Livet efter en otrohetsaffär. Hur går det för er som beslutade att fortsätta?

Ångrar sig din fru att hon bedragit dig det verkar som hon varit en riktig gratishora.

Ja det går säkert om man är väldigt svag och inte har någon stolthet och går med på att vara någons tamhund, i annat fall så reser man sig och drar.

Glom din "gamla" relation innan upptackten da den ar forverkad! Skapa en ny relation med solidare grund och allt det dar och ge dig sjalv 2-3 ar att forsatta och om det inte funkar - ga din egen vag. 

Men jag haller med. Karringen borde ha sagt att hon pippat din basta van INNAN ni skaffade barn ihop! Ar barnen dina atminstone? Har du testat de? Har de samma nasa? mun? ogon? 

Vi försökte. Han var otrogen med en kollega i 4 år! Jag var villig att fortsätta och laga äktenskapet. Det gick rätt så bra i 6 månader. Visst sjukt jobbigt. Otrolig ångest och massor av dippar. Men han fanns konstant där för mig. Gjorde alla rätt för att kunna rädda oss. Han la korten på bordet. Han visade på alla sätt och vis att han ville fortsätta leva med mig och våra barn. Han lyssnade och lyssnade igen på mig. Svarade på alla frågor. Jag trodde honom! Jag såg själv när han skrev mail till henne och förklarade att han han vill leva med mig. Att han inte längre skulle ha någon kontakt med henne och därför avslutade deras hemliga mailkonto. Jag fick tillgång till hans telefon och dator. Kollade dem regelbundet men såg inte något misstänkt. Började vaggas in i en känsla att det skulle gå bra. Började ta ett litet litet steg mot att lita på honom igen.

Men nej då. Han hade fortsatt kontakt med henne. Både på telefon och på mail. Han hade ringt henne innan han skrev det avslutande mailet och förklarat vad han skulle göra och redan skapat ett nytt konto som de kunde fortsätta maila på. Han rensade telefonen på all historik både på samtal och mail. Helt sjukt!

Inte något svar du sökte efter men jag vill varna så många som möjligt. Var inte lika naiv som jag Lita ALDRIG på någon som bedragit dig. De är mästare på att manipulera och ljuga.

Håller med, har samma erfarenheter

Vill duberätta din historia, qqq? Jag är i en möjligen liknande situation...

Min är rätt så gammal så det är överspelat för länge sen, men det var väl den gamla vanliga storyn, frun kärar ner sig i kollega och är otrogen, jag får reda på det, hon är bara så ledsen och ångerfull och bönar och ber, jag är korkad och gå på skitsnacket, tänkte på ungarna. Gick på familjerådgivning ett tag, ett tag senare får jag reda på att hon fortsatt knulla kollegan och det blir skilsmässa.

Första och sista gången jag gör misstaget att lita på någon som är otrogen, numera är det nolltolerans som gäller. 

Jag vet inte om jag kan ge dig några peppande ord, annat än att det finns fler i samma sits som dig och som har gjort samma val som dig. Dvs att stanna kvar trots att jag blivit bedragen.

För min del är det också två år sedan och vi har tre små barn tillsammans.

Direkt när det kom fram så var jag ganska bestämd med att jag ville att vi skulle fortsätta. Vår yngsta son var då bara ett år och jag ville kämpa in i det längsta för att hålla ihop familjen. Vi pratade massor och även om det absolut inte är någon ursäkt för hans beteende så insåg jag vad som var fel i vårt äktenskap och saker jag hade kunna gjort annorlunda. Som sagt så ursäktar det inte hans beteende, men det är en förklaring.

Nu när jag skriver om det så märker jag att jag låter ganska "cool" men det var det absolut värsta som hänt i mitt liv.

Jag skulle kunna skriva hur långt som helst om det här... Men kort sagt så har det varit många turer fram och tillbaka. Vi har i omgångar varit inne på separation också. Det är egentligen först nu som livet känns okej, och ibland t o m bra. Problemet som återstår är att jag inte litar ett dugg på honom!!! Jag tänker fortfarande varje dag på det han gjort, lögner, svek osv och vissa dagar känner jag bara för att ge upp.

Han arbetar dessutom fortfarande ihop med kvinnan i fråga (han har sökt andra jobb men inte fått något), vilket gör det hela extra jobbigt.

Jag tänker varje dag och undrar om jag verkligen gjort rätt som stannat. Det känns som om jag kommer få sota för det... Samtidigt så blir åtminstone barnen äldre och kanske mer redo för en separation.. Dock så är det väldigt svårt att försöka jobba på och förbättra förhållandet när man har dessa tankar.

För att svara på dina frågor:

- Nej, jag har inte ens tänkt tanken på att hämnas. Jag står "högre" än så och tänker inte gå igenom den här skiten och må så dåligt för att riskera det hela genom en dum hämndaktion.

- Barnen mådde skit då (även om de inte exakt visste vad som hänt) men mår bra nu.

- Vårr förhållande är bra/okej

- ovanstående påverkas av att jag inte litar på honom

- ja jag älskar honom och han mig tror jag

- det är egentligen först nu som vi börjar tänka framtid tillsammans, det har varit så skakigt tidigare. Men jag tar typ en vecka i taget..

Exakt så tänker jag också! Även om min fru nu är totala motsatsen till den hon var tidigare. Vi har en mycket ärligare kommunikation med varandra idag och egentligen så litar jag mer på henne än tidigare. Men, jag vet ju vad hon gjort. Jag vet vilka beslut hon tog trots att hon visste hur det skulle krossa!
Idag är det bra men vad händer om det nu skulle dyka upp nån kille i framtiden igen? Vilka kugghjul triggas igång då i hennes huvud? Hon säger att hon aldrig kommer att ljuga för mig igen och om det mot all förmodan sker igen så kommer hon att vara ärlig!
Det låter ju bra men jag vet nu att jag aldrig kommer att lita på det på riktigt och det är väldigt ledsamt!

Jag kommer ihåg din historia och jag tycker väldigt synd om dig. Du fick många råd då om att om man var så kall att man kunde ha ett förhållande i 4 år bakom ryggen så skulle det aldrig bli bättre. Du ville eller orkade inte ta in det. Jag förstår det. Man vill ju så gärna tro och lita på en människa man delat livet med så länge.
Det dom gjort mot dig är hemskt. Jag blir ledsen när jag läser hur han behandlat dig. Hoppas du inte förlorat hoppet om kärleken trots alla svek!
Tro det eller ej så finns det väldigt bra killar där ute! Killar som ser upp till sin kvinna och är stolta över dom och aldrig frivilligt skulle kunna såra dom.