ivf 2017

Så himla kul att man känner igen signaturer från andra trådar. Gäller att vara om sig och kring sig i barnlöshet-situationen.

Jag och min sambo har precis påbörjat en utredning på Sophiahemmet i Stockholm efter att jag har fått veta från min gynekolog att jag har låg AMH (<0.05). Läkaren tyckte att vi absolut skulle sätta igång en ivf-behandling så fort vi bara kan, förutsatt att alla våra prover ser bra ut :)

Men nästa gång vi ska dit ska jag göra en undersökning av livmodern med hjälp av kontraktsvätska. Supernervös över detta redan nu! Någon som jag har gjort det? Har läst en massa om att det ska vara väldigt obehagligt. Hur har ni upplevt det? Ska man preppa med att ta smärtstillande innan?

Jag har gjort HSS och det var helt smärtfritt när de gick in med katetern i livmodern, var lite krångligt då jag gjort snitt innan så den fastnade lite men sen gick det bra. Undersökningen gick bra och var smärtfri, lite obehag bara. Men ca 15 minuter efter när livmodern började dra ihop sig igen...fy satan vad hemskt! Jag fick ligga ner, helt blek och kallsvettig och försökte bara andas...var som att hamna mitt i en krystvärk som inte avtog. Detta satt i ungefär 20 minuter och sen försvann det helt plötsligt. Var lite öm resten av dagen men sen var det bra. 

Min syrra fick likadant när hon gjorde det, att smärtan kom efteråt när livmodern drog ihop sig...

Ja gör det och vila efter. Jag blev inte rekommenderad någon smärtstillande innan så jag fick ju en chock..hon sa man kunde känna lätt mensvärk. Jag är van vid rätt stark mensvärk men detta var helt fruktansvärt...och då är jag ändå smärttålig. Men det verkar som man reagerar väldigt olika, Sen får man tydligen mer ont när man fött barn, samma efter att eftervärkar kan bli värre ju fler barn man får samt värre smärta vid ÄL/mens osv...så kanske därför. 

Men du ska se att det går bra! Man gör ju det i ett gott syfte iaf så då har man lättare att ta det. 

På sahlgrenska är det 8 eller fler för 5-dagars. Helt nytt för dem tydligen då de alltid kört 2-dagars innan!

Hej alla kämpande ivf tjejer.

Jag bara måste lufta en sak.

Vi har stått i kö och ska nu äntligen få starta ivf vid nästa menstruation, har första besöket på onsdag då vi får veta dos och sprutschema osv.

Jag läser överallt om hur alla äter alla möjliga vitaminer och äter inga kolhydrater och tränar och lever renlevnadsliv för att lyckas med sin ivf. Jag tycker ni är skitduktiga men min vardag ser inte ut så.

Jag är syrra på ambulansen, jobbar skift, blandar dagar och nätter, jag har sagt i ett års tid att jag ska ta tag i tränngen men det blir liksom inte av, jag är inte överviktig, 62 kg till mina 170 cm men ändå, man mår ju bättre av träning.

Jag stressar till dagis efter jobb och till aktiviteter och hem och hinna laga mat som äts av alla. Ingen dålig mat men vanlig husmanskost, med kolhydrater, och lite grädde, smakar ju så mycket bättre då. Ja och sen är det kväll och alla har somnat, då gräver jag gärna fram den där gömda bullpåsen eller smågodispluttarna som finns kvar i dotterns gamla påse.

Känner mig skräckslagen nu över att vårt ivf inte skall lyckas för att jag lever som jag gör. Men vet att jag inte skule klara av att göra en helomvändning nu, jag lver inte katastrofalt på nåt sätt och skall givetvis försöka tänka lite på stressnivå, arbetstider och att försöka äta mycket grönt osv. Men hur gör och tänker ni andra ?

Är ni alla såna superkvinnor som inte dricker kaffe, och håller kosten perfekt ?

känner mig lite dålig som människa nu........ hualiga <3