Tredje trimestern börjar nu!! Ska vi följas åt sista biten?

Kom in igen på torsdagen kl 9 och blev igångsatt, med vetskapen att det skulle komma att ta tid då jag i princip hade helt omogen tapp. Startades med ballong och fick väl ett hyfsat förlopp, ett tag trodde de att det skulle vara klart strax efter midnatt redan. Mådde dock fruktansvärt illa av värkarna och kräktes massor, vilket gjorde mig rätt omtöcknad. Illamåendet var värre än smärtan och gjorde det svårt att vara så aktiv i förlossningen som jag tänkt mig. Någon gång efter midnatt började det gå trögt, det gick inte framåt, och bebisen började må dåligt av värkarna. Värkstimulerande droppet stängdes, men han mådde inte bättre och nu gick det ännu långsammare, då värkarna iofs fortfarande var rejält elaka, men utan effekt. Tillslut bestämdes att vi skulle avsluta med kejsarsnitt och kl 8:37 på fredagen föddes vår son, 54 cm och 3965 g. Vi mår bra efter omständigheterna och vilar nu upp oss på BB ett par dagar.

Kom in igen på torsdagen kl 9 och blev igångsatt, med vetskapen att det skulle komma att ta tid då jag i princip hade helt omogen tapp. Startades med ballong och fick väl ett hyfsat förlopp, ett tag trodde de att det skulle vara klart strax efter midnatt redan. Mådde dock fruktansvärt illa av värkarna och kräktes massor, vilket gjorde mig rätt omtöcknad. Illamåendet var värre än smärtan och gjorde det svårt att vara så aktiv i förlossningen som jag tänkt mig. Någon gång efter midnatt började det gå trögt, det gick inte framåt, och bebisen började må dåligt av värkarna. Värkstimulerande droppet stängdes, men han mådde inte bättre och nu gick det ännu långsammare, då värkarna iofs fortfarande var rejält elaka, men utan effekt. Tillslut bestämdes att vi skulle avsluta med kejsarsnitt och kl 8:37 på fredagen föddes vår son, 54 cm och 3965 g. Vi mår bra efter omständigheterna och vilar nu upp oss på BB ett par dagar.

Ja, det är märkligt vad snabbt man glömmer det jobbiga. Även om snittet gör rejält ont och jag är lite omtöcknad av sömnbrist så är det underbart att bebisen äntligen är här. Perfekt att det snart är jul också, med all familjetid som det innebär. Hoppas alla som fortfarande väntar också får träffa sina underverk snart!

Jag har ganska ont, men inte värre än att jag fungerar hyfsat med värktabletter. Svårt komma i och ur sängen, dock. Men det blir bättre för varje dag! Hade betydligt ondare efter förra snittet. Blir lättare att hantera när man mår bra i övrigt, vilket jag inte gjorde då. Måste ta sprutor i en vecka mot proppar, vilket jag inte heller behövde sist. Så läskigt att göra det på sig själv!

Kroa- hoppas du får svar om utslagen och att det är ngt som går över fort.

Vi har det toppen, tjejen blir en månad på fredag. Inte klokt vad snabbt tiden går, även om det känns som hon varit hos oss i flera år. :)

Amning går bra, men jag övermatar nog lite... känns som hon äter varannan timme. Har börjat förhala det lite så det blir var tredje timme åtminstone på natten.

Mitt avslag verkar inte riktigt ha stannat av, efter 4 veckor kommer fortfarande rött/färskt blod. Hur har ni det på den fronten?

Hej alla! Nu var det ett tag sen det skrevs här. Vi fick vår lilla tjej den 12e och det har varit en väldigt stor psykologisk pärs för mig. Jag har varit överlycklig för att sen förvandlas till en blöt pöl på golvet. Har haft problem med urinvägsinf och två penicillinkurer, har fortfarande rätt stora blödningar med koagler som kommer ut, problem med amning och till råga på allt så har jag blivit dunderförkyld.

Så min fråga till er erfarna mammor - hur tusan ska jag bära mig åt nu när jag är förkyld, hur minimerar jag risken att smitta ner vår lilla bebis? Jag skulle troligtvis känna mig som världens hemskaste människa och gå under psykiskt om hon blev sjuk när hon är såhär liten.... snälla hjälp.