Tredje trimestern börjar nu!! Ska vi följas åt sista biten?

Wow Kroa! Tack för din berättelse! Ni andra, hyr går det för er?

Jag vaknade flera ggr i natt och hade förvärkar, ringde förlossningen imorse och konsulterade. Eftersom jag ska snittas bestämde vi att jag skulle åka in för kontroll. Ctg-kurvor visade på relativt kraftiga sammandragningar var 10:e minut och en gynundersökning att jag hade nån cm kvar av livmodertappen. Bebis mådde bra i magen och levde rövare i vanlig ordning. Vi bestämde att fortsätta avvakta och att jag hör av mig igen om det känns som att det sätter igång mer.

Tyvärr så gjorde ju gynundersökningen att jag fått jättemkt molvärk och fler sammandragningar.. Hoppas det går över och jag får några lugna och sköna dagar! :)

Här är det lugnt, 40+3 idag, och inget mer än sammandragningar och förvärkar. Skulle önska att det satte igång nån gång! Har fått mer och mer foglossning, så jag är orörlig och rätt olycklig över det. Det är jobbigt när man inte är van att vara orörlig.

Fortfarande ingen bebis här :/ men har han inte tittat ut till på fredag så har min BM lovat göra en rejäl hinnsvepning så han förhoppningsvis tittar ut. Efter knappt haft några känningar av foglossningen på flera veckor så är den tillbaka och värre än någonsin. Gråter nästan vid varje steg, och blygbenet känns som det KA gå i miljoner bitar :( vill bara detta ska vara över nu så jag kan återgå till mitt vanliga jag.

Här är jag inne i den inte så roliga delen....har haft strul med amningen då det gjort så ont för att lilla damen inte gapar tillräckligt stort. Dessutom tömmer hon inte brösten ordentligt så idag har jag slagits mot en hemsk mjölkstockning. Hoppas dock på att jag kan få bukt med den snarast för fyyy vilken frossa jag haft idag och sån smärta! Annars mår jag förhållandevis ok. Trött såklart eftersom jag inte får sova och fortfarande lite medtagen efter snittet skulle jag tro. Jag förlorade lite för mycket blod så det påverkar ju tröttheten också.

Det mest positiva är att foglossningen var borta så fort jag kom upp ur sängen! Hurra!! Och snittärret gör inte särskilt ont heller... fast lite hjälp av smärtstillande har jag ju..

Jag försöker njuta av min lilla söta bebis. Men jag kan inte låta bli att längta ett par månader framåt då allt stabiliserat sig och man fått bättre rutiner.

Den sista tiden drack jag Hallonbladste, det sägs ju hjälpa till vid förlossningen då sd blir kraftigare samt att man får mindre avslag. Hur det påverkade förlossningen är ju svårt att säga, och jag kan ju inte säga att det absolut beror på teet men jag har fruktansvärt lite avslag! Förra gången blödde jag väldigt mycket i säkert två veckor och det tog mer än 3 månader innan jag slutat blöda helt. Denna gången blödde jag väldigt mycket första dagen, lite mindre andra dagen och de tre senaste dagarna har det bara vart lite. Inget färskt blod eller så heller utan mer som flytningar bara, lite som sista dagen under mensen. Jag kunde snabbt byta från de gigantiska "blöj"-bindorna till vanliga tunna bekväma bindor.

Vet ju som sagt inte säkert att det beror på teet, men de kan ju vara värt att testa för er andra! :)

Var hos bm idag, v.36 (35+5), och hade blodtryck 140/75. Jag tycker själv att det är rätt högt, då jag i mitt ogravida tillstånd har typ 110/60. Inget protein i urinen dock, men bt har höjts för varje besök, men det verkar inte vara något som barnmorskan är bekymrad över. Fick tid om en vecka för att mäta blodtryck+lämna urinprov på nytt. Är väldigt orolig över att få havandeskapsförgiftning... :(

Bad även bm att göra en kvalificerad gissning på när hon tror att det är dags (innan/efter bf), och hon trodde stenhårt på senare än bf, vid jul eller ännu senare, vilket inte lät så uppmuntrande för stunden. Sover så himla dåligt, börjar få mer och mer ont i bäcken och fogar, har en massa hjärnspöken, det är skithalt ute så går knappt ut, är liksom... helt trött. Har även nu börjat bli orolig över att det kommer vara lite personal över jul, så att man riskerar att bli skickad någon annanstans...

Så var bebis 1 vecka redan!!! Tiden har rusat iväg och dagarna sen vi kom hem från bb smälter lite ihop pga av hackig sömn och fröken som mest är vaken mellan typ 22 till 02. Men sover som en stock på dagarna

Tänkte skriva min förlossningsberättelse om någon orkar läsa...

Vattnet gick förra söndagen helt från ingenstans kände jag hur det rann till rejält i liksom två omgångar och sprang på toaletten. Fick be mannen om nya byxor och trosor. Satte på nattbinda och tänkte att det nog "bara" läckte. Men hann typ ut i köket så rann det rakt igenom allt. Jag var kolugn och sambon blev rejält stressad.Jag tyckte att jag skulle äta först och den ringa förlossningen. Trodde nog att värkarna skulle komma automatiskt där för så startade det när jag fick förra. Men inte ens en liten sammandragning. Vi fick åka in och göra ctg som inte visa några tecken på sammandragningar heller och hade bra hjärtljud.eftersom det var vattenavgång ville de ju inte känna om jag att börjat öppna mig.Vi fick ligga kvar över natten men inget hände så på morgonen fick vi åka hem och vänta. Har nog inte haft så lite sammandragningar som det dygnet som följde på flera veckor innan. Kändes väldigt konstigt. Kände mig liksom lurad och lite besviken på kroppen som inte kom igång av sig själv