Hej!
Nu startar jag en ny tråd för oss som är gravida med BF i december 2017 och väljer att följa varandras resa här på familjeliv då många har startat en FB grupp men vissa av oss kanske inte har FB.
Hoppas vi alla kan skriva lite varje dag om hur det går!
Då kör vi! När har ni ultraljud?
TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2017-06-23 14:49
www.familjeliv.se/forum/thread/77781039-bfrul-for-traden-gravida-dec-17
Tack för dom fina orden.
Ja, det är min första graviditet. Väldigt efterlängtad. Efter 15 månaders försök gav vi upp och anmälde oss till utredning. Då blev vi plötsligt spontant gravida.
Strax därefter fick vi brev från fertilitetsutredningen att vi var kallade på en första träff nu i slutet på maj. Jag har hela tiden skjutit på att avboka den för det kändes för bra för att vara sant att vi blev gravida spontant. I onsdags ringde vi till slut och avbokade och på torsdagen var det rosa på papperet. Jag känner mig så lurad. Sviken av min egen kropp.
Just nu känns det som en omöjlighet att vi ska orkar veva igång hela processen med ägglossningstester och tempning osv igen.
Men man hittar nog orken igen så småningom.
Läkaren såg en hinnsäck, en gulesäck och ett foster som var utvecklat till 6+0 istället för 9+2 som det borde vara. Hon frågade om det fanns nån chans att jag blev gravid tre veckor senare är jag trott/räknat på. Men det är inte rimligt, för i så fall skulle jag ha plussat ungefär samma dag som jag blev gravid. Hon meddelade att de måste vara två läkare som gör samma bedömning för att de ska få "ge diagnosen" MA, så jag ska tillbaka kl 8:30 imorgon för att träffa en annan läkare. Hon sa även att de kommer kunna göra en bättre bedömning imorgon på kvinnokliniken då deras ultraljudsmaskiner är betydligt bättre än den som finns på akuten.
Sen gav hon mig en kram och berättade om statistiken att MA/missfall är otroligt vanligt och att det inte betyder att man inte kommer kunna få barn framöver.
Jag blöder fortfarande lika mycket. Som vanlig mens ungefär. Inte nå särskilt ont alls. Rent fysiskt alltså. Psykiskt gör det väldigt ont.
Läkaren såg en hinnsäck, en gulesäck och ett foster som var utvecklat till 6+0 istället för 9+2 som det borde vara. Hon frågade om det fanns nån chans att jag blev gravid tre veckor senare är jag trott/räknat på. Men det är inte rimligt, för i så fall skulle jag ha plussat ungefär samma dag som jag blev gravid. Hon meddelade att de måste vara två läkare som gör samma bedömning för att de ska få "ge diagnosen" MA, så jag ska tillbaka kl 8:30 imorgon för att träffa en annan läkare. Hon sa även att de kommer kunna göra en bättre bedömning imorgon på kvinnokliniken då deras ultraljudsmaskiner är betydligt bättre än den som finns på akuten.
Sen gav hon mig en kram och berättade om statistiken att MA/missfall är otroligt vanligt och att det inte betyder att man inte kommer kunna få barn framöver.
Jag blöder fortfarande lika mycket. Som vanlig mens ungefär. Inte nå särskilt ont alls. Rent fysiskt alltså. Psykiskt gör det väldigt ont.
Läkaren såg en hinnsäck, en gulesäck och ett foster som var utvecklat till 6+0 istället för 9+2 som det borde vara. Hon frågade om det fanns nån chans att jag blev gravid tre veckor senare är jag trott/räknat på. Men det är inte rimligt, för i så fall skulle jag ha plussat ungefär samma dag som jag blev gravid. Hon meddelade att de måste vara två läkare som gör samma bedömning för att de ska få "ge diagnosen" MA, så jag ska tillbaka kl 8:30 imorgon för att träffa en annan läkare. Hon sa även att de kommer kunna göra en bättre bedömning imorgon på kvinnokliniken då deras ultraljudsmaskiner är betydligt bättre än den som finns på akuten.
Sen gav hon mig en kram och berättade om statistiken att MA/missfall är otroligt vanligt och att det inte betyder att man inte kommer kunna få barn framöver.
Jag blöder fortfarande lika mycket. Som vanlig mens ungefär. Inte nå särskilt ont alls. Rent fysiskt alltså. Psykiskt gör det väldigt ont.
Maramba! Beklagar så mycket! Har själv varit där innan sonen föddes. Vi hade försökt i nästan två år när första graviditeten slutade likadant som det ni nu går igenom.
Kram!
Beklagar så jättemycket 
MA är skit...hade själv ett i v 13 förra året, liten dog i v 12+2...efter den magiska gränsen, när man trodde att det skulle börja gå att slappna av. Kände med som du säger mig väldigt lurad! Och allt var så svart...att orka komma igång igen. Jag råkade ut för mängder med komplikationer så kändes som det aldrig tog slut. Tog tre månader att vara på banan igen och börja kunna försöka igen. Men tog till mars innan vi blev gravida igen, spontant. Då hade vi haft inskrivning på IVF-kliniken och gjort plan för att stimulera och plocka ägg i april, men plussade då alltså ca 4 dagar före mensen skulle komma och IVF dra igång.... Vågar inte ta ut något alls...lika långt gången som du ungefär, 9+5 idag. Ska på UL på torsdag inför NIPT och är jättenervös att det ska ha avstannat...
Jag hoppas innerligt att detta går smidigt för dig och att ni hittar ork att börja om. Sörj och låt tårarna komma...vi är många som förstår vad du går igenom och det är tufft. Men ni kommer nå fram till ett barn, jag lovar ring och få en tid för utredning igen så ni har ett klart mål att se fram emot, det hjälpte mig. Jag bokade tid för utredning så fort jag var OK i kroppen igen, kändes väldigt skönt
Kram
Läkaren såg en hinnsäck, en gulesäck och ett foster som var utvecklat till 6+0 istället för 9+2 som det borde vara. Hon frågade om det fanns nån chans att jag blev gravid tre veckor senare är jag trott/räknat på. Men det är inte rimligt, för i så fall skulle jag ha plussat ungefär samma dag som jag blev gravid. Hon meddelade att de måste vara två läkare som gör samma bedömning för att de ska få "ge diagnosen" MA, så jag ska tillbaka kl 8:30 imorgon för att träffa en annan läkare. Hon sa även att de kommer kunna göra en bättre bedömning imorgon på kvinnokliniken då deras ultraljudsmaskiner är betydligt bättre än den som finns på akuten.
Sen gav hon mig en kram och berättade om statistiken att MA/missfall är otroligt vanligt och att det inte betyder att man inte kommer kunna få barn framöver.
Jag blöder fortfarande lika mycket. Som vanlig mens ungefär. Inte nå särskilt ont alls. Rent fysiskt alltså. Psykiskt gör det väldigt ont.
Vi har själva svårt att få barn så jag vet hur det känns att kämpa och när man väl lyckas bli gravid så hoppas man ju innerligt att den lilla ska stanna kvar.
I fredags fick jag bekräftat att jag har urinvägsinfektion och jag äter nu antibiotika. Det är så skönt att må lite bättre "där nere" och inte behöva springa på toan konstant. Dock så mår jag illa av antibiotikan, som att det inte räckte med gravidillamåendet...
I dag var jag på provtagning inför KUB, dock drygt två veckor kvar till ultraljudet. Helgen har varit lite intensiv så i går var jag så vansinnigt trött. Jag somnade på soffan redan innan min 3-åring gick och la sig och så sov jag 12 timmar.
Nu har jag börjat se lite på magen, så mysigt att se en liten antydan till gravidmage. Nu hoppas jag dock att andra inte kan se alltför snart.
Jag är i v 11.
Hej alla väntar min 3dje barn med ännu en ny pappa.. mina tidigare 2 barn har olika pappor , har haft svårt och få fler mellan 1an och 2an så 2an bestämde jag mig helt själv att behålla pga en rad missfall.. allt med kommunikation oså funkar klockrent med barnens pappor ????
Sen träffade jag en ny när den lilla inte var så gammal och jag och hennes pappa hade gått i sär.. Jag planerade inte och ha fler barn men mina nya vill så gärna ha egen så nu väntar jag mitt absolut sista , bf 15 december ???? inte mått så dåligt med denna , lite illamående på morgonen och ibland under dagen, lite ömmande bröst och trött men annars mår jag bra.. någon mer här som har barn med fler pappor?