Tredje trimestern börjar nu!! Ska vi följas åt sista biten?

Hej! Har följt tråden ett tag, men har inte skrivit ännu... Men nu undrar jag om någon mer upplevt att magen plötsligt blivit väldigt mycket mindre? Vecka 32 idag och magen känns inte alls stor och utvägen längre. Har dessutom fått kommentarer som "det var ju en nätt liten mage för att vara så långt gången" och "du är ju inte större än sist vi sågs" (vilket var den 10 juli!) de senaste dagarna. Jag som bara fått höra hur stoooor jag är sedan vecka 20 typ, och fått många frågor om det är två och om det är dags snart. Har lättare att böja mig etc också... Orolig eftersom moderkakan slutade fungera som den ska på slutet med förra. Känner rörelser som vanligt iaf. Någon mer som upplevt att magen plötsligt krympt rejält?

Åkte in till kk inatt och blev undersökt av BM och fick tid idag för läkarundersökning som jag just kommit hem från. Läkaren gjorde ul, kollade mängden fostervatten, flöde i navelsträngen osv och allt såg fint ut. Så skönt att kunna släppa lite av oron iaf. Troligtvis har magen krympt pga att bebisen lagt sig tillrätta med huvudet nedåt och sjunkit ner i bäckenet. Med förra barnet åkte jag in akut för att jag inte kände fosterrörelser. De gjorde CTG som visade dåliga hjärtljud och jag sövdes omedelbart och blev förlöst med urakut snitt. Det var då de märkte att moderkakan inte fungerade bra och jag hade nästan inget fostervatten, trots att vattnet inte hade gått. Hade jag väntat med att åka in då, hade sonen sannolikt inte klarat sig, så är kanske extra orolig efter det - på gott och ont...

Jag struntar i sköljmedel helt. Känns onödigt, sitter ju kvar i tyget så att säga, och dessutom inte så bra för miljön.

Usch ja, dessa vadkramper! Fick så kraftigt för några veckor sedan att jag bara skrek. Försökte ta mig upp ur sängen, men fastnade i täcket och trillade pladask ner på golvet där jag låg och fäktade som en säl. Kunde inte komma upp för det gjorde så fasansfullt ont. Gissa om sambon blev livrädd när han vaknade av att jag låg på golvet och skrek! Hade också träningsvärk och var stel i två dagar efteråt...

Jag har BF 3 december. Förra gången åkte jag in på kontroll BF+8 för att jag inte kände rörelser på morgonen. Fick CTG som visade dåliga hjärtljud, ett snabbt ultraljud och sedan sövdes jag för urakut snitt mindre än en halvtimme efter att jag kom till sjukhuset. Moderkakan hade slutat fungera som den skulle och där var i stort sett inget fostervatten. Bebisen mådde jättedåligt där inne, men var frisk när han kom ut. Hade jag inte åkt in hade han inte klarat sig. Det gick så fort så jag hann inte riktigt fatta vad som hände och efteråt kände jag mig sviken av min kropp och snuvad på själva förlossningen och det tog ett tag att bearbeta.

Hoppas kunna föda vaginalt denna gång och kommer bli igångsatt om jag går över, för att minimera risken att samma sak händer igen. Och skulle det ändå sluta i snitt även denna gång, om jag t ex inte svarar bra på igångsättning, så får jag förhoppningsvis vara vaken iaf.

Ja, det var otäckt. Har vänner som förlorat barn i slutet av graviditeten och förmodligen därför jag var extra uppmärksam. När jag ringde in till kk sa de att jag skulle dricka kallt vatten och vila för att se om rörelserna kom igång. Jag ljög och sa att jag redan gjort det, för kände så stark att något var fel. Då fick jag som tur var komma in med en gång och hade bara tio min till sjukhuset. Man ska ALLTID ta minskade rörelser på stort allvar. Att de rör sig mindre på slutet för att det är trångt är en seglivad myt som tyvärr tom vissa BM fortfarande håller fast vid. Rörelserna kan ändra form, men ska inte bli färre. Bättre att kolla upp en gång för mycket än att det är försent...

Nej, kände ingenting. Hade känt som vanligt kvällen innan och varit på vanlig koll hos BM två dagar innan, då allt såg fint ut. Men på morgonen och förmiddagen var det helt stilla. Han rörde sig inte heller när de krånglade med ul och CTG. Pulsen låg då runt 90 med dippar neråt 70 och oregelbundet. Blev först lättad av att där var hjärtljud, men ganska snart var det fullt med vårdpersonal i rummet som satte kateter och infarter på mig och gjorde mig redo för narkosen. De var iaf väldigt proffsiga och kändes tryggt trots oro och chock. Vill verkligen inte skrämma upp någon, men ju fler som vet hur allvarligt det kan vara med uteblivna rörelser, fest fler små kan räddas tänker jag...

Desto fler, inte "fest"...

Angående bristningar och sånt... I förra graviditeten fick jag inga bristningar på magen, men lite på låren. Fick dock den där mörka linjen över magen och den satt kvar ganska länge efteråt. Nu har jag fått bristningar på magen (kom förra veckan) men ingen mörk linje (än). Dock har bröstvårtorna blivit väldigt mörka och det blev de inte senast. Är i v 34 nu. Att det kan vara så olika!

Jag kommer också köra på tunnare ulloverall eller fleece och åkpåse eller filtar. Är mer rädd att han ska bli för varm än för kall, även om det sägs att det ska bli en kall vinter i år.