Tredje trimestern börjar nu!! Ska vi följas åt sista biten?

En fråga- Hur delaktiga är era respektive?

Jag känner att jag är lite för uppe i hela graviditeten 24/7 liksom. Har svårt att tänka på annat. Planerar och köper saker till bebis och insett att jag inte alltid frågar mannen innan utan kör mitt race och samtidigt tycker att han inte engagerar sig så mycket. vilket säkert inte beror på ett ointresse från hsns sida egentligen.

Känner igen mig mycket där! Det är sjukt lätt att man kör på. Det är ju vi som lever med det både fysiskt och mentalt hela tiden. Tycker min man är delaktig nog. Han hänger med på de viktiga mötena (ska ha förlossningssamtal om ev snitt nästa vecka samt många ultraljud pga diabetes) men vanliga bm träffar hänger han med på om han kan komma loss.

Nästan likadant iallafall, minus huvudvärken dock! Kunde ju vart värre, jag har ju åtminstone sluppit illamående och kräkningar (för de mesta iallafall!) Förra grav mådde jag bra fram till v. 20, fick då foglossning och blev sjukskriven från v. 24 till förlossningen. Denna gången är samma sak, faast jag fick huvudvärken också som gjorde att jag blev sjukskriven tidigare.

Precis, känns som om tiden går fruktansvärt långsamt men när man tänker tillbaka på hur fort de här 30 veckorna gått och att det faktiskt bara är 10 kvar får men en gnutta hopp tillbaka!
Han är med "tillräckligt" om man kan säga så, hah. Han är med på alla möten och stöttar mig massor. En vecka tog han ut tre extra semester-dagar bara för att hjälpa mig ta hand om dottern när jag mådde dåligt, och när jag har ont tar han hand om mig - fixar mat om jag behöver, handlar & städar om jag ber honom osv. Däremot tycker jag inte om att köra med honom så mycket så oftast brukar jag bara be honom tömma kattlådan typ eller massera mig ibland om jag har väldigt ont, men vet ju att han ställer upp om jag vill ändå :)

När det gäller handla saker osv så är han däremot inte lika engagerad, men jag tror det har att göra med att han inte riktigt fattat att han ska få ett till barn än. Han vill nog gärna vänta lite tills det är lite närmare. Han har pratat om att det ska bli så kul att få en son (två töser sedan innan) så att han kan köpa kläder osv, men det blir nog mer av närmare förlossningen sen.

Däremot har inte jag heller köpt eller planerat så mycket än, våra barn är 3 år så vi har ju redan det mesta hemma. Vi har 3 st barnvagnar (två vanliga och en tvilling), en vagga och skötbord har vi fått från syrran, kläder har jag kvar sedan innan så klarar oss på den fronten med (även om man självklart kommer köpa nytt sen ändå!), köpte ett babyskydd igår så det är fixat. Filtar, amningskudde, sängkläder osv har vi också. Så egentligen behöver vi bara köpa lite småfix, typ blöjor och sånt.  Och sen måååååste jag ju iofs köpa en ny babysitter, den var GULD när jag fått första barnet!

För min del är han delaktig nog. Går inte med till kontroler hos barnmorskan men å andra sidan jobbar han borta mycket och det är svårt att boka tider efter hans schema. Han var inte med mer förra graviditeten heller. Ingen av oss planerar eller inhandlar dess mer men vi har ju allt färdigt sen sist.

Måste nog säga att jag själv känner mig rätt icke delaktig i den här graviditeten, hinner liksom inte med. Annat var det förra gången när jag tyckte att jag inte tänkte på något annat och ägnade all ledig tid åt planering av än det ena, än det andra.

Vad skönt det är att få ventilera sina tankar här!!

Inser att är mycket mer delaktig än jag tänker på.Han hade helst velat gå på alla bmbesök om det gått men jobbet som inte alltid klaffar med tider.

Det är nog mest att jag kör på själv som fått mig att känna att han inte är lika "med".

Jag var själv min förra graviditet så har inte så mycket att jämföra med och då var det så mycket annat som hände i livet och tog energi samt en 3 åring. Idag har jag så mycket mer tid "över" med stora självgående barn.

Min sambo är väldigt delaktig och engagerad.. Vill med på möten (tom vanliga mvc kontroller vilket känns helt meningslöst), klappar på magen, vill känna puffar och sparkar, räknar ner veckor, läser på i gravidappar.. Jag däremot känner mig väldigt oengagerad, vill inte köpa ngt, avskyr tanken att köpa barnvagn och fixa upp spjälsängen.. Men längtar såklart efter bebis! Kanske är det det sambon känner och därför engagerar sig så mkt, han kanske är orolig över min brist på engagemang. :) (det här är tredje barnet)

Vilken mysig tråd! Hoppas att man får vara med :)

Jag har en dotter född mars 2014 och nu väntar vi en lillasyster den 21/11, men jag känner på mig att hon kommer den 17/11. Med dottern sa jag redan i november att hon kommer den 14e mars (trots beräknad den 24e). Gissa om jag blev förvånad när vattnet gick strax efter midnatt...!

Jag hade på RUL en moderkaka som låg i nederkant och om den inte flyttat sig kan det tvingas bli planerat snitt vilket jag absolut inte vill, men å andra sidan, vad ska man göra? Vi ska på ett extra ultraljud den 30/9, så då får vi se. 

Jag har gått och trott att jag är gravid i vecka 15 i typ fyra månader, men igår gick jag förbi en spegel i en butik och slogs av hur GRAVID jag är! Man blir så hemmablind! Men med 80 dagar kvar så är vi ju faktiskt en bit på vägen... Nu börjar det dock kännas tungt och jag känner igen mig i det några av er skriver om vakna nätter. Jag är trött, kroppen är trött men ändå GÅR DET INTE att somna... Otroligt frustrerande... Att magen trycker på åt alla håll har gjort att mitt illamående är tillbaka och hemma blir jag kallad "Ankan" för att jag börjat vagga fram. Det känns som att höfterna skulle behöva sig en redig smörjning, de liksom knarrar!!

Väntar beslut från FK om graviditetspenning och hoppas att det blir som sist, då jag fick beviljat på 100% men registrerade till försäkringskassan vecka till vecka hur jag faktiskt jobbade, för jag vill inte sluta jobba helt, utan kunna jobba på så länge jag mår bra och ändå ha GP som en "säkerhet", för de dagar jag inte kan hålla tempot på jobbet, lyfta det som behövs, orka/kunna stå så länge... Vi får se vad beslutet säger. 

Välkommen :)

Haha ankan! Förstår vad du menar. Jag fick en chock när jag såg mig själv på ett foto igår. "Vem är tjockisen?" Fattar heller inte varför inga kläder passar? Känns så ovärt att köpa nys grejer nu.

Jag var hos BM idag. Allt ser så bra ut så... förutom att jag nästan ville gråta när jag såg siffrorna på vågen!! Alla säger hela tiden att jag men det är klart man går upp i vikt som gravid. Det försvinner så fort bebisen är ute etc. Men jag känner verkligen ångest för detta. De siffrorna kan inte vara jag!!! Och lååångt ifrån alla går ner allt så fort bebisen kommit ut! Hjälp mig, vad ska jag göra för att få bort viktångesten?

För övrigt är min man inte så värst engagerad. Han var med på kubtestet och rul och tyckte att det var kul och så, men frågar inget om hur det går hos bm etc. Känns lite trist ibland men jag kan ju inte precis tvinga honom att vara intresserad... han hjälper till när det är absolut nödvändigt typ... (som när jag inte får av mig byxorna. Haha)

Haha så generöst av honom att hjälpa dig av med byxorna! Jag känner att min man är delaktig men kan sakna just det där spontana frågorna. Väldigt sällan han vill känna på magen typ om jag inte säger åt honom.

Gissar att det är så. Man får en del engagemang och resten får vi mammor stå för i det dubbla typ :)

Viktångest. Nu vet jag ju inte hur mycket du gått upp men tänk såhär: först och främst väger själva graviditeten en hel del. 12 5 kg om jag inte minns fel. Det är ju kilon som måste till. För mig blir det ändå lite ångest när man passerar nästa tiotal. Alltså passerar från 50-nånting till 60-nånting typ. Men som sagt det ska ju vara där. Jag tror även mycket handlar om att kroppen formas om. Man ser och känns annorlunda. Bästa investeringen för mig efter första barnet var att nöta mammamage-appen för att få ihop magmuskler och bygga upp ny styrka. Hade jag inte gjort det hade jag aldrig kunnat motivera mig att träna. Är magmusklerna funktionella så man kan göra all typ av träning igen kommer mycket gratis tror jag.

Kram på dig! Glöm inte att det växer en människa där inne. Och det är din kropp som gör det!!