Bonusmammor

Om pappans nya partner inte vill att hans barn öppet definierar/tilltalar pappans nya partner " mamma " bör pappans barn givetvis respektera det.

Precis som att biomamman bör respektera om istället det vore så att pappans nya partner och hans barn är överens om att pappans barn öppet definiera/tilltala hans nya partner " mamma "

Om barnet och pappans nya är överens ser jag ingen anledning att biomamman mamman lägger någon vikt i det.

Men det känns väldigt svart eller vitt att enbart tänka utifrån att barnet och pappans nya är överens.

Jag har inte sagt att det inte rör pappans nya, jag säger att det inte rör biomamman.

Vem mer, menar du, ska ha åsikter om det? Ska någon utanför pappans nya familj lägga sig i det?

Okej!

Då är jag mer med på hur du resonerar.

Tack!

Ok. Då låter det som vi är helt överens.:0)

Tänk.

Det är jag med. HELT överens.. ;)

Tack!

Börja kalla "mamma" sin pappas nya kvinna,när man redan har en mamma.Blir ju helt fel.Däremot om barnet aldrig träffar sin biomamma ,så skulle det vara ok.

Svar på TS.

Det finns en hel del saker jag stör mig hos dotterns bonus mamma om jag ska vara ärlig.

Men det är mest pappans fel, då han själv varit totalt ointresserad av våran dotter Maria. Maria anser att han inte bryr sig om henne och att han inte älskar henne.

Vi separerade när Maria var 1 år. Bonusmamman har varit med sen hon var 4år. Under alla dessa år har hon tagit mer plats än pappan, pappan är tystlåten och troligtvis känslomässigt handikappad. Tror även han har någon diagnos då han bara ser sina behov och till sitt egna mående. Bonusmamman är betydligt mer social och pratglad. Dottern pratar bara om bonusmamman och aldrig pappan. Händer det något när dottern är iväg på umgänge är det bonusmamman som får veta det.

Jag är jätteglad över att dottern har en bonusmamma som tycker om henne och som visar det. Att dom har en nära och bra relation. Det är enbart positivt!

Det är svårt då en del stora saker är negativa. Jag är jätteglad för att det är någon som bryr sig och som tycker om Maria som ett eget barn.

Pappan tar inte sitt ansvar och bonusmamman underlättar det för honom. Det gör mig jäkligt förbannad. Om en förälder inte tar sitt ansvar som vuxen, ska deras partner inte underlätta det för dom. Vilket hon gör.

Men det är egentligen pappan som skulle ha en nära och bra relation med Maria eller om dom båda hade haft en sån bra relation med henne. Det hade varit det allra bästa!

Både socialsekreterare och jag själv har tagit upp vikten av att hon måste backa och pappan ska ta mera plats. Pappan har tagit alldeles för lite plats och lagt över/låtit bonusmamman ta alldeles för stort ansvar. Om dom separerar skulle dottern inte åka till sin pappa. Hon känner honom inte trots att hon åkt till honom i 12 år.

Bonusmamman är psykiskt sjuk och är sjukskriven för det.

Hon har inga direkta sociala gränser och projicerar gärna sina egna upplevelser på dottern. Blev bonusmamman mobbad är dottern också det, trots att dottern inte är det. Mår Maria dåligt så beror det på samma saker som bonusmamman mått dåligt över, trots att det inte är så. Bantning och annat barn inte ska höra tas ofta upp.

Hon och pappan lovar gärna dottern saker dom aldrig håller.