med honom...?

Nej det gör du inte för det är ju precis vad du var.

Enda sättet att komma runt det är att ljuga för sig själv och på nåt sätt få sig själv att tro det. Men vad är poängen med det? Är en relation där man blir tvungen att ljuga för sig själv för att kunna vara kvar verkligen värt det?

Dessutom kan jag garantera dig att hon inte ångrar otroheten i sig, det gör nästan ingen, det ENDA man ångrar är man blev påkommen och det fick konsekvenser. Otroheten i sig har så gott som alla kvar som ett härligt skönt minne som man kan minnas tillbaka till med värme.

Såg att den här gamla tråden fått liv igen.

Hur gick det sen TS? Fortfarande gift med samma kvinna eller gick du vidare??? 

Jag har haft en relation med en kollega i flera år, hans sambo har kommit på honom med det. Hon vet dock inte att det pågått så länge. Det har gått flera månader sedan hon såg en av våra konversationer. Vi har inte avslutat vår affär, han är bara bättre på att dölja den. Han ska sluta på jobbet och har tagit bort mig på sociala medier. Så jag antar att hon känner sig trygg med att det är avslutat pågrund utav det. 

Min kompis har även en man som upprepade gånger varit otrogen mot henne med olika tjejer som han träffat på nätet. Hon stannar tyvärr varje gång för barnens skull och för rädslan att inte klara sig ekonomisk. 

Utifrån den här erfarenheten skulle jag aldrig stanna med någon som varit otrogen mot mig. Själva otroheten i sig är ju egentligen inte det värsta, det är ju alla lögner. Min ?älskare? har pratat så mycket om mig med henne och låssats att jag bara är en kollega/vän och de har gjort saker ihop  under åren där han smitit iväg och ringt till mig och suttit uppe på kvällarna och skrivit till mig. Sena kvällar på jobbet har också lett till att hon får ta hand om barnen mycket själv.