Livet efter en otrohetsaffär. Hur går det för er som beslutade att fortsätta?

1. Bra. Samtalsterapi, kurser och annat som gjort mig till en friare och bättre människa. Intimare med sex nästan varje dag.

2. Nej. Det är ett problem. Har keylogger på hennes dator, kollar hennes location på telefonen, undrar vad hon ska hitta på för dumt.

3. Ja, provade det. Spännande med sexet, men för stressigt att hålla hemligt, så jag avslutade.

4. Nej, bodde ihop. Jag gjorde snabb research. Vill man ha kvar henne så ska man inte flytta isär.

5. Barnen mår bra nu. Dom vet inget. Bara att vi gick igenom ett stressig period.

6. Ja.

7. Ser bättre ut än innan. Otrohet kan rensa bort massa skräp ur ett förhållande och göra det bättre.

Där har du rätt i din spekulation. För mig har det gått över ett år sedan jag kom på henne, och tänker på det varje dag.Här har du tyvärr fel i din spekulation. Tror många som inte upplevt det säger att dom aldrig skulle acceptera en otrogen partner och dra direkt. Men så funkar inte livet. Vill du verkligen bli varannan-veckas-förälder? Börja om som singel i vuxen ålder? Rasera din ekonomi, sälja bostad, sommarhus?

Problemet är att det inte finns några garantier med dina nya partner. Enda skillnaden är att hen inte varit otrogen ÄNNU. Satsa på att lösa problem med den partner man har. Om man är attraherad.

Monogami är svårt och fungerar i praktiken inte. 80% är till slut otrogna eller skiljer sig. Gör det bästa av det.

Ja, det är inte min avsikt att verka negativ. Snarare realist.

Det finns en övertro på att den romantiska kärleken ska vara för evigt och lösa alla problem. Så är det ju tyvärr inte.

Vi är biomekaniska varelser som styrs av medärvda beteenden. Långa monogama relationer är helt enkelt inte vår grej som varelser.

Naturen och drifterna hjälper oss att skaffa barn och ta hand om dom deras första år, men sedan är det stopp.

Fram till nyligen har samhället stöttat monogama förhållanden, men så är det inte längre. Du kan idag leva ensam, ha bostad, ekonomi, och till och med barn utan att det är skamligt. (Säger inte att vi ska gå tillbaka till nåt annat)

När vår natur får verka fritt, som den får idag, så är det mycket svårt att vara monogam/trogen i längden.

Ja, vi lider alla av detta. "..men inte MIN fru, HON är inte sån". Det är en skyddsmekanism. Och när den brister är fallet enormt långt och hårt, smärtan och shocken intensivare än något annat vi upplevt. Som en kniv i ryggen.

Det går inte över, men det blir bättre. Shocken släpper långsamt och det börjar kännas normalt igen. Frågan är vad du då vill göra. Det finns tre vägar, och dom flesta väljer fel.

1. Skyll allt på partnern. Hen gjorde fel, jag gjorde rätt. Separera och skaffa ny "bättre" partner så ordnar det sig. (Dåligt att göra så här)

2. Förneka biomekaniken. Säg att det bara var en gång, tillfälliga omständigheter gjorde detta, vi låssas som inget och går vidare. (också dåligt)

3. Acceptera att det är sådan här vi är som människor. Det kunde hänt dig också, om du fått chansen. Ta tillfälligt att lära dig något, bli en bättre människa.

Detta är skillnaden mellan män och kvinnor. Och anledningen till att det för såna som du och jag har väldigt svårt att förlåta vår partner och gå vidare. Men det hör till lärdomen. Kvinnor är inte som män. Jämställdhet och lika löner är bra och kvinnliga chefer fungerar på arbetsplatser.

MEN, relationsdynamiken ser annorlunda ut. Sen tusentals år tillbaka har vi medärvda beteenden som vi inte kan skaka av oss. Det är jättesvårt att inte ta det personligt när man blir sviken. Men det är inte beslut hon har fattat rationellt. Det är hennes biomekaniska undermedvetna som fattar beslutet.

Kvinnokroppen är sexuellt  programmerad att söka upp en man att skaffa barn med. När barnen är tillräckligt stora att dom klarar sig, ca 5-6 år, så upphör det att vara meningsfullt för kvinnan att fortsätta den sexuella relationen med samma man. Antingen skaffar man fler barn, men det är bara att dra ut på det oundvikliga.
För män handlar sex och lust, åtrå och variation. Vi kan ligga med nån annan för att vi är kåta, men ändå älska vår fru. För kvinnor är sex kopplade till fortplantning och överlevnad på ett undermedvetet plan.

Detta går att förbikoppla genom att ständigt förbättra och förändra sig. DU ska själv vara den nya mannen som hennes undermedvetna vill ha. Det räcker med små förändringar för att "lura" hennes instinkter.

Det är inte produktivt att hålla på och älta varför hon valde det ena eller andra. Folk är otrogna. Det händer.

Jaså? Om det vore så skulle vi inte ha alla problem i samhället och i relationer. Tyvärr har jättedålig koll vad det gäller att "förutse konsekvenser och tänka längre än våra impulser."

Tyvärr har vi människor jättedålig koll ska det vara.

Tänker inte bemöta din fåniga retorik eller sänka mig till din låga debattnivå.

Exakt, till dig har jag inga fler argument. TS startade tråden med en fråga om folk som hade erfarenhet av otrohet. Du har ingen, så jag uppmanar TS att inte lyssna på dig.

Den otrogna är en lögnare i ett missbruksbeteende. 100% opåltilig.