Livet efter en otrohetsaffär. Hur går det för er som beslutade att fortsätta?

Jag skulle vilja fråga er alla om en sak som har hänt mig nu här i sommar på semestern. Jag och min fru satt och pratade relativt lugnt om allt som skett. Det var ingen ilska inblandad utan mest en trött sorg över att det kunde bli som det blev. Jag sa precis som det var att jag aldrig kommer att förlåta det dom gjorde och att jag hatar att känna mig så arg i tid och otid över saker och ting som jag inte kan påverka. Ni vet känslan över att känna sig som en åsna eller en pajas. Som en sån där människa som nån klappar på flinten och inte har nån som helst respekt för..
Hon sa att hon önskade att jag själv hittade en kvinna och hade en affär med henne. Hon skulle inte lägga sig i och lovade att ge mig den tid jag behövde för att  känna efter och inse att hon är den som jag älskar.

Det känns konstigt detta. Att få gratis frikort från någon som i alla år varit så svartsjuk och kontrollerande. Vet inte hur jag känner för detta eller om det är nåt som jag ens vill göra? Allt är bara så konstigt och annorlunda nu.

Mycket intressanta inlägg här...

Jo man kan visst "skylla" (lite iallafall) hennes otrohet på instinkter.

Såg ett program pa Discovery Channel om hur fiskmåsar på en väldigt packat ö var otrogena till höger och vänster. Forskarna upptäkte att fåglarna alla hade partner för livet men det var ju givetvis honan som valde en "bra make". Men när hanen var ute och letade mat så passade honan på att knulla på större och starkare hanar.

Varför?

Givetvis för att hennes gener skulle föras vidare med en stark fågel men som togs om hand av en trogen hane.

Skit smart ju!

Jag skulle vilja fråga er alla om en sak som har hänt mig nu här i sommar på semestern. Jag och min fru satt och pratade relativt lugnt om allt som skett. Det var ingen ilska inblandad utan mest en trött sorg över att det kunde bli som det blev. Jag sa precis som det var att jag aldrig kommer att förlåta det dom gjorde och att jag hatar att känna mig så arg i tid och otid över saker och ting som jag inte kan påverka. Ni vet känslan över att känna sig som en åsna eller en pajas. Som en sån där människa som nån klappar på flinten och inte har nån som helst respekt för..
Hon sa att hon önskade att jag själv hittade en kvinna och hade en affär med henne. Hon skulle inte lägga sig i och lovade att ge mig den tid jag behövde för att  känna efter och inse att hon är den som jag älskar.

Det känns konstigt detta. Att få gratis frikort från någon som i alla år varit så svartsjuk och kontrollerande. Vet inte hur jag känner för detta eller om det är nåt som jag ens vill göra? Allt är bara så konstigt och annorlunda nu.

Hur har det gått för er?