Tredje trimestern börjar nu!! Ska vi följas åt sista biten?

Vilken mysig tråd! Hoppas att man får vara med :)

Jag har en dotter född mars 2014 och nu väntar vi en lillasyster den 21/11, men jag känner på mig att hon kommer den 17/11. Med dottern sa jag redan i november att hon kommer den 14e mars (trots beräknad den 24e). Gissa om jag blev förvånad när vattnet gick strax efter midnatt...!

Jag hade på RUL en moderkaka som låg i nederkant och om den inte flyttat sig kan det tvingas bli planerat snitt vilket jag absolut inte vill, men å andra sidan, vad ska man göra? Vi ska på ett extra ultraljud den 30/9, så då får vi se. 

Jag har gått och trott att jag är gravid i vecka 15 i typ fyra månader, men igår gick jag förbi en spegel i en butik och slogs av hur GRAVID jag är! Man blir så hemmablind! Men med 80 dagar kvar så är vi ju faktiskt en bit på vägen... Nu börjar det dock kännas tungt och jag känner igen mig i det några av er skriver om vakna nätter. Jag är trött, kroppen är trött men ändå GÅR DET INTE att somna... Otroligt frustrerande... Att magen trycker på åt alla håll har gjort att mitt illamående är tillbaka och hemma blir jag kallad "Ankan" för att jag börjat vagga fram. Det känns som att höfterna skulle behöva sig en redig smörjning, de liksom knarrar!!

Väntar beslut från FK om graviditetspenning och hoppas att det blir som sist, då jag fick beviljat på 100% men registrerade till försäkringskassan vecka till vecka hur jag faktiskt jobbade, för jag vill inte sluta jobba helt, utan kunna jobba på så länge jag mår bra och ändå ha GP som en "säkerhet", för de dagar jag inte kan hålla tempot på jobbet, lyfta det som behövs, orka/kunna stå så länge... Vi får se vad beslutet säger. 

Barnmorskan vill ju ändå väga, men jag sa som det var sist: "jag orkar verkligen inte ha pressen på mig angående min vikt, så väg du, men jag vill inte se siffrorna." 

Inga problem, jag ställde mig på vågen och hon höll för siffrorna och skrev in dom i datorn utan att säga till mig vad det var. Jag vet att jag gått upp i vikt, jag är inte blind men jag vill inte få det slängt i ansiktet. Jag jobbar på gym och har ständigt den pressen på mig, men just nu vill jag inte bry mig och vill inte må dåligt över att ställa mig på vågen, och hon förstod. 
Prata med er barnmorska, de kommer förstå! 

Jag har en vän som är magsäcksopererad sedan två år, gått ner till normalvikt, som nu i vecka 20 gått upp två kilo, skärpte maten och nu är nöjd då hon går ner igen och det skrämmer mig, det är SÅ fel fokus! Men jag når inte fram...

Vikten kan vi ta tag i sen, tjejer, det är det viktigaste. Må bra nu och låt inte några siffror på vågen dra ner er. Kram!