Tredje trimestern börjar nu!! Ska vi följas åt sista biten?

Känner igen! På tul förra veckan sa BM att han ligger och trycker med huvudet precis vid min urinblåsa, så det förklarade ju varför man är panikkissnödig, utan att kunna klämma ut ner ön ett par droppar.

Usch och fy för förkylning när man är gravid! Jag har nu varit genomförkyld sedan den 3 oktober! Hostar, snörvlar, täppt, halsont... Det går bara runt, runt utan att bli varken bättre eller sämre... Men har iaf inte haft feber sedan första veckan. Var hos läkare häromdagen som tog massa prover, men han kunde inte se något annat än att det är ett envist virus som kroppen inte riktigt rår på pga av att immunförsvaret är svagare av graviditeten. "Bara att kämpa på" sa doktorn och viss risk att jag får dras med detta så länge graviditeten varar. Känns inte lockande att föda barn i det här skicket, så jag hoppas det ger med sig snart...

Wow, Kroa! Grattis, vad härligt att det är över och att det gick bra. Njut och mys i bebisbubblan!

Vad är det för sprutor ni tar?

Nope, jag snittades med förra och fick inte ta en enda spruta. Därför jag blev nyfiken!

BF +4 idag och dags för igångsättning. Väntar på läkaren i detta nu och hoppas de får dit ballongen hyfsat smidigt, trots relativt omogen tapp... Skönt att det äntligen händer något och om allt går väl är bebis här innan veckan är slut. Men nu är jag nervööööös!

Trodde jag ja, men blev hemskickad igen. Trots löfte att bli igångsatt idag och plan om att ej behöva gå över BF, blev jag hemskickad igen, BF+4. Plötsligt hade de inte plats till mig längre, efter att jag varit där i fyra timmar. Så trött på att det är olika besked hela tiden. Lönt med förlossningsplan från spec-mvc. Känner mig så lurad. Ger snart upp!

Ska in imorgon igen och se om de möjligen har plats då. Sen verkar det plötsligt som att det är nästan omöjligt att sätta igång för att jag är snittad sedan tidigare och har relativt omogen tapp, vilket nu tydligen är riskabelt. Det har de inte nämnt tidigare när jag varit på spec och fått förlossningsplaneringen, trots att jag frågat om just risker med igångsättning efter snitt. Börjar så smått ge upp känns det som...

Kom in igen på torsdagen kl 9 och blev igångsatt, med vetskapen att det skulle komma att ta tid då jag i princip hade helt omogen tapp. Startades med ballong och fick väl ett hyfsat förlopp, ett tag trodde de att det skulle vara klart strax efter midnatt redan. Mådde dock fruktansvärt illa av värkarna och kräktes massor, vilket gjorde mig rätt omtöcknad. Illamåendet var värre än smärtan och gjorde det svårt att vara så aktiv i förlossningen som jag tänkt mig. Någon gång efter midnatt började det gå trögt, det gick inte framåt, och bebisen började må dåligt av värkarna. Värkstimulerande droppet stängdes, men han mådde inte bättre och nu gick det ännu långsammare, då värkarna iofs fortfarande var rejält elaka, men utan effekt. Tillslut bestämdes att vi skulle avsluta med kejsarsnitt och kl 8:37 på fredagen föddes vår son, 54 cm och 3965 g. Vi mår bra efter omständigheterna och vilar nu upp oss på BB ett par dagar.

Tack! Han har nog "långa gener" även om jag är en kortis. Pappan är 191 cm och morfar 196... Storebror var 53 cm när han föddes.

Ja, det är märkligt vad snabbt man glömmer det jobbiga. Även om snittet gör rejält ont och jag är lite omtöcknad av sömnbrist så är det underbart att bebisen äntligen är här. Perfekt att det snart är jul också, med all familjetid som det innebär. Hoppas alla som fortfarande väntar också får träffa sina underverk snart!

Jag har ganska ont, men inte värre än att jag fungerar hyfsat med värktabletter. Svårt komma i och ur sängen, dock. Men det blir bättre för varje dag! Hade betydligt ondare efter förra snittet. Blir lättare att hantera när man mår bra i övrigt, vilket jag inte gjorde då. Måste ta sprutor i en vecka mot proppar, vilket jag inte heller behövde sist. Så läskigt att göra det på sig själv!