Livet efter en otrohetsaffär. Hur går det för er som beslutade att fortsätta?
Ja det går säkert om man är väldigt svag och inte har någon stolthet och går med på att vara någons tamhund, i annat fall så reser man sig och drar.
Inlägg från: Anonym (qqq)
|
-
-
Håller med, har samma erfarenheterAnonym (Grundlurad) skrev 2017-06-05 17:27:14 följande:
Vi försökte. Han var otrogen med en kollega i 4 år! Jag var villig att fortsätta och laga äktenskapet. Det gick rätt så bra i 6 månader. Visst sjukt jobbigt. Otrolig ångest och massor av dippar. Men han fanns konstant där för mig. Gjorde alla rätt för att kunna rädda oss. Han la korten på bordet. Han visade på alla sätt och vis att han ville fortsätta leva med mig och våra barn. Han lyssnade och lyssnade igen på mig. Svarade på alla frågor. Jag trodde honom! Jag såg själv när han skrev mail till henne och förklarade att han han vill leva med mig. Att han inte längre skulle ha någon kontakt med henne och därför avslutade deras hemliga mailkonto. Jag fick tillgång till hans telefon och dator. Kollade dem regelbundet men såg inte något misstänkt. Började vaggas in i en känsla att det skulle gå bra. Började ta ett litet litet steg mot att lita på honom igen.
Men nej då. Han hade fortsatt kontakt med henne. Både på telefon och på mail. Han hade ringt henne innan han skrev det avslutande mailet och förklarat vad han skulle göra och redan skapat ett nytt konto som de kunde fortsätta maila på. Han rensade telefonen på all historik både på samtal och mail. Helt sjukt!
Inte något svar du sökte efter men jag vill varna så många som möjligt. Var inte lika naiv som jag Lita ALDRIG på någon som bedragit dig. De är mästare på att manipulera och ljuga.
-
Min är rätt så gammal så det är överspelat för länge sen, men det var väl den gamla vanliga storyn, frun kärar ner sig i kollega och är otrogen, jag får reda på det, hon är bara så ledsen och ångerfull och bönar och ber, jag är korkad och gå på skitsnacket, tänkte på ungarna. Gick på familjerådgivning ett tag, ett tag senare får jag reda på att hon fortsatt knulla kollegan och det blir skilsmässa.Anonym (...?) skrev 2017-06-05 18:55:18 följande:
Vill duberätta din historia, qqq? Jag är i en möjligen liknande situation...
Första och sista gången jag gör misstaget att lita på någon som är otrogen, numera är det nolltolerans som gäller. -
Håller iof med om att det är något som behöver upplevas för att förstås fullt ut, men vill bara påpeka att det även finns de som har upplevt det och bara blivit ännu mer försäkrad om att det är bäst att gå trotts barn, bostad och sommarhus. Oftast just på grund av det första du nämner i ditt inlägg, tillit. Man känner att man inte vill leva med någon man inte litar på, utan föredrar att börja om på nytt på ett nytt och fräscht förhållande utan allt gammalt avfall som ligger kvar och skvalpar i botten.Anonym (Man40) skrev 2017-06-07 15:49:28 följande:Där har du rätt i din spekulation. För mig har det gått över ett år sedan jag kom på henne, och tänker på det varje dag.Här har du tyvärr fel i din spekulation. Tror många som inte upplevt det säger att dom aldrig skulle acceptera en otrogen partner och dra direkt. Men så funkar inte livet. Vill du verkligen bli varannan-veckas-förälder? Börja om som singel i vuxen ålder? Rasera din ekonomi, sälja bostad, sommarhus?Mackenzie777 skrev 2017-06-07 15:40:01 följande:
Skulle aldrig stanna för barn/-ens skull.
-
Njae, alltså visst håller jag med om att vi har nedärvda instinkter precis som alla andra djur, MEN vi har samtidigt något som alla andra djur saknar, vi har en välutvecklad hjärna som gör det möjligt för oss att förutse konsekvenser och tänka längre än våra impulser.Anonym (Man40) skrev 2017-06-09 08:14:53 följande:Ja, det är inte min avsikt att verka negativ. Snarare realist.
Det finns en övertro på att den romantiska kärleken ska vara för evigt och lösa alla problem. Så är det ju tyvärr inte.
Vi är biomekaniska varelser som styrs av medärvda beteenden. Långa monogama relationer är helt enkelt inte vår grej som varelser.
Naturen och drifterna hjälper oss att skaffa barn och ta hand om dom deras första år, men sedan är det stopp.
Fram till nyligen har samhället stöttat monogama förhållanden, men så är det inte längre. Du kan idag leva ensam, ha bostad, ekonomi, och till och med barn utan att det är skamligt. (Säger inte att vi ska gå tillbaka till nåt annat)
När vår natur får verka fritt, som den får idag, så är det mycket svårt att vara monogam/trogen i längden.
Fortplantning och sexdrift är ju inte de enda instinkter vi har, vi har en mängd saker vi är förprogrammerade till som vi kan styra om vi vill, till exempel är vi också förprogrammerade till våld när vi blir rädda eller arga, men vi kan styra vad vi gör av det OM vi vill.
Vår natur får inte alls verka fritt idag, vi har fortfarande sociala regler för vad som är tillåtet och vad som inte är tillåtet, det är sociala regler vi byggt upp för att kunna leva i de komplexa samhällen vi byggt upp. Jag tycker inte alls att monogami eller trohet är svårare att upprätthålla idag än vad det var tidigare, möjligen är det svårare att hålla ihop lika länge som tidigare då man var mer beroende av varandra än vad man är idag, men det betyder inte nödvändigtvis att man måste vara otrogen. Man kan avsluta det man har och välja en ny parter.
Otrohet har ingenting med monogami eller pollyamori att göra, det har enbart med hur man förhåller sig till ärlighet att göra, dvs hur man väljer att hantera sina känslor. Om man till exempel känner för att byta partner efter 5-6 år så behöver man ju inte gå bakom ryggen på personen utan kan om man vill avsluta det man har och välja en ny partner sen, sk seriemonogami
Att påstå att otrohet är naturligt pga våra instinkter är lika rätt eller fel som att påstå att våld är naturligt pga våra instinkter. Kan vi kontrollera den ena så borde vi väl kunna kontrollera den andra också?
Jag tycker absolut inte man kan förklara hela Carls fru beteende med instinkter, alla har instinkter men ändå väljer vi väldigt olika, så bevisligen kan vi bemästra våra impulser om vi vill. Hennes instinkter förklarar möjligen varför hon KÄNDE attraktion till någon annan men det förklarar inte varför hon VALDE som hon gjorde. Varför valde hon som hon gjorde när andra med precis samma instinkter väljer annorlunda? -
Nu var det iof du som hade en förklaringsmodell till varför. Jag påpekar bara att din förklaringsmodell förklarar känslorna men inte agerandet.Anonym (Man40) skrev 2017-06-11 14:35:33 följande:Det är inte produktivt att hålla på och älta varför hon valde det ena eller andra. Folk är otrogna. Det händer.
Det är inte heller produktivt att bortförklara beteendet med instinkter, Ja vissa är otrogna andra inte. Och den intressanta frågan här är, ska man fortsätta satsa på någon man vet är otrogen eller ska man chansa på någon annan? -
Beter sig människor alltid som djur?Anonym (Man40) skrev 2017-06-11 14:37:03 följande:Jaså? Om det vore så skulle vi inte ha alla problem i samhället och i relationer. Tyvärr har jättedålig koll vad det gäller att "förutse konsekvenser och tänka längre än våra impulser."
Slår vi varandra när vi blir arga?
Tar vi någon annans mat när vi är hungriga?
Skiter och pissar vi där vi står?
Ett fåtal gör kanske så, men de allra flesta gör inte det, hur kan det vara möjligt? Enligt våra instinkter borde vi ju göra precis så, men bevisligen kan vi ju kontrollera hur vi agerar på våra instinkter eller? -
Låter mer som att du inte har några vettiga argument att komma med.Anonym (Man40) skrev 2017-06-11 18:35:53 följande:Tänker inte bemöta din fåniga retorik eller sänka mig till din låga debattnivå.
-
Vad får dig att tro att jag inte har någon erfarenhet?Anonym (Man40) skrev 2017-06-12 18:58:14 följande:Exakt, till dig har jag inga fler argument. TS startade tråden med en fråga om folk som hade erfarenhet av otrohet. Du har ingen, så jag uppmanar TS att inte lyssna på dig.
Dina teorier är inte heller erfarenhet, de är teorier, en möjlig förklaringsmodell till varför hon gjorde som hon gjorde. Det har inte ett dugg med erfarenhet att göra. -
Känner igen mycket av det du skriver, både av mina egna erfarenheter och andras, hur den som är otrogen bygger upp en bubbla av självlögner, allt låter ju så himla bra i deras eget huvud, man vet att man håller på med något vidrigt men man har en bortförklaring för allt, dvs tills man blir påkommen och alla bekväma förklaringar ska sättas på prov och visar sig vara totalt värdelösa. Ta till exempel vanlig förklaring som "det var bara sex, det betydde inget"... för den som är otrogen låter det säkert rationellt att separera känslor och sex, om man enbart ser till sina egna känslor och vad sexet betyder enbart för en själv.... men för personens partner fungerar den där förklaringen inte alls .Anonym (Ja, jag är bitter...) skrev 2017-06-13 08:22:42 följande:
Säger som dej. Hade jag vetat allt som jag vet idag. . Då borde jag gått därifrån direkt. Men älskar honom fortfarande. Sen när mina dippar kommer då är han inte värd mycket. Jag blir arg, anklagande, bitter. Det går längre och längre imellen, men det ligger å pyr långt där inne. Kommer aldrig kunna förlåta honom helt.
Han är otroligt åmger full. Affären var som att leva i en bubbla enligt honom. Degen jag avslöjade det hela, å jag stack hål på den. Då kände han det som jag öppnade en lucka i golvet. Han hamnade i fritt fall. Han har efter den dagen bedyrat och visat sin kärlek konstant och envist för mej. Han hade enligt honom aldrig en tanke att lämna mej. Men ändå räcker inte detta för mej. Det han gjort är gjort. Kommer aldrig kunna bli som förut. Brukar säga att vårt liv ihop var värt tempel, där ingen hade tillträde, förutom vi. Där har HON klvit omkring på smutsat ner. Så äckligt!
Vet att han känner väldiga skuldkänslor också, även han känner stor sorg. Han kan fortfarande inte förstå att han kunde vara otrogen. Där är jag iskall. Brukar säga att man har väl ett val? Ingen tvingade dej väl att gå till henne. Vi hade ett bra sexliv ihop, så det var inte saknaden av det heller.
Kommer aldrig fatta varför, han själv kan inte heller ge ett vettigt svar.
Min dåvarande partner gjorde likadant, hon hade planerat allt så bra, hade en förklaring för allt, sen kom verkligheten ikapp och bubblan sprack och ingenting av det hon intalat sig själv stämde, helt plötsligt blev ju allt verkligt och fick riktiga konsekvenser som hon inte hade någon kontroll över, inte bara fiktiva scenarier som hon själv i sin fantasi kunde kontrollera. Helt plötsligt var vårt förhållande över, på riktigt, huset skulle säljas på riktigt, och vi båda skulle mista halva tiden med barnen på riktigt, det blev nog ett ganska tufft uppvaknande.
Känner också igen känslan av att förhållandet känns nersmutsat efter en otrohet, det som tidigare var något rent och unikt, något man enbart delade med sin partner känns efter otroheten som något smutsigt och begagnat, allt kanske fungerar och man kan tom älska varandra men den där unika känslan, att man delade något unikt med sin partner som bara gällde båda två är borta efter att någon annan klampat omkring där.
Det är nog naturligt att försöka förstå varför, men jag tror aldrig man kommer till någon bra förklaring, förklaringen är egentligen ganska enkel, det blev så för att din partner vill det, för att din partner valde det. Men den förklaringen är alldeles för enkel och krass, man försöker hitta en djupare mening, man vill bara inte tro att ens partner kan ha gjort så mycket skada för något så banalt