Bonusmammor

Det är inte konstigt att sjuåriga ungar springer omkring på skolgården och kallar varandra för hora och fitta, säger jävla kärring till läraren eller kallar varandra feta kossor på sociala medier, när inte ens vuxna klarar av att se skillnaden mellan att kalla någon för sin bonusmamma gentemot att kalla henne för häxan eller kärringen.

Att mina barn omnämner pappans fru som deras plastmorsa, eller bonusmamma stör mig inte det minsta. Jag lägger ingen värdering i ordet. På samma sätt som det inte stör mig att de hade en dagmamma när de var yngre. Orden beskriver helt enkelt deras roller.

Skulle de däremot börja kalla henne för nedsättande saker så är det en annan del av uppfostran som slår till - man kränker inte folk. Varken verbalt eller fysiskt. Man kallar inte sina medmänniskor för kränkande saker även om man inte tycker om dem, eller tycker som de gör. 

Ja det var ju det där med hänsyn om andra människors känslor du tydligen vägrar lyckas ta till dig..

Vad jag minns var du en av dem som tyckte att mamman inte hade rätt att lägga sig i vad man kallade varandra i barnets andra familj, även om hon blev sårad/kränkt av att barnet sa "mamma" till pappans partner?

Så bara för att DU inte tycker att det gör något att dina ungar kallar pappans fru för plastmorsa/bonusmamma så har andra inte rätt att uppleva det annorlunda?

Nej, jag tycker inte att man skall kalla någon kärring, men jag tycker inte heller att man skall tillåta barnet att använda föräldraepitet på en förälders nya partner om man vet att den andra föräldern tar illa upp.

Att kalla mammas nye man "Henry" gör inte att relationen blir mindre viktig eller kärleksfull än om man säger "pappa", så varför lära barn att det är OK att skita i sin andra förälders känslor? Barnet är en del i två familjer och därför måste man som vuxna också kunna acceptera att det en gör i den ena familjen kan ha effekt i den andra.

Du missminner dig. Jag har inte uttalat min åsikt i den frågan. Jag har pratat om att benämna någon som sin bonusmamma inte att kalla någon mamma. Två olika saker. Och så har jag har reflekterat över ditt sätt att argumentera och dina liknelser.

Lite svårt att veta vad du tycker eftersom du i inlägg #48 skriver: "Om alla utom mamman mår bra av att barnet definierar sin bonusmamma som mamma. Är då mammas vilja viktigare än att barnet mår bra?"

Så hur var det med hänsyn till andra människors känslor?

Fast vad du kallar någon när du talar till den och hur du definierar personen är ju två skilda saker.

Min mamma har varit tillsammans med en och samma person sen jag var 2 år gammal. Denna man tilltalar jag (och har alltid gjort) vid förnamn och han definieras som "mammas sambo" trots att jag är uppväxt och bott ihop med denna människa betydligt mer än jag gjort med min pappa.

Min pappas första fru, även mamma till min lillebror, tilltalar jag vid förnamn och omnämner antingen som "pappas exfru" eller "min styvmor".

Pappas nuvarande fru kommer inte vara något annat än "pappas fru" och tilltalas vid namn.

Det Brumma skriver om sin bonusdotter (och i övrig text så som jag tolkat den) är att tilltal, tex förnamn, är en sak (och Brumma förklarade för sin bonusdotter att dennes mamma nog skulle bli ledsen när bonusdottern ville tilltala Brumma som mamma) men att definitionen är något annat och i definitionen så har inte tex biomamman någon rätt att bli sårad om barnet omnämner sin bonusförälder som tex mamma. Vid definieringen av en bonusförälder så är det barnets definition som väger tyngst men när det gäller tilltal så ska allas åsikt respekteras.

Fast vad du kallar någon när du talar till den och hur du definierar personen är ju två skilda saker.

Min mamma har varit tillsammans med en och samma person sen jag var 2 år gammal. Denna man tilltalar jag (och har alltid gjort) vid förnamn och han definieras som "mammas sambo" trots att jag är uppväxt och bott ihop med denna människa betydligt mer än jag gjort med min pappa.

Min pappas första fru, även mamma till min lillebror, tilltalar jag vid förnamn och omnämner antingen som "pappas exfru" eller "min styvmor".

Pappas nuvarande fru kommer inte vara något annat än "pappas fru" och tilltalas vid namn.

Det Brumma skriver om sin bonusdotter (och i övrig text så som jag tolkat den) är att tilltal, tex förnamn, är en sak (och Brumma förklarade för sin bonusdotter att dennes mamma nog skulle bli ledsen när bonusdottern ville tilltala Brumma som mamma) men att definitionen är något annat och i definitionen så har inte tex biomamman någon rätt att bli sårad om barnet omnämner sin bonusförälder som tex mamma. Vid definieringen av en bonusförälder så är det barnets definition som väger tyngst men när det gäller tilltal så ska allas åsikt respekteras.

Att visa hänsyn och ta andra människors känslor i beaktande är inte samma sak som att låta ngn annan bestämma över en. Det gör man för att man vill, inte för att ngn kräver det.

Och ja. Om det står mellan att mamman och barnet skall må dåligt så borde valet inte vara speciellt svårt.

Att inte få lov att definiera ngn man älskar på det sätt man vill (förälder, partner, bästa vän) är att göra ett övergrepp på den personen. Hur man definierar ngn har faktiskt ingen annan ngt med att göra.

Och det innebär ju just i praktiken att om pappans nya inte vill bli tilltalad "mamma" av pappans barn bör pappans barn givetvis respektera det!