Hej. Har också BF 16/11 !! Känner mig rätt less på att vara gravid faktiskt. Har en femårig son och nu verkar det som att vi väntar en flicka (men har nästan svårt att tro på det även fast det såg ganska tydligt ut på UL). Jag har ganska ont i ryggen och har även problem med ligamenten i magen när jag går. Humörmässigt är jag lugnare den här gången men det känns som att det går såå långsamt!!
Nej precis. Fast det kanske kommer kännas som att det gick fort, när man väl är klar. Hahaha. Så kommer man bli en av de som säger "åh, det går så fort!"
Jag har tur med att storebrorsan här är snäll och ändå ganska lugn, men det är klart att man känner ju av behovet att vila mycket mer. Jag jobbar på och har tänkt att gå hem vecka 45. Jobbar som arbetsterapeut på en arbetslivsinriktad rehabilitering så det är inte jobbigt fysiskt, men ganska jobbigt mentalt...
Jag känner precis som frkvilljunu att jag har oroat mig mycket mer den här graviditeten. Fast om jag tänker efter så kanske det inte är _mer_ oro, men snarare oroat mig för andra saker än vad jag gjorde första gången.
får jag också va med fast jag ligger lite efter. BF 27/11!
tredje barnet. de andra är tonåringar nu.
Vad roligt! Vad säger storasyskonen ? :)
Jag tror bestämt att min kropp nu också börjat med dem fantastiska saken att dra ner på sömnen. (För att förbereda vakennätter med bebisen?) Högst otrevligt när man ska jobba... Har nu varit klarvaken sedan 02:00. Hurra....inte :( :( :(
Va kul att vi blivit ett gäng!!
Usch jag lider med er som verkligen har kämpiga graviditeter. Känns som vi alla bara är värda lite pepp och cred. Hoppas vi kan ge varandra det :)
Mitt stora problem är oron. Förra graviditeten åt den upp mig fullständigt och även att det är lindrigare denna gång blir jag galen på mig själv. Just nu är vi utomlands och firar massa årsdagar i familjen, hela ligan är iväg. Top tre saker jag oroar mig för:
1. Att blivande storebror ska halka vid poolen och slå sig.
2. Att äta något för bebisen skadligt (typ är den här lasagnen tillräckligt varm?)
3. Att lillasyster ska sluta röra sig i magen och stå inför valet att åka 3h till närmsta sjukhus eller hoppas att hon kommer igång...
Ja ni hör ju!! Säg åt mig att slappna av!! Just det. Dessutom är sonen prematur så en stängd oro för att dottern ska bestämma sig för att komma ut är närvarande. Suck!
Jag var hos BM idag. Allt ser så bra ut så... förutom att jag nästan ville gråta när jag såg siffrorna på vågen!! Alla säger hela tiden att jag men det är klart man går upp i vikt som gravid. Det försvinner så fort bebisen är ute etc. Men jag känner verkligen ångest för detta. De siffrorna kan inte vara jag!!! Och lååångt ifrån alla går ner allt så fort bebisen kommit ut! Hjälp mig, vad ska jag göra för att få bort viktångesten?
För övrigt är min man inte så värst engagerad. Han var med på kubtestet och rul och tyckte att det var kul och så, men frågar inget om hur det går hos bm etc. Känns lite trist ibland men jag kan ju inte precis tvinga honom att vara intresserad... han hjälper till när det är absolut nödvändigt typ... (som när jag inte får av mig byxorna. Haha)
Haha så generöst av honom att hjälpa dig av med byxorna! Jag känner att min man är delaktig men kan sakna just det där spontana frågorna. Väldigt sällan han vill känna på magen typ om jag inte säger åt honom.
Gissar att det är så. Man får en del engagemang och resten får vi mammor stå för i det dubbla typ :)
Viktångest. Nu vet jag ju inte hur mycket du gått upp men tänk såhär: först och främst väger själva graviditeten en hel del. 12 5 kg om jag inte minns fel. Det är ju kilon som måste till. För mig blir det ändå lite ångest när man passerar nästa tiotal. Alltså passerar från 50-nånting till 60-nånting typ. Men som sagt det ska ju vara där. Jag tror även mycket handlar om att kroppen formas om. Man ser och känns annorlunda. Bästa investeringen för mig efter första barnet var att nöta mammamage-appen för att få ihop magmuskler och bygga upp ny styrka. Hade jag inte gjort det hade jag aldrig kunnat motivera mig att träna. Är magmusklerna funktionella så man kan göra all typ av träning igen kommer mycket gratis tror jag.
Kram på dig! Glöm inte att det växer en människa där inne. Och det är din kropp som gör det!!
Just nu kan jag inte göra så mycket träningsmässigt. Mina sidoligament har gjort ont nästan hela graviditeten när jag går antingen för fort eller för långt. Så ibland har jag profylax-andats när jag korsat övergångsställen etc. för att jag ska kunna gå lite fortare. Jag får även onda sammandragningar när jag går för fort. Och nu har även foglossningen infunnit sig. (fick ta smärtstillande för att ens komma till jobbet imorse.) Jag hatar det här, jag blir snart hysterisk!
Jag kan inte heller skära ner på kakor och sådant, för det äter jag inte... Åh, just nu är ingen bra period. Jag vill snabbspola till november :(
Får man hoppa in i tråden?
Jag är gravid med första barnet, en liten pojke med BF 10/11 så jag är i v 31 nu. Har mått oväntat bra hela graviditeten faktiskt, men börjar känna mig lite tung och orörlig nu. Har fått lite foglossning och har lite halsbränna om jag äter fel saker eller för mycket. Men på det hela taget är det synd att klaga.
Har också haft det lite jobbigt med vikten, tvärtemot alla andra verkar jag gå upp relativt mycket i början av graviditeten, men nu mot slutet har det stannat av lite. Sannolikt pga halsbrännan och det där. Var också sjuuuukt hungrig de första 20-25 veckorna men det har försvunnit lite nu. Har totalt gått upp ca 10 kg, men har bara strax under 3 kg kvar till den vikt jag helst inte vill gå över, så det är antagligen kört - framförallt eftersom jag inte har något som helst intresse av att "banta" på det viset. Jag vill äta nyttigt och näringsrikt och ha fokus på det istället för kalorier.
Har ni andra fixat mycket till de små liven än? Det känns som om vi ligger efter ordentligt, vi har i princip inget klart förutom kläder som jag har ärvt av min bästa kompis. Å andra sidan ska vi till ett köpcentrum här i "närheten" om två veckor ungefär och planerar att köpa så att vi har allt utom vagn då.
Nej man ska ju absolut inte banta under graviditeten! Det bästa är ju som du säger att äta nyttigt och näringsrikt.
Vi har sparat det mesta från första barnet så vi har ju det mesta fixat. Däremot står allt fortfarande i lådor på vinden. Hade tänkt plocka fram och tvätta och så i början av oktober. Har däremot redan nu påbörjat en makeover av sonens rum för att frigöra lite plats för bebiskläder etc.
Den här viktdisskusionen är så så svår. Vi har alla så olika utgångslägen och bilder av vad som är okej. Som ung hade jag en svår anorexi som förstörde fler år av mitt liv. Att inte tillåta sig något fika eller godsaker för mig hade varit en riktig downer. Jag tror att det är helheten som räknas. Äta bra och näringsrikt så klarar kroppen av det söta också.
Ett stort känt svenskt idrottslag anlitade en näringsfysiolog som plockade bort ketchup ur atleternas diet, för mycket socker och tomma kalorier. Det slutade med att flera av atleterna blev deppiga och presterade sämre. Samma sak för min man som är elitatlet. Får han inte det onyttiga också presterar han sämre.
Jaja. Ett sidospår men en intressant tanke.
Jätteintressant tycker jag! Hur viktigt det är att få "unna sig" saker ibland. Jag har i perioder ätit LCHF, men aldrig strikt. För jag tappar bara motivationen om jag _inte får_ äta vissa saker som jag gillar.
och på tal om gott: Har ni andra några cravings? För min del är det rätt lugnt just nu men jag har varit så sjukt sugen på mjölk...
Hej på er! Får man vara med? Bf 29/11. Jag har lite magkatarr, trött, sover dåligt och är allmänt otymplig men annars är det bra. Jag är mycket glad för det, rädd för att få nån krämpa och bli sjukskriven. Vill jobba några veckor till. Vi har köpt en vagn och har plockat fram storebrors bebiskläder men annars har vi en del kvar att fixa. Och mycket funderingar kring förlossningen. Ska ni gå på profylaxkurs med er partner?
Idag är en sån dag för jag tycker att jag inte känt bebis typ alls...Och nyss flimra det framför ögonen och då var jag ju "tvungen" att googla havandeskapsförgiftning...varför måste jag stressa upp mig i onödan hela tiden??? Lust