Livet efter en otrohetsaffär. Hur går det för er som beslutade att fortsätta?

Jag vet inte om jag kan ge dig några peppande ord, annat än att det finns fler i samma sits som dig och som har gjort samma val som dig. Dvs att stanna kvar trots att jag blivit bedragen.

För min del är det också två år sedan och vi har tre små barn tillsammans.

Direkt när det kom fram så var jag ganska bestämd med att jag ville att vi skulle fortsätta. Vår yngsta son var då bara ett år och jag ville kämpa in i det längsta för att hålla ihop familjen. Vi pratade massor och även om det absolut inte är någon ursäkt för hans beteende så insåg jag vad som var fel i vårt äktenskap och saker jag hade kunna gjort annorlunda. Som sagt så ursäktar det inte hans beteende, men det är en förklaring.

Nu när jag skriver om det så märker jag att jag låter ganska "cool" men det var det absolut värsta som hänt i mitt liv.

Jag skulle kunna skriva hur långt som helst om det här... Men kort sagt så har det varit många turer fram och tillbaka. Vi har i omgångar varit inne på separation också. Det är egentligen först nu som livet känns okej, och ibland t o m bra. Problemet som återstår är att jag inte litar ett dugg på honom!!! Jag tänker fortfarande varje dag på det han gjort, lögner, svek osv och vissa dagar känner jag bara för att ge upp.

Han arbetar dessutom fortfarande ihop med kvinnan i fråga (han har sökt andra jobb men inte fått något), vilket gör det hela extra jobbigt.

Jag tänker varje dag och undrar om jag verkligen gjort rätt som stannat. Det känns som om jag kommer få sota för det... Samtidigt så blir åtminstone barnen äldre och kanske mer redo för en separation.. Dock så är det väldigt svårt att försöka jobba på och förbättra förhållandet när man har dessa tankar.

För att svara på dina frågor:

- Nej, jag har inte ens tänkt tanken på att hämnas. Jag står "högre" än så och tänker inte gå igenom den här skiten och må så dåligt för att riskera det hela genom en dum hämndaktion.

- Barnen mådde skit då (även om de inte exakt visste vad som hänt) men mår bra nu.

- Vårr förhållande är bra/okej

- ovanstående påverkas av att jag inte litar på honom

- ja jag älskar honom och han mig tror jag

- det är egentligen först nu som vi börjar tänka framtid tillsammans, det har varit så skakigt tidigare. Men jag tar typ en vecka i taget..