Bonusmammor

Ditt enskilda exempel är ju knappast en grund för att bestämma hur alla andra ska göra. Har ju inget med bonusfamiljer att göra dessutom. Är ett bonusbarn och en bonusmamma ok med att definiera varandra så har ingen nån som helst rätt att gå in och ställa några krav på förändring. Då får man faktiskt ta ansvar och hantera sina egna känslor. Visst, mamman kan förklara för barnet hur hon känner, men snacka om att sätta sina egna behov först och skuldbelägga barnet för sina känslor. Som mamma har man dessutom ingen rätt att ställa några krav på att exets nya partner ska ta anavar för ena känslor på det sättet.

Nej, i en värld av empatilösa egoister har ingen något ansvar för att man sårar och kränker andra...

Nej, i en värld av empatilösa egoister har ingen något ansvar för att man sårar och kränker andra...

Alltså jag kan inte ta dig på allvar i detta. Hade allt varit frid och fröjd kring alla bonusrelationer och familjer och alla lever tillsammans i en lycklig värld där alla respekteras och blir hörda osv osv, då KANSKE jag hade kunnat gå med på att man gemensamt (dvs biomamman ensam) kommer fram vad barnet ska kalla/inte kalla sin pappas nya partner. Det förutsätter dock att biomamman är sjukt egoistisk och sätter sitt egen ego före sitt barns rätt till relationer med vem den vill. Men det har jag märkt inte alls är ovanligt när det väl kommer till kritan kring kränkta biomammor - de klarar inte av att deras ex har nya liv med nya partners och familjer.

Men nu lever i som bekant i verkligheten där bonusmammor alltid ska sätta sig själva åt sidan och acceptera ALLT som biomamman och ungen/ungarna kommer på. Bonusmamman ska aldrig säga nej, alltid vara till lags, alltid acceptera strul, skitsnack, snack om biomamman och det gamla livet, aldrig bli kränkt, kompromissa, ställa upp, backa undan, förstå gränser, hänge sig åt allt, aldrig klaga, alltid vara glad osv osv osv osv. Om nu relationen mellan bonusmamman och barnet/barnen fungerar så pass bra (trots ovanstående som bonusmammor tvingas utstå av/kring barn och biomammor) så är det väl självklart att barnet och bonusmamman själva kan definiera sin relation!!! Speciellt om de bor tillsammans v/v, v/h, heltid osv osv. Jag hade aldrig accepterat att en biomamma i detta fall ska komma och säga vad jag ska göra, vad barnet ska göra, hur vi ska definiera varandra, våran relation sinsemellan osv osv. 

Du, som biomamma, har INTE med det att göra och du kan inte göra någonting åt saken. Blir du kränkt? Buhu. Men du kan för tusan inte på allvar mena att du trots allt ovanstående har full rätt att gå in i ditt barns liv (Den delen som inte rör dig) och säga åt hen vad hen ska kalla sin pappas partner. Hur är det möjligt att på allvar mena att det är okej!??!

Men förstår du inte att detta handlar inget om vad biomamman anser utan detta handlar om att det bör finnas en ömsesidig respekt mellan pappans nya partner och hans barn om hur definiera /titulera varandra?!

Nej, det handlar om att Totto tycker att om en förälder blir kränkt över att benämningen bonusmamma används så ska barnet inte då använda det. Det ser du om du läser inlägget Ungbrunett citerade.

Jag förstår inte heller hur det exemplet är relevant?

I och med att om barnet träffar en partner torde det vara rimligt att barnet och barnets partner är överens om hur definiera/titulera varandra.

I en situation där pappans nya partner inte vill bli kallad /bli definiera "mamma" av pappans barn bör det ju vara rimligt att vägleda barnet i det.

Nej,det handlar om att Totto precis som jag försöker med att påvisa vikten av ömsesidig respekt för hur man definierar /tilltalar varandra i familjen.

Att inte enbart se till barnets behov/vilja i det.

Jag tycker att Totto resonerar klokt i det.

Det jag hävdar är att om barnets förälder av någon anledning blir sårad/kränkt av att barnet benämner den andra förälderns nya partner med ett föräldraepitet så kan man hjälpa barnet att hitta ett uttryck som inte kränker föräldern men som kan laddas med allt det goda barnet känner för den nya partnern.