Gulsor skrev 2016-09-09 07:35:26 följande:
Jag är så ledsen. Känner skam, skuld och redan som en dålig mamma. Jag är gravid i vecka 32 och först nu det går upp för mig att jag inte har köpt något för min nykommende barn. Varken säng, barnvagn, kläder för den första perioden, flaskor, blöjor, osv 
Jag har en lista klar över vad man ska köpa, men nu när det har gått upp för mig att barnet trots allt kan komma när som helst, känner jag helt förlorat och borta. Vet inte hur man får tillbaka på rätt spår...
Trots långa diskussioner med mannen, svara han baba just "här är pengar och gå och köpa alt som behövs". Jag känner bara att det är ett stort ansvar som läggs på min axel, nu när vi hade lovat att hjälpa varandra och vara tillsammans för hela situationen. Jag förstår att han tycker att det är svårt eftersom det är helt nytt för oss, men han är inte ensam. Vad hade ni gjort i min situation? och är jag verkligen den enda som är bakåt??
Så ska du inte alls känna!! Som många säger här, mycket går att sitta hemma och beställa från internet så är det hemma inom en vecka max. Kan finnas mycket på rea och kampanjer också så man sparar in mycket pengar
Då kanske du och din man kan sitta tillsammans och bläddra igenom lite bebissaker?
Jag själv har beställt otroligt mycket och där också sparat mycket pengar genom rea, kampanjer, rabattkoder osv.
Så det är ett tips! Enkelt och bekvämt.
Skötsaker och sånt kan man ju ta på en storhandling när man ändå handlar mat. Det har vi gjort.. bara tagit nått blöjpaket, en flaska, våtservetter osv i farten när vi handlat mat liksom.. Än finns det ju gott om tid till sånt också för er!
Killar tror jag rent generellt har lite svårare för inköps-perioden..att planera inköp och vilja åka iväg och kolla osv. Försök förklara att du vill att han ska vara med, planera in en dag då ni åker iväg och kollar/planerar/köper. Eller sitt vid datorn och kolla runt lite. Du ska iaf inte känna dig dålig på något sätt! Ni hinner lösa det viktigaste på dessa 2 månader ska du se
Kroa skrev 2016-09-12 10:27:57 följande:
Åh jag är helt sluuuuut!!
Två nätter har jag sovit 4-5 h/natt nu, och har i säkert två veckor redan sovit jättedåligt!
och när jag väl sover så sover jag jättedåligt och vaknar en gång i timmen, och sen har jag jättesvårt att somna om så jag ligger och vrider mig upp till två timmar..
I lördagsnatt somnade jag första gången vid 20.30 och trots att jag låg i sängen hela natten utan att titta på mobilen/tv eller vad som och trots att sambon tog barnen på morgonen tills jag gav upp vid 9.30 så lyckades jag ändå bara få ca 4-5 timmars sömn.
Jag har så ont i nacken, huvudvärk som spränger och hur jag än ligger så är det obekvämt. Illamåendet har tittat fram ordentligt så de senaste dagarna har jag knappt fått behålla någon mat alls. Så fort jag äter vrider sig magen och spy-känslan kommer. Och att bebisen trycker något fruktansvärt nedåt hjälper inte mot kissandet åå natten heller.
Jag är så tröööött och nu är jag ensam hemma med lilltösen som klockan 6 imorses sa "mamma, solen går upp nu!" *gäääääsp*
Åh jag förstår precis hur du känner dig! Jag sover också otroligt dåligt...har otroligt mycket förvärkar och sammandragningar, ont i svanken och bäckenet, kan inte andas och blir yr hur jag än ligger och även sitter, trycker och ilar på jättemycket neråt, halsbränna och kissar hela tiden... så jag sover inte många timmar jag heller per natt kan jag säga
Börjar tära otroligt mycket på kroppen och huvudet nu allting.. smärtan, graviditeten och sömnen. Dessutom jobbar man heltid fortfarande. Även om jag har ett ganska lugnt jobb så tär det ändå. Ska träffa en läkare på onsdag om ev. sjukskrivning p.g.a mina förvärkar och allt annat.. äter ju bricanyl mot dom också.
Varannan vecka har vi 2 och 3 barn också och då vill man ju ha energi och ork liksom..
Så jag förstår dig och lider med dig! 69 dagar kvar nu och jag vill bara att tiden ska ooort
