Tredje trimestern börjar nu!! Ska vi följas åt sista biten?

Får man hoppa in i tråden? 

Jag är gravid med första barnet, en liten pojke med BF 10/11 så jag är i v 31 nu. Har mått oväntat bra hela graviditeten faktiskt, men börjar känna mig lite tung och orörlig nu. Har fått lite foglossning och har lite halsbränna om jag äter fel saker eller för mycket. Men på det hela taget är det synd att klaga. 

Har också haft det lite jobbigt med vikten, tvärtemot alla andra verkar jag gå upp relativt mycket i början av graviditeten, men nu mot slutet har det stannat av lite. Sannolikt pga halsbrännan och det där. Var också sjuuuukt hungrig de första 20-25 veckorna men det har försvunnit lite nu. Har totalt gått upp ca 10 kg, men har bara strax under 3 kg kvar till den vikt jag helst inte vill gå över, så det är antagligen kört - framförallt eftersom jag inte har något som helst intresse av att "banta" på det viset. Jag vill äta nyttigt och näringsrikt och ha fokus på det istället för kalorier. 

Har ni andra fixat mycket till de små liven än? Det känns som om vi ligger efter ordentligt, vi har i princip inget klart förutom kläder som jag har ärvt av min bästa kompis. Å andra sidan ska vi till ett köpcentrum här i "närheten" om två veckor ungefär och planerar att köpa så att vi har allt utom vagn då. 

Jag har haft tur med mina cravings, om man nu kan kalla dom för det. I vanliga fall är jag världens godisråtta, men sedan ett par dagar innan jag plussade så har godissuget varit som bortblåst. Istället har jag velat ha grapefrukt, paprika, tomat och nektariner. 

Var också hos BM idag, och hade ätit en mockaruta innan jag gick dit, vilket väl förklarar att blodsockret låg på en all time high på 6,5. Hon skrattade bara, vilket var skönt :P
Jag hade hoppat upp lite på kurvan, men hon trodde att bebis hade lagt sig i sidoläge nu och då brukar SF-måttet tydligen öka lite. Annars såg allt fint ut :)

Jag har också haft lite småhögt blodtryck, men det verkar ligga stabilt och har senaste kollerna snarast gått ner en liten aning, vilket känns bra. Urinstickan igår var helt felfri, vilket också kändes skönt. :) Men det är väl bara att hålla koll på, antar jag. Jag jobbar inom vården så min omgivning är strösslad med blodtrycksmanschetter. :) Jag bor i norra Jämtland, men jobbar fram tills ett par veckor innan bebis i Uppsala.

Åh, tjejer! Jag behöver hjälp!

Vi hade tänkt köpa en ny Kronan Duo till bebis, med 5 dagars leveranstid från deras hemsida. Men idag läste jag på Råd och Rön att i deras senaste barnvagnstest så har syskonvagnen Duo/S (samma vagn, bara att S-modellen har svängbara framhjul) fått absolut sämsta betyg, både pga ren fysisk säkerhet, barnet kan fastna på nåt vis, och pga höga halter gifter (PAH och klorerade paraffiner) i både handtag och sittinsatsen. Och det vill jag inte lägga min lilla kille i. 

Så nu blev det lite panik, vad sjutton ska vi ha för vagn? Vi vill ha lufthjul, 4 fasta hjul och en rätt stadig och "stor" vagn. Vi bor ute på landet och i glesbygd så den behöver funka på snö och is och stock och sten, typ. Kanske det bästa vore att köpa en traktor? 
Är det Emmaljunga som gäller nu, eller finns det nåt annat?

Gulsor skrev 2016-09-09 07:35:26 följande:

Jag är så ledsen. Känner skam, skuld och redan som en dålig mamma. Jag är gravid i vecka 32 och först nu det går upp för mig att jag inte har köpt något för min nykommende barn. Varken säng, barnvagn, kläder för den första perioden, flaskor, blöjor, osv Jag har en lista klar över vad man ska köpa, men nu när det har gått upp för mig att barnet trots allt kan komma när som helst, känner jag helt förlorat och borta. Vet inte hur man får tillbaka på rätt spår...

Trots långa diskussioner med mannen, svara han baba just "här är pengar och gå och köpa alt som behövs". Jag känner bara att det är ett stort ansvar som läggs på min axel, nu när vi hade lovat att hjälpa varandra och vara tillsammans för hela situationen. Jag förstår att han tycker att det är svårt eftersom det är helt nytt för oss, men han är inte ensam. Vad hade ni gjort i min situation? och är jag verkligen den enda som är bakåt??

Åh, känn inte så! Jag är också i v 32 och har i princip inte köpt nåt heller. Vi köpte några enstaka klädesplagg precis efter RUL och så har jag fått en kasse med begagnade pyttekläder av en bekant. Men inget annat är klart. 

Vi planerar en tur till vårt närmaste köpcentrum nästa helg och efter det tänker jag att vi kommer ha det mesta, i alla fall så att vi klarar oss. Kan ni göra nåt liknande? Sätta av en dag för bebisshopping gemensamt? 
Och försöka förklara för honom att det är nåt du vill att ni gör tillsammans, till er lilla älskling som kommer snart....

Jag har haft jättelite sammandragningar tror jag, jag är mest osäker för idag när jag sprang upp ett par våningar för trapporna på jobbet så tror jag att jag kanske fick en.... Men den var i så fall inte lika tydlig som de första jag hade, då var det verkligen inte tvekan liksom. 
Mysko, men det sägs också vara normalt, som allt annat :P

Idag har jag hittat en superfin begagnad Emmaljunga, så nu har mina vagnsproblem löst sig. Jag gjorde nog ett kap tror jag, i alla fall om den inte ramlar i bitar nu så fort jag ska börja använda den :D

V 33 idag då. Det känns både jättenära till bebis och jättelångt bort. Eller... Det känns som om jag ska jobba länge till men inte lika länge till förlossning, fast jag ju slutar jobba ungefär 2,5 vecka innan BF. I helgen ska vi bebisshoppa det mesta, förutom sjal och sånt som jag tänkte ta i oktober. Roligt!

Jag hade nog blivit mer än måttligt orolig av förvärvar som gör ont, skönt att kunna vara så cool :) Jag hade en skitnatt inatt, så jag är trött! Vaknade kissnödig runt 01:30 och hade sammandragningar som bara inte ville ge sig. Inget ont alls, trots att jag verkligen kände efter, men ändå lite obehagligt eftersom jag inte brukar ha så mycket sammandragningar alls. Efter ett par timmar somnade jag, och idag har det varit lugnt. Förhoppningsvis blir den kommande natten bättre. I övrigt är det ganska bra tror jag :)