Tredje trimestern börjar nu!! Ska vi följas åt sista biten?

Jag har än så länge gått upp 13 kg (har passerat både 70-strecket och nu 80-strecket :/ men det är ju ändå 10 veckor kvar! Däremot hade jag ca 5 kg för mycket när jag började så att säga så det bidrar väl till att kännas värre än vad det är. Är jätterädd för vad vågen ska visa nästa gång och är framförallt livrädd att jag inte kommer gå ner i vikt. (Mer än det logiska bebins vikt plus moderkaka och vatten). Jag ska snittas och då ska man ju ta det så lugnt med träning och så i början så det bidrar väl till viktångesten. :/

Vi ligger nog väldigt lika i vikt då! Både från start och nu. Börja nästan gråta sist hos bm när jag vägde mig och insåg hur mycket det var och hur lång tid det är kvar. Funderar på om man kan få slippa våga sig nästa gång för och skjuta ångesten framför sig lite...

Jag tänker att du måste vara snäll mot dig själv och försöka fokusera på att må bra nu. Din tid för träning och liknande kommer! Det ska göras på rätt sätt bara i rätt tid. Är helt säker på att du kommer gå ner de kilon igen om det är det du önskar. Kan du göra något nu träningsmässigt? Jag har haft bra perioder då jag kunnat vara aktiv men just nu är sammandragningarna så påtagliga att jag vågar inte (prematur födsel tidigare). Däremot försöker jag jobba med bålövningar just för att kroppen ska orka hitta tillbaka senare. I övrigt tycker jag inte 13kg i vecka 30 låter särskillt mycket!

Men ja!! Bra ide! Skit i vågen! Känns så jävla omodernt att titta på de där siffrorna. Jag har en undervikt från början och givetvis kommer jag gå upp procentuellt mera. Kroppen vet vad den behöver! Sen finns det hälsoaspekter så klart. Jag behöver hålla koll på blodsocker och pga diabetes men ingen brydde sig om att kolla min vikt de första 25 veckorna.....

Barnmorskan vill ju ändå väga, men jag sa som det var sist: "jag orkar verkligen inte ha pressen på mig angående min vikt, så väg du, men jag vill inte se siffrorna." 

Inga problem, jag ställde mig på vågen och hon höll för siffrorna och skrev in dom i datorn utan att säga till mig vad det var. Jag vet att jag gått upp i vikt, jag är inte blind men jag vill inte få det slängt i ansiktet. Jag jobbar på gym och har ständigt den pressen på mig, men just nu vill jag inte bry mig och vill inte må dåligt över att ställa mig på vågen, och hon förstod. 
Prata med er barnmorska, de kommer förstå! 

Jag har en vän som är magsäcksopererad sedan två år, gått ner till normalvikt, som nu i vecka 20 gått upp två kilo, skärpte maten och nu är nöjd då hon går ner igen och det skrämmer mig, det är SÅ fel fokus! Men jag når inte fram...

Vikten kan vi ta tag i sen, tjejer, det är det viktigaste. Må bra nu och låt inte några siffror på vågen dra ner er. Kram!

Jag tampas med lite viktångest, eller snarare rädslan att inte lyckas komma i form efteråt. Det ÄR svårare att få igång fettförbränning och bygga muskler ju äldre man blir... Kommer oxå snittas och min träning har innan graviditeten bestått av thaiboxning, för att kunna thaiboxas behövs en stark bål...

Min normalvikt är 58kg, i v20 hade jag gått upp 0 kilo (bm stressad över det, men inte jag eftersom jag äter precis som vanligt) och sist hos bm vägde jag 64kg. Jag har både tidigare graviditeterna gått upp 20 kg och räknar med att göra det denna gång oxå.

Jag resonerar att äter jag som vanligt, med ngt extra mellis och så och INGA extra onyttigheter så är det ju ingen fara. Då går kroppen upp i den vikt den behöver. Äter man massa onyttigt och dessutom inte rör sig som man brukar, så självklart blir man lite fetare och svårare att få bort överflödskilona efter förlossningen.

Så fika lite mindre än tidigare och mer nyttiga mellanmål är mitt tips. ;)

Jag väger rätt mycket sen innan, gick upp 15 kg då jag började äta antidepressiva. Fick strikta order av bm att inte gå upp för mycket och nu i V 30 har jag hittills gått upp 2,5 kg.

Väger mig aldrig hemma, då vikten är ett ångestmoment här med.

Min make är väldigt engagerad, mest pga att jag är handikappad pga foglossning. Han handlar ( jag skickar med en lista), lämnar hämtar barn, städar, tvättar. Ja allt som behövs göras.

Utöver det får han klä på och av mig, massera, och passa upp på sin fru.

Stackaren. Hahah.

Idag har jag rotat fram bebiskläder från källaren och tvättat upp dem, herregud vad små de är!

Jag har med fått sämre nattsömn och är ofta vaken till 02-03.

Maken jobbar i nuläget nätter, och jag är sjukskriven, har ingen aning om när jag kan återvända till arbetslivet.

Det är många " diagnoser" på mig, bl.a. PTSD..

Kram på er.

Ja hos min BM är det så att jag går in till en sköterska först för blodprov urinprov och så vägning. Då får jag ställa mig på vågen och berätta för henne vad jag väger så skriver hon det på en lapp som jag sedan tar med till BM. Så även om jag säger att jag inte vill veta/se så kommer det stå på lappen och jag kommer inte kunna låta bli att titta :(

Just nu kan jag inte göra så mycket träningsmässigt. Mina sidoligament har gjort ont nästan hela graviditeten när jag går antingen för fort eller för långt. Så ibland har jag profylax-andats när jag korsat övergångsställen etc. för att jag ska kunna gå lite fortare. Jag får även onda sammandragningar när jag går för fort. Och nu har även foglossningen infunnit sig. (fick ta smärtstillande för att ens komma till jobbet imorse.) Jag hatar det här, jag blir snart hysterisk!

Jag kan inte heller skära ner på kakor och sådant, för det äter jag inte... Åh, just nu är ingen bra period. Jag vill snabbspola till november :(

 

Får man hoppa in i tråden? 

Jag är gravid med första barnet, en liten pojke med BF 10/11 så jag är i v 31 nu. Har mått oväntat bra hela graviditeten faktiskt, men börjar känna mig lite tung och orörlig nu. Har fått lite foglossning och har lite halsbränna om jag äter fel saker eller för mycket. Men på det hela taget är det synd att klaga. 

Har också haft det lite jobbigt med vikten, tvärtemot alla andra verkar jag gå upp relativt mycket i början av graviditeten, men nu mot slutet har det stannat av lite. Sannolikt pga halsbrännan och det där. Var också sjuuuukt hungrig de första 20-25 veckorna men det har försvunnit lite nu. Har totalt gått upp ca 10 kg, men har bara strax under 3 kg kvar till den vikt jag helst inte vill gå över, så det är antagligen kört - framförallt eftersom jag inte har något som helst intresse av att "banta" på det viset. Jag vill äta nyttigt och näringsrikt och ha fokus på det istället för kalorier. 

Har ni andra fixat mycket till de små liven än? Det känns som om vi ligger efter ordentligt, vi har i princip inget klart förutom kläder som jag har ärvt av min bästa kompis. Å andra sidan ska vi till ett köpcentrum här i "närheten" om två veckor ungefär och planerar att köpa så att vi har allt utom vagn då. 

Nej man ska ju absolut inte banta under graviditeten! Det bästa är ju som du säger att äta nyttigt och näringsrikt.

Vi har sparat det mesta från första barnet så vi har ju det mesta fixat. Däremot står allt fortfarande i lådor på vinden. Hade tänkt plocka fram och tvätta och så i början av oktober. Har däremot redan nu påbörjat en makeover av sonens rum för att frigöra lite plats för bebiskläder etc.