Bonusmammor

Du skrev att pappan hade rätt att reagera på hur barnet uttrycker sig hos mamma.

Du har tidigare hållit med anonym (M):s definition att biomamman inte har att göra med de epitet man använder om varandra i en ny-familj utan bara de i familjen "barnet-pappa-pappas nya" är överens så går man på det.

Vad är det alltså som du inte har skrivit?

Det finns ingen skillnad i vad man får lägga sig i?

Så det är tex jämförbart att lägga sig i vad barnen äter till kvällsmat och om ngn blir misshandlad? Det är att hårda det men det måste ju finnas nyanser...

Jag skrev att pappan har rätt att reagera om barnet använder nedlåtande uttryck och beter sig illa mot ngn. Jag skrev även att det gällde ord som hora, blatte osv.

Detsamma gäller självklart om det istället var i pappans hushåll dessa ord användes.

Som jag skrev - "Om inte ena vårdnadshavaren klarar av att sätta vettiga gränser är det den andra vårdnadshavaren jobb att göra det.."

Det gäller alltså inte enbart pappor som du försöker få det att låta som.

Får kanske även be dig att sluta hitta på åsikter åt mig som jag inte har.

Om en förälder blir sårad av att barnet kallar den andra förälderns nya partner för ett föräldraepitet kan man som den andra föräldern/dennes partner förklara för barnet att "NN är inte din förälder även om hen älskar dig (om hen nu gör det) och vill finnas där för dig".

Om barnet kallar förskolläraren för mamma kan man ta snacket utan att tro att det skulle vara förödande för barnets relation till pedagogen, varför skulle barnet inte klara att höra att hen får använda föräldrapartnerns förnamn istället för "mamma/pappa"?

Om barnet säger "kärringen" om pappas nya är det inte trevligt, men inget som drabbar pappa/den nya om barnet inte säger det face2face. Precis som det inte drabbar mamman och barnet kallar den nya för "mamma" -ändå kan det i båda fallen vara en företeelse man är obekväm i vetskapen av att den existerar.

Så i det avseendet är det inte någon skillnad, du må tycka att "kärring" är värre men kan ju faktiskt inte gradera hur smärtsamt det är för barnets förälder att barnet använder ett föräldraepitet för sin andra förälders nya partner.

Jag tycker alltså att man ska få ha en åsikt både om "kärring" och "mamma".

Vad gäller misshandel och middagsmat -ja, den frågan kan man ju vända på. Du som inte tycker att man har att göra med vad man gör i barnets andra familj kanske tycker att det även gäller misshandel, eller?

Så du tycker alltså att om mamman/pappan inte vill att barnet skall kalla den andra partnerns nya för "mamma"/"pappa" så skall den föräldern ha rätt att lägga sig i det?

Än en gång. Nej.

Ordet mamma är inte nedlåtande.

Så då går alltså den nya partners vilja framför att barnets förälder blir sårad?

För nej, jag tror inte på argumentet att man gör irreparabel skada på relationen barn -förälders nya partner om man säger att barnet inte får kalla en mamma/pappa, så länge det handlar om normalbegåvade barn. I så fall skulle ju alla som inte vill att partnerns barn kallar dem mamma/pappa sabba relationen med barnet.

Nej, kan man inte förklara på ett klokt sätt varför barnet får kalla en vid namn är man antingen så oerfaren att man tror att barnen inte kan ta ett nej alternativt tycker att det gnuggar ens ego att "barnet gillar mig lika mycket som sin förälder" och inte kan se att de känslorna inte blir svagare bara för att man kallas *sitt namn*.

Så då går alltså den nya partners vilja framför att barnets förälder blir sårad?

För nej, jag tror inte på argumentet att man gör irreparabel skada på relationen barn -förälders nya partner om man säger att barnet inte får kalla en mamma/pappa, så länge det handlar om normalbegåvade barn. I så fall skulle ju alla som inte vill att partnerns barn kallar dem mamma/pappa sabba relationen med barnet.

Nej, kan man inte förklara på ett klokt sätt varför barnet får kalla en vid namn är man antingen så oerfaren att man tror att barnen inte kan ta ett nej alternativt tycker att det gnuggar ens ego att "barnet gillar mig lika mycket som sin förälder" och inte kan se att de känslorna inte blir svagare bara för att man kallas *sitt namn*.

Varför är ni så hatiska när det gäller bonusmammor? Är det svartsjuka som får er att vara så upprörda eller tycker ni alla bonusmammor är hemska?

Varenda tråd som har med bonusmammor att göra får så extremt mycket hatiska kommentarer och bonusmamman borde lämna sin partner..

Men när det gäller familjer med biologiska barn så bör man ta hjälp av sin parter, psykologer, familjeterapi, utredning av barnen om dom är jobbiga osv osv osv.

Jag undrar helt enkelt vad ni har emot bonusmammor?