Tredje trimestern börjar nu!! Ska vi följas åt sista biten?

Jag hänger gärna på här..har gått in i trimester 3, är i vecka 29 och har BF den 20/11 med en lillasyster till mina två döttrar på 5 och 7½ år  Min sambo har också en dotter på 9 år sen innan så detta är våran första gemensamma Blir mycket flickor..hihi

Har hittills tyckt att jag mått väldigt bra men nu börjar kroppen säga ifrån..har haft otroligt mycket förvärkar, hade så pass mycket att jag fick åka in på sjukhuset i fredags. Fick med mig bricanyl-tabletter hem som ska stanna av det, livmodertappen var i alla fall opåverkad än så länge och det vill man ju att den fortsätter vara såklart. Hade väldigt mycket med mina andra döttrar också men är lite värre denna gång.. Sen får jag väldigt ont i ligamenten på sidorna på magen, vaknar mycket på natten och är kissnödig och får ont, får ont i svanken och har lite foglossning, halsbränna ofta, svårt att andas i vissa lägen och nu har jag så ont på ett ställe under vänster bröst på själva bröstbenet liksom...svårt att förklara men ont gör det, speciellt när jag ligger ner

Mycket klagande kanske men allt har verkligen kommit på en gång.. men men man får kämpa på och tänka att det är sista graviditeten nu, för mig i alla fall, och tänka att det kommer vara såå värt det sen

Jag tycker att tiden har gått väldigt fort jag hittills...när man har 3 barn varannan vecka, jobbar heltid osv så rullar tiden på ganska bra. Får hoppas den fortsätter så bara! Men nu när krämporna kommer så lär väl tiden gå sakta... :-P

Jag hänger gärna på här..har gått in i trimester 3, är i vecka 29 och har BF den 20/11 med en lillasyster till mina två döttrar på 5 och 7½ år  Min sambo har också en dotter på 9 år sen innan så detta är våran första gemensamma Blir mycket flickor..hihi

Har hittills tyckt att jag mått väldigt bra men nu börjar kroppen säga ifrån..har haft otroligt mycket förvärkar, hade så pass mycket att jag fick åka in på sjukhuset i fredags. Fick med mig bricanyl-tabletter hem som ska stanna av det, livmodertappen var i alla fall opåverkad än så länge och det vill man ju att den fortsätter vara såklart. Hade väldigt mycket med mina andra döttrar också men är lite värre denna gång.. Sen får jag väldigt ont i ligamenten på sidorna på magen, vaknar mycket på natten och är kissnödig och får ont, får ont i svanken och har lite foglossning, halsbränna ofta, svårt att andas i vissa lägen och nu har jag så ont på ett ställe under vänster bröst på själva bröstbenet liksom...svårt att förklara men ont gör det, speciellt när jag ligger ner

Mycket klagande kanske men allt har verkligen kommit på en gång.. men men man får kämpa på och tänka att det är sista graviditeten nu, för mig i alla fall, och tänka att det kommer vara såå värt det sen

Jag tycker att tiden har gått väldigt fort jag hittills...när man har 3 barn varannan vecka, jobbar heltid osv så rullar tiden på ganska bra. Får hoppas den fortsätter så bara! Men nu när krämporna kommer så lär väl tiden gå sakta... :-P

Hoppas på samma "tur" som du. Minns från förra gången att jag fick kriga med försäkringskassan för att få igenom beslutet och fick då till slut bara 75%. Trots att min dåvarande chef skrev väldigt bra där hon också förtydligade att det inte var möjligt att omplacera mig eller välja ut lättare arbetsuppgifter.

Va kul att vi blivit ett gäng!!

Usch jag lider med er som verkligen har kämpiga graviditeter. Känns som vi alla bara är värda lite pepp och cred. Hoppas vi kan ge varandra det :)

Mitt stora problem är oron. Förra graviditeten åt den upp mig fullständigt och även att det är lindrigare denna gång blir jag galen på mig själv. Just nu är vi utomlands och firar massa årsdagar i familjen, hela ligan är iväg. Top tre saker jag oroar mig för:

1. Att blivande storebror ska halka vid poolen och slå sig.

2. Att äta något för bebisen skadligt (typ är den här lasagnen tillräckligt varm?)

3. Att lillasyster ska sluta röra sig i magen och stå inför valet att åka 3h till närmsta sjukhus eller hoppas att hon kommer igång...

Ja ni hör ju!! Säg åt mig att slappna av!! Just det. Dessutom är sonen prematur så en stängd oro för att dottern ska bestämma sig för att komma ut är närvarande. Suck!

Ta det lugnt! :) storebror kanske halkar men risken att det blir något allvarligt är inte stor! Jag är nästan helt säker på att lasagnen är tillräckligt varm, de föder ju barn där du är också. Att lillasyster ska sluta röra sig eller komma ut för tidigt får du nog bara försöka slå bort. Det ligger helt utanför din kontroll! Njut av resan. Snart sitter du med nattvaken bebis och längtar tillbaks ;) Vart är ni förressten?

Med detta sagt förstår jag oron du beskriver. Igår när jag skulle somna kom jag på att våra räkningar går till min internetbank och hur ska min man kunna betala räkningarna om jag dör under graviditeten? Döden kändes även nära förstående då jag är hemskt förkyld och hade en mystisk värk i mellangärdet och ryggen vilket jag tolkade som en propp i lungan... ja nu idag känns det ju lite långsökt, men i natt var det ett verkligt bekymmer!!

Jag är sjukskriven på heltid och har varit det i evigheter (känns det som.. älskar mitt jobb så att gå hemma hela dagarna får mig att klättra på väggarna!)

Till en början var jag sjukskriven för huvudvärk, den var hemsk! Varje vecka fick jag migränanfall som gjorde att jag var sängliggande i minst tre dagar, men som tur var blev det bättre efter sisådär 8 veckor.. haha, dock hade foglossningen kommit under tiden så jag blev sjukskriven för det istället. (de ska ju inte va gött att va gravid liksom)

Bråk med försäkringskassan fick jag kriga med igenom ändå, tog 12 veckor innan de godkände min sjukskrivning pga att jag fick en värdelös läkare.

Jag är antagligen sjukskriven resten av grav också så slipper väl åtminstone bråka mig till havandeskapspenning!

Det där med sömnen känner jag igen, har jättesvårt att sova! På nätterna är jag trött i kroppen, men inte ögonen. Vrider mig lite för att hitta en bekväm ställning, och vid den tidpunkten som jag hittat något som känns någorlunda bekväm har det tagit så lång tid att jag måste upp och kissa - så bara att hoppa upp, och sen börja om igen. Sen vaknar jag på natten och morgonen, måste kissa igen och så börjar det om igen - haha. Varför skulle man få sova liksom - de vore ju för bra!

Varannan vecka har vi två småbarn här hemma också som vaknar mellan 5-6 på morgonen - ibland blir jag lite smått galen kan jag säga, haha!

Meeeen imorgon går jag in i vecka 30, skön känsla ändå att man faktiskt börjar närma sig sitt mål!! galet vad jag längtar!