Livet efter en otrohetsaffär. Hur går det för er som beslutade att fortsätta?

Ja, det är inte min avsikt att verka negativ. Snarare realist.

Det finns en övertro på att den romantiska kärleken ska vara för evigt och lösa alla problem. Så är det ju tyvärr inte.

Vi är biomekaniska varelser som styrs av medärvda beteenden. Långa monogama relationer är helt enkelt inte vår grej som varelser.

Naturen och drifterna hjälper oss att skaffa barn och ta hand om dom deras första år, men sedan är det stopp.

Fram till nyligen har samhället stöttat monogama förhållanden, men så är det inte längre. Du kan idag leva ensam, ha bostad, ekonomi, och till och med barn utan att det är skamligt. (Säger inte att vi ska gå tillbaka till nåt annat)

När vår natur får verka fritt, som den får idag, så är det mycket svårt att vara monogam/trogen i längden.

Du har förmodligen rätt i det men det gör ju inte smärtan mindre. Jag trodde ju på henne! Jag litade på henne! Jag trodde hon var bättre än de 80% som ljuger och kränker sin partner!

Ja, vi lider alla av detta. "..men inte MIN fru, HON är inte sån". Det är en skyddsmekanism. Och när den brister är fallet enormt långt och hårt, smärtan och shocken intensivare än något annat vi upplevt. Som en kniv i ryggen.

Det går inte över, men det blir bättre. Shocken släpper långsamt och det börjar kännas normalt igen. Frågan är vad du då vill göra. Det finns tre vägar, och dom flesta väljer fel.

1. Skyll allt på partnern. Hen gjorde fel, jag gjorde rätt. Separera och skaffa ny "bättre" partner så ordnar det sig. (Dåligt att göra så här)

2. Förneka biomekaniken. Säg att det bara var en gång, tillfälliga omständigheter gjorde detta, vi låssas som inget och går vidare. (också dåligt)

3. Acceptera att det är sådan här vi är som människor. Det kunde hänt dig också, om du fått chansen. Ta tillfälligt att lära dig något, bli en bättre människa.

Ja det är klart att det lika gärna kunde ha hänt mig! Det kan hända alla och enligt dig så händer det ju tydligen 80% av oss t om.

En otrohet gör ont! Ont så inåt helvete! Tanken att den man älskar frivilligt haft sex med en annan människa bakom ens rygg är hemsk. Men som jag ser det nu är det mänskligt. Man blir attraherad och kåt på en annan människa helt enkelt.
Händer det en gång och om personen som är otrogen bekänner det direkt så tycker jag ( med den kunskap jag nu har lärt mig den hårda vägen) att det egentligen inte betyder så mycket. Jag skulle kunna förlåta en sån sak ganska enkelt.

Det som inte bara gör ont utan direkt krossar dig är om din partner inleder ett förhållande med en annan bakom din rygg! I mitt fall dessutom med en nära vän.
Lögnerna! Det fula spelet! Förändringen och förvandlingen av människan. Det dåliga samvetet de har som de kastar tillbaka som anklagelser till sin förvirrade partner! Det är fruktansvärt!
Att vara så egoistiskt att förnedra sin partner men ändå inte släppa är det värsta för mig. Att stjäla mina egna beslut och låta mig vara på avbytarbänken i flera månader tills hon bestämt sig vem hon ska välja är så jäkla svårt att komma över.

Så din punkt 3. Visst jag accepterar att vi är så här som människor och även jag skulle kunna vara otrogen om jag blev kåt på en kvinna. Men jag skulle aldrig i helvetet klara av att kränka/förnedra och ljuga för den jag levde med så länge.
Då handlar det inte längre om lust och åtrå. Det handlar om vem fan man är som människa! Även om man inte är kär i sin partner längre så kan man väl åtminstone respektera sin partner som människa?

Det kan åtminstone inte jag förlåta.

Detta är skillnaden mellan män och kvinnor. Och anledningen till att det för såna som du och jag har väldigt svårt att förlåta vår partner och gå vidare. Men det hör till lärdomen. Kvinnor är inte som män. Jämställdhet och lika löner är bra och kvinnliga chefer fungerar på arbetsplatser.

MEN, relationsdynamiken ser annorlunda ut. Sen tusentals år tillbaka har vi medärvda beteenden som vi inte kan skaka av oss. Det är jättesvårt att inte ta det personligt när man blir sviken. Men det är inte beslut hon har fattat rationellt. Det är hennes biomekaniska undermedvetna som fattar beslutet.

Kvinnokroppen är sexuellt  programmerad att söka upp en man att skaffa barn med. När barnen är tillräckligt stora att dom klarar sig, ca 5-6 år, så upphör det att vara meningsfullt för kvinnan att fortsätta den sexuella relationen med samma man. Antingen skaffar man fler barn, men det är bara att dra ut på det oundvikliga.
För män handlar sex och lust, åtrå och variation. Vi kan ligga med nån annan för att vi är kåta, men ändå älska vår fru. För kvinnor är sex kopplade till fortplantning och överlevnad på ett undermedvetet plan.

Detta går att förbikoppla genom att ständigt förbättra och förändra sig. DU ska själv vara den nya mannen som hennes undermedvetna vill ha. Det räcker med små förändringar för att "lura" hennes instinkter.

Njae, alltså visst håller jag med om att vi har nedärvda instinkter precis som alla andra djur, MEN vi har samtidigt något som alla andra djur saknar, vi har en välutvecklad hjärna som gör det möjligt för oss att förutse konsekvenser och tänka längre än våra impulser.

Fortplantning och sexdrift är ju inte de enda instinkter vi har, vi har en mängd saker vi är förprogrammerade till som vi kan styra om vi vill, till exempel är vi också förprogrammerade till våld när vi blir rädda eller arga, men vi kan styra vad vi gör av det OM vi vill.

Vår natur får inte alls verka fritt idag, vi har fortfarande sociala regler för vad som är tillåtet och vad som inte är tillåtet, det är sociala regler vi byggt upp för att kunna leva i de komplexa samhällen vi byggt upp. Jag tycker inte alls att monogami eller trohet är svårare att upprätthålla idag än vad det var tidigare, möjligen är det svårare att hålla ihop lika länge som tidigare då man var mer beroende av varandra än vad man är idag, men det betyder inte nödvändigtvis att man måste vara otrogen. Man kan avsluta det man har och välja en ny parter.

Otrohet har ingenting med monogami eller pollyamori att göra, det har enbart med hur man förhåller sig till ärlighet att göra, dvs hur man väljer att hantera sina känslor. Om man till exempel känner för att byta partner efter 5-6 år så behöver man ju inte gå bakom ryggen på personen utan kan om man vill avsluta det man har och välja en ny partner sen, sk seriemonogami

Att påstå att otrohet är naturligt pga våra instinkter är lika rätt eller fel som att påstå att våld är naturligt pga våra instinkter. Kan vi kontrollera den ena så borde vi väl kunna kontrollera den andra också? 

Jag tycker absolut inte man kan förklara hela Carls fru beteende med instinkter, alla har instinkter men ändå väljer vi väldigt olika, så bevisligen kan vi bemästra våra impulser om vi vill. Hennes instinkter förklarar möjligen varför hon KÄNDE attraktion till någon annan men det förklarar inte varför hon VALDE som hon gjorde. Varför valde hon som hon gjorde när andra med precis samma instinkter  väljer annorlunda?

Är snart 5 år sedan jag var otrogen. Det går bra för oss. Vi separerade i 4 månader direkt när det hade hänt. Idag har vi det bra och han litar på mig. Vi väntar vårt första barn dessutom! Han har aldrig hämnats på mig.

Har ni samma relation som innan din "side'step" eller byggde ni om en ny relation? 

Den har givetvis förändrats lite. Det var en lång väg tillbaka. Men nu är den snarare bättre än tidigare. Det svåraste var nog att jag hatade mig själv så starkt så släppte knappt in honom. Men jag är så tacksam att han stod stadigt och älskade mig de dagar jag inte förtjänade det. Han är den finaste jag vet och jag kommer alltid undra hur jag har förtjänat honom. Kommer aldrig någonsin ta honom föregivet igen.

Hej! Ja vill bara skriva en rad. Väldigt starkt & stort av dig att stanna kvae. Ja hade en sex sms konversation med ett ganmalt ex. Han såg det i min mob(as klantigt att inte radera) det hände en gång & ja mådde fantiskt inte dåligt. Vårt sex liv var tråkigt & bara tråkigt.... vi höll på att gå isär när de kom fram. (3 småbarn) jätte dumt ja vet men jag mådde bara inte bra då. Jag kände mig osynlig o ja grät många ggr & bad honom se mig. Han tyckte inte att han gjorde något fel. Ja kan sitta o rabbla som fan här men vill inte tråka ut någon. Jag får kämpa VARJE dag för att vinna tillbaka åtminstonde 50% av de vi hade dvs tillit. Allt annat har faktikst blicit bättre efteråt. Speciellt sexet. Vi pratar mer & skrattar mer ihop. Ja vet att han har det i bakhuvudet men vi får kämpa varje dag. Ja e villig att låta det ta sin tid. Ja tror de behövs väldigt mkt tid, energi & vilja... starkt av dig! Beundrar er som stannar & ger det en till chans. Ja vet inte hyr ja hade gjort! Kram!!