Första gången IVF Maj 2017

Helt sjukt spännande att följa alla! Håller med, så skönt att ha några att prata med!! Vi har valt att inte berätta något för någon (vill inte ha frågor och press under processen men kommer självklart berätta då vi är i mål)

Ja det är verkligen skönt att ha forumet!

Hur har ni andra gjort när det gäller att berätta?

Innan äggplock så berättade jag för två av mina vänner dom jag också jobbar med och min man för en av sina vänner (som också skjutsade oss då min man inte har körkort). Jag är sämst på att ljuga och ha hemlisar så när de frågade varför jag skulle vara borta från jobbet så berättade jag allt för två, och så bara att jag skulle till läkaren till övriga.

Sen, när vi fick positivt graviditetstest så berättade jag för min mamma och syster. De hade sina aningar att vi hade problem så de tyckte det var skönt att veta. Överlyckliga också så klart, men de förstår hur oroliga vi är att det inte kommer stanna kvar så de känns också som ett bra stöd. När min pappa sedan kom och hälsade på och ville gå på stan och ta en öl, så kunde jag inte hålla det hemligt för han heller. Han blev inte alls förvånad, men var rädd för komplikationer. De enda som han känner som gjort en provrörsbefruktning för ca 15-20 år sedan blev med trillingar vilket inte gick så bra. Så jag har fått förklarat processen lite mer för honom. Att inte behöva ljuga för mina närmaste känns himla skönt men om det inte går vägen så vet jag inte hur jag ska hantera det. Men jag får väl se om det var ett bra val eller inte :) just nu känns det bra!

Vi har berättat för min mamma och syster, samt min sambos familj. Jag har berättat för min närmsta kollega eftersom det påverkar henne lite oxå när jag varit iväg på många kontroller. Min sambo har oxå berättat för en vän att vi kör ivf. Vi har nån slags tanke att vi vill vara transparenta och ta bort lite tabun om att "erkänna" att man behöver hjälp. Samtidigt krockar det med min personlighet lite.

Min förra graviditet gick jag inte ut med officiellt förrän vecka 28 eftersom den var högrisk (var sjukskriven och sängliggande) och jag var så rädd att behöva berätta för folk om jag skulle få sent missfall.
Blir jag gravid nu kommer det också vara en högriskgraviditet och jag kommer behöva ligga ner mycket. Så spontant vill jag inte berätta om jag blir gravid denna gång heller.

Jag har berättat för familjen, min chef, schemaansvarig på jobbet och ett par vänner. I övrigt har jag inte sagt mycket denna omgång. När jag och exet gjorde behandlingar var jag helt öppen med alla på mitt jobb och typ hela släkten, eftersom det påverkade mig så otroligt mycket psykiskt och folk var oroliga för mig. Det jobbiga med att "alla" visste var också att de då väntar på att se/höra om en graviditet inom kort. Man ser hur en del försöker räkna ut om det lyckats eller ej och vissa frågar rakt ut. Fördelarna övervägde ändå där och då. Hade jag blivit gravid och fått missfall (igen) hade jag antagligen blivit sjukskriven pga depression så det kändes som att folk hellre skulle veta innan.

Idag mår jag bättre psykiskt och det påverkar inte mina kollegor på samma sätt, så jag håller det på en need-to-know-basis där. Familjen vill jag ha bakom mig, för hittills när det gått åt skogen har jag behövt dem att gråta ut hos. Skulle jag bli gravid får de veta direkt, för ett eventuellt missfall får de ändå reda på.

Har tjuvstartat idag på rd 5. Ett ganska väntat negativt. Nu åker jag bort i helgen och tänker på annat. Sen tänker nå testa på måndag igen, dag 8 :)

Önskar er en bra helg tjejer:)

Men då vet du iaf att ovitrelle garanterat är ut kroppen. Även om man v e t det så kan man ju bli nojig vid ett plus sen. Jag tänker nog testa på söndag, ruvardag 4 bara av den anledningen. Då verkar det ju fysiskt helt omöjligt att få ett plus, så är det neg så vågar jag lita på ett förhoppningsvis tidigt plus sen :)

Ha en fin helg och trevlig resa <3

Följer med er här, är rd 2 är idag. Känner faktiskt något som liknar mensvärk och mycket öm om brösten :( Det är nog hormoner och var ju en aning överstimulerad... 

Har hört att man inte ska börja testa först efter 10 dagar, vågar nog inte tjuvstarta. I stället hänger jag här med er och försöker hålla mig positiv :D 

Jag håller med om att det är så psykiskt påfrestande, mycket svårare psykiskt än fysiskt... 

Hoppas ni alla får en fin helg!! 

Precis så tänkte jag med. Ville ha ett neg först för att man ska kunna veta att ett ridigt plus är av bebis och inte av spruta;)

Tack! Det ska jag ha :)

Vad tror ni om detta? Alla test är ju efter tiden gått ut men alla streck visade sig inom testtiden. Däremot kanske de ser lite annorlunda ut när de torkat.

Testen är tagna

Tis em rd 7

Ons morgon rd 8

Ons em rd 8

Tors morgon rd 9

Tors kväll rd 9

Fredag morgon rd 10

Tycker det är lite märkligt att det ser starkare ut på em/kväll, men det kanske kan vara så? Min morgon börjar ju ca 05 och jag vet inte riktigt när en räknar morgonurin?

Förresten så började jag med apotekets test och har nu använt graviditetskollens test. Jag tycker inte som sistnämnda är så bra...